Framgafflat – om cykel och trafik av Ulf Nymark

Cykelolyckor i Lund
Sydsvenskans gör förvisso en förtjänstfull journalistisk insats när den granskar cykling och cykelolyckor i länet. Lund får höga olyckstal. Fast jag är benägen att hålla med Lunds gatuchef Håkan Lockby när han hävdar att Lund får oförtjänt höga olyckstal beroende på att kommunen har bättre statistik än de flesta andra kommuner. Dessutom tror jag att det inte är helt rättvisande att ange olyckstal per 1000 invånare. Det vore bättre att relatera antalet olyckor till mängden cykeltrafikarbete i respektive kommun, men det är nog nästan ogörligt att få fram sådan statistik som är tillförlitlig.

Myten om säkra cykelbanor
Den kanske största förtjänsten med Sydsvenskans artiklar är att man bidrar till att avliva en del myter om cyklismen. Till exempel myten om att cykelbanor är säkra. Som de flesta cykelbanor byggs i dag i Sverige är de långt ifrån säkra. De är ofta dubbelriktade och de blandar gång- och cykeltrafik huller om buller eller skiljer cykelbana från gångbana med ett streck. Först när Sverige och Lund följer de riktiga cykelländernas exempel – Nederländernas, Danmarks – och bygger i huvudsak enkelriktade cykelbanor som är fysiskt separerade från gångtrafiken nås en acceptabel standard både ur säkerhets- och framkomlighetssynpunkt.

Cyklisters regelbrott och trafikplanerarnas ansvar
Att det är något grundläggande fel i gång- och cykelinfrastrukturen stöds av ett inslag i ett av radions P 1 utmärkta program i somras om cykling. (De finns fortfarande för nedladdning på Internet). Beteendeforskaren Sören Nordlund framhöll där att trafiksystemen i städerna måste byggas tydligt så att cyklisten vet precis var hen ska cykla, och fotgängaren precis var hen ska gå. Så minskas konflikter och regelbrott, menade Nordlund. Och som grädde på moset tillade Nordlund: ”Cyklistens regelbrott är precis lika mycket trafikplanerarnas ansvar!”

Rödljuskörning
Detta sistnämnda kan kanske vara en tänkvärd bakgrund till tidningen Motors räkning av cyklister som kör mot rött. Tidningen kom fram till att åtta av tio cyklister körde mot rött ljus. Jag vill inte på något sätt försvara cyklisters rödljuskörning om det utsätter andra trafikanter för fara, men det finns skäl att tänka efter. För vad är egentligen trafikljus? Jo, en åtgärd för att lösa framkomlighetsproblem orsakade av massbilismen, eller hur? För tänk efter: om Lunds tätort gjordes bilfri: hur många trafikljus skulle vi då behöva ha kvar?

Fossiloberoende fordonsflotta
Så har då regeringens egen utredare, professor Thomas B Johansson, kortfattat men med övertygande argument påvisat att regeringens prat om en fossiloberoende fordonsflotta år 2030 saknar verklighetsförankring. Målet kommer inte att kunna nås, slog Johansson fast i en intervju i Ekot häromdagen. Minst hälften av bilarna kommer år 2030 att drivas med fossila bränslen. Fast jag menar nog att redan idag är minst hälften av rikets fordonsflotta fossiloberoende. Jag har ingen statistik, men nog lär det finnas minst lika många cyklar i bruk i landet som det finns fossildrivna motorfordon?

Lunds smalaste cykelöverfart?
Slutligen: I den s k cykelstaden Lund snålar man in på cyklisternas yta på allehanda sätt – så att bilisterna ska få plats. Här nedan en bild på vad som förmodligen är kommunens smalaste cykelöverfart – den är så smal så det inte finns utrymme för vägmarkering för cykelöverfart. Överfarten syns inte, och syns den inte så finns den inte. Men om den skulle finnas så finns den några meter öster om Kävlingevägens korsning med Norra Ringen. På det smalaste avsnittet vid bilvägens mittremsa är den becyklingsbara bredden ca 50 cm, dvs ungefär lika bred som en standardbicykel. Att två cyklister skulle kunna mötas på överfarten är otänkbart. Men visst: byggde man gatukorsningar för bilar med samma relativa breddstandard skulle vi få en lugnare och säkrare trafikmiljö.