Lars-Åke Henningsson har lämnat oss av Gunnar Stensson

För VB:s läsare är Lars-Åke känd som en klok och skicklig skribent. Under 2011 skrev han bland annat artiklar om den arabiska våren som han engagerade sig starkt för.
   ”Heja Tunisien” handlade om utsikterna för en demokratisk utveckling i landet. Lars-Åke bedömde dem som goda. I Tunisien förekommer inga nationella motsättningar eller starka islamistiska grupperingar, skrev han. (VB 3, 2011)
   Han gratulerade Tunisien till att ha undgått oljans förbannelse som leder till intrång från ekonomiska intressen utifrån och ett kortvarigt, ojämlikt fördelat överflöd som plötsligt försvinner när oljan tar slut.
   Artikeln ”Revolutionsåret 2011” (VB 40, 2011) var en sorts sammanfattning av den arabiska våren och en jämförelse med revolutionerna i Frankrike 1789, i Ryssland 1917 och i Iran 1979. Lars-Åke konstaterade att en revolution visserligen handlar om att en outhärdlig bromskloss för samhällets utveckling avlägsnas och att många missförhållanden avslöjas men att lösningen på problemen och den fortsatta utvecklingen är helt beroende av vilka krafter som kommer till makten efteråt. Revolutionen skapar möjligheter men löser inte problemen.
   Frågor om frihetskamp, rättvisa och jämlikhet har engagerat Lars-Åke ända sedan han under 1970-talet var aktiv i den kristna studentrörelsen i Lund.

I Demokratisk Vänster var Lars-Åke ledamot i styrelsen med uppdraget att vara sekreterare, en viktig funktion. I sättet att leva tillämpade han praktiskt sina demokratiska och humanistiska värderingar. De var tydliga och klokt utmejslade och han uttryckte dem på ett lågmält och humoristiskt sätt. Hans personliga bidrag till DV:s politik var viktiga  inom områden som miljö, kvinnans rättigheter och kampen mot främlingsfientlighet. Han brukade cykla från sitt hem i Klostergården till partilokalen på Magle Lilla Kyrkogata i alla väder och var ofta lite andfådd när han kom in genom dörren, munter och livlig.
   Jag minns särskilt hur han sommaren före valet 2010 kom cyklande till Dalby med håret flygande i vinden för att delta i den flygbladsutdelning som DV genomförde där. Det är en mycket tydlig minnesbild, en glad bild. Lars-Åke var en entusiast som spred glädje bland dem som omgav honom.
   Sedan Lars-Åke flyttat till Klostergården träffade jag honom ofta när han promenerade med sin sambo Kerstin Alsund längs Höje å eller i Sankt Lars-parken.
   Sista gången jag mötte dem tillsammans var på polisstationen, där de skulle hämta ut pass. Det var i början av april. Jag hoppades då att han var på väg att återhämta sig från sin sjukdom. Vi pratade lite om 1 maj och valborgsfirandet. Jag var där för att skaffa polistillstånd.
   Det senaste året har varit tungt. En vacker försommardag 2011 begravdes Anna-Klara Arvidsson. Under vintermånaderna 2012 gick Kajsa Theander och Gunnar Sandin bort. Nu har också Lars-Åke Henningsson lämnat oss. En generation är på väg bort. För många och för mig har det inneburit att vänner som vi i ömsesidig tillit påverkats av  och samarbetat med under lång tid i en strävan mot gemensamma mål inte längre är med oss annat än som inspiration och minnen.


Begravningen, som blir kyrklig,  äger rum i Uppståndelsens kapell fredagen den 8 juni klockan 11. Anmälan om deltagande i en minnesstund efter begravningen görs till begravningsbyrån Fonus.