Grönt, gult, blått, vitt av Gunnar Stensson

Vita malvor slingrar elegant uppför nässlornas och kardborrarnas stjälkar. De smidiga revorna skjuter skott: tunga bladknippen som tynger och kväver värdväxterna.
   Ett bestånd balsaminer vidgar sedan några år sitt territorium. Den dyiga dälden längs ån lyser mättat rödlila. Man hör knäppandet när balsaminernas kapslar skjuter ut sina frön och erövrar ny mark för nästa säsong.
   Dammens blanka vatten klyvs av en välvd glänsande karprygg. Den massiva kroppen glider värdigt mot ett hörn där flera andra fiskar rör sig.
   Tre svarta fåglar speglas när de svävar över vattnet. De slår sig ned på betongbalken bland änderna. Tre storskarvar. Nu blickstilla, Deras spjutnäbbar pekar snett uppåt. En av dem fäller ut vingarna.
   Mitt i dammen flyter smådoppingens bo som en liten flotte. Honan ligger där med ett par ungar. I juni förstördes ett bo av blåst och regn, men det nya försöket har alltså lyckats.
   Ett enda svanpar har lyckats rädda en enda unge genom de farliga sommar- månaderna. Från början var ungarna två. Räven eller minken har nog tagit den ena. Man har kunnat se färska tömda svanägg på stigen.
   Hägrarna syns inte till, men det myllrar av knäppande sothöns och änder.
   Klasar av björnbär mognar hastigt i det varma solskenet. Buskarna är extremt taggiga och taggarna har hullingar som biter sig fast i hud och kläder.
   Jag tittar upp genom en glugg i den branta brinkens lövmassor. Grönt, gult, blått, vitt. Naivt och enkelt: gröna löv, gul kornåker, blå himmel, vita molntussar. Som en barnteckning.
   På hemväg råkar jag möta några studenter från SLU i Alnarp vid åbron. De har satt ut en ålafälla. Syftet är att räkna ål, men de tror inte att de kommer att fånga någon. Ålarna håller på att ta slut, men jag berättar att jag såg en för fyra fem år sedan, i en av dammarna.