Närmare kaos en rättslös marknad dig drivit,
bort från det land som en gång var hem för din vagga.
Allt, som din själ har sökt, är nu utan värde,
skrot som realiseras och slumpas bort för en styver.
Naket, fjättrat vid pålen, lider det land som
förr du försäkrade att du var skyldig att tacka.
Det land, vars rika skatter muséerna smyckar,
det har nu dömts till armod och hunger för folket.
De som med våld hemsökte det ö-rika landet
ofta i ränslarna bar böcker med Hölderlins dikter.
Nu tål du inte längre det land, som du slöt förbund med,
skamligt, när överstejuntan tyranniserade folket.
Åter har landet berövats sin rätt och självgoda fogdar
drar allt hårdare svångremmen åt om dess midja
Antigone klär sig i svart och folket i landet,
där du en gång var gäst, klär sig i säck och i aska.
Krösus anhang utanför landet ses hopa
i sina kistor rovgirigt rövade skatter.
”Drick då! Drick!” kommissarien otåligt ryter.
Sokrates vägrar dock och bägaren skjuter ifrån sig.
Gudarnas eniga kör fördömer din lystnad
som deras helga olymp girigt vill expropiera.
Själlös förtvinar du snart, du som har övergett landet,
som en gång uppfann och skapade dig, Europa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar