Cirkus Salo på Magle Lilla Kyrkogata av Ulf N

Demokratisk Vänsters styrelse har haft besök av två organisationer som arbetar för medborgarlön (basinkomst, grundtrygghet etc). Den ena av de två besökande organisationerna kallar sig Sveriges Anställningslösas Landsorganisation (Salo) , den andra Basinkomstgruppen. Nej, det var inget spontanbesök. De båda organisationerna hade inbjudits av DV för att informera om just medborgarlön. (För konsekvenserna av införandet av medborgarlön, se mina texter i VB nr 11 och 12 för i år)
   Jag tänker här inte upprepa denna kritik, utan i stället ta upp några andra förslag som Salo driver (Basinkomstgruppen vet jag ingenting om utöver deras krav på medborgarlön och kan därför inte kommentera deras politik i övrigt).

Ericsson och alla andra får packa ihop
Om Salo skulle få sina krav realiserade så är det inte medborgarlönen som skulle förändra samhället mest radikalt. Det är i stället kravet ”att företag som är verksamma i Sverige skall ägas av fysiska personer som är folkbokförda i samma eller angränsande kommun som där verksamheten bedrivs.” (Se www.anstallningslos.se)
   Läs detta krav en gång till och begrunda samtidigt det faktum att kravet på att ”fysiska personer” ska äga företagen sålunda utesluter att ”juridiska personer”, dvs aktiebolag, föreningar, stiftelser etc. äger företag. För Lunds del innebär det att företag som Ericsson, Alfa Laval, Tetra Pak, Gambro, Axis, Amcor Flexibles får packa ihop, tillsammans med alla andra privatägda bolag.  Men inte bara de privata. Även t ex det kommunägda bostadsbolaget LKF och Lunds Energi får sluta upp med sin verksamhet. All verksamhet som drivs av juridiska personer, dvs praktiskt taget alla bolag i kommunen måste läggas ner, inklusive Systembolaget. Möjligen kan företag av typen Klostergårdens Konditori  AB bli kvar i Lund genom att övergå till enskild firma, fast det kan man ju inte veta i förväg.  Och så skulle det bli i kommun efter kommun, hela landets näringsliv och det mesta av kommunikationerna skulle slås ut – både Posten och SJ drivs ju i bolagsform.

Bytesekonomi och lokal valuta – in natura
Mot bakgrund av detta förstår man att ett annat av Salos krav är synnerligen välmotiverat: kravet på en lokal valuta. En valuta i en ekonomi med i det närmaste helt utslaget näringsliv lär nog bli lokal vilket man vill eller inte. Det kommer nog snarast att handla om en bytesekonomi. Salo kan ta  Hasse Alfredssons visa Ska vi byta grejer:(”rostig skruv mot en cykelpump - cykelpump mot en morakniv”) som kampsång. Och den magra medborgarlönen får sannolikt betalas ut in natura.
   Hur som helst: om nu – hemska tanke – Salos förslag skulle bli verklighet har organisationen därmed väsentligt breddat sin potentiella rekryteringsbas: i stort sett alla invånare i Sverige skulle bli anställningslösa.

Pajaspolitik
Nu kanske en eller annan VB-läsare skulle vilja invända att Salo kanske inte riktigt insett konsekvenserna av sitt krav. Måhända är det så. Fast man måste väl ändå i första hand räkna med att politisk organisation verkligen vill genomföra vad de säjer sig vilja genomföra?  Men om nu Salo inte inser konsekvenserna av sitt krav på förbud mot aktiebolag och andra organisationer att äga företag måste man förstås också fråga sig om detsamma gäller för de andra punkterna i deras politiska program: medborgarlön till svenska medborgare och lokal valuta. Oavsett om Salo inser innebörden av sina krav eller inte är det ren pajaspolitik de bedriver. Det är bara att hoppas att det inte ska behövas en extraföreställning på Magle Lilla Kyrkogata av Cirkus Salo.