FN:s klimatpanel rapporterar om fortsatt ökning av
koldioxidhalten i atmosfären, vilket som bekant leder till stigande
temperatur. Effekterna av detta blir dramatiska för allt levande på
land och i havet. Samma vecka som klimatpanelens rapport publiceras,
visar den borgerliga majoriteten tydligt upp sitt ointresse – eller
kanske också oförmåga – att föra en verksam klimatpolitik. Denna
uppvisning sker i samband med några av Miljöpartiet-initierade ärenden i
fullmäktige och i de underlag som åtföljer ärendena.
Kommunens klimatmål
Utgångspunkt för MP-initiativen är kommunens klimatmål som fullmäktige spikade år 2010. År 2020 ska koldioxidutsläppen i Lunds kommun vara högst hälften av nivån 1990, slog fullmäktige fast. År 1990 låg utsläppen av CO2 på 407 500 ton. År 2050 ska utsläppen ligga nära noll. Fullmäktige var noga med att understryka att det var utsläppen som producerades i Lunds kommun som skulle räknas, inte utsläppen som konsumtion i Lunds kommun orsakade utanför kommungränserna.
Har utsläppen från trafiken minskat?
I en interpellation, dvs skriftlig fråga, tar Miljöpartiets Emma Berginger upp spörsmålet hur Lunds kommun efterlever förpliktelserna i det s k Borgmästaravtalet. Detta avtal är en överenskommelse mellan europeiska kommuner att minska koldioxidutsläppen utöver de mål som EU satt upp. Lund skrev på avtalet år 2010. För Lunds del innebär detta bland annat att kommunen fram till år 2020 ska minska utsläppen från vägtrafiken med ca 25 000 ton CO2. Som ett delmål skulle utsläppen från vägtrafiken minskas med 11 000 ton fram till år 2013. För att klara denna reduktion lovade kommunen att man skulle investera cirka 1 miljard kronor. MP frågade nu i interpellationen de M-märkta ordförandena i Tekniska nämnden respektive Byggnadsnämnden om kommunen klarar av den utlovade minskningen samt hur stor del av miljardinvesteringen som var genomförd. Vad officiell statistik visar är 2010 så har utsläppen från vägtrafiken ökat jämfört med basåret 1990, så frågan gällde vad som hänt efter år 2010.
Inga svar från majoriteten
Svaret på MP:s frågor uteblev. I stället fick sig fullmäktigeledamöterna till livs diverse oförskämdheter mot interpellanten och Miljöpartiet samt hänvisning till att Borgmästaravtalet gav svar på de frågor som ställts. Borgmästaravtalet, som alltså skrevs under 2010, ska alltså enligt moderaterna ge svar på hur läget är och i slutet av år 2013!
Kommunstyrelsens ordförande trixar med siffror
I en annan MP-interpellation ställd till kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid
Kommunens klimatmål
Utgångspunkt för MP-initiativen är kommunens klimatmål som fullmäktige spikade år 2010. År 2020 ska koldioxidutsläppen i Lunds kommun vara högst hälften av nivån 1990, slog fullmäktige fast. År 1990 låg utsläppen av CO2 på 407 500 ton. År 2050 ska utsläppen ligga nära noll. Fullmäktige var noga med att understryka att det var utsläppen som producerades i Lunds kommun som skulle räknas, inte utsläppen som konsumtion i Lunds kommun orsakade utanför kommungränserna.
Har utsläppen från trafiken minskat?
I en interpellation, dvs skriftlig fråga, tar Miljöpartiets Emma Berginger upp spörsmålet hur Lunds kommun efterlever förpliktelserna i det s k Borgmästaravtalet. Detta avtal är en överenskommelse mellan europeiska kommuner att minska koldioxidutsläppen utöver de mål som EU satt upp. Lund skrev på avtalet år 2010. För Lunds del innebär detta bland annat att kommunen fram till år 2020 ska minska utsläppen från vägtrafiken med ca 25 000 ton CO2. Som ett delmål skulle utsläppen från vägtrafiken minskas med 11 000 ton fram till år 2013. För att klara denna reduktion lovade kommunen att man skulle investera cirka 1 miljard kronor. MP frågade nu i interpellationen de M-märkta ordförandena i Tekniska nämnden respektive Byggnadsnämnden om kommunen klarar av den utlovade minskningen samt hur stor del av miljardinvesteringen som var genomförd. Vad officiell statistik visar är 2010 så har utsläppen från vägtrafiken ökat jämfört med basåret 1990, så frågan gällde vad som hänt efter år 2010.
Inga svar från majoriteten
Svaret på MP:s frågor uteblev. I stället fick sig fullmäktigeledamöterna till livs diverse oförskämdheter mot interpellanten och Miljöpartiet samt hänvisning till att Borgmästaravtalet gav svar på de frågor som ställts. Borgmästaravtalet, som alltså skrevs under 2010, ska alltså enligt moderaterna ge svar på hur läget är och i slutet av år 2013!
Kommunstyrelsens ordförande trixar med siffror
I en annan MP-interpellation ställd till kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid
frågade Emma Berginger hur utsläppen i Lunds kommun påverkades
av att det i huvudsak med förnybara bränslen eldade kraftvärmeverket i
Örtofta (Eslövs kommun) togs i drift. Örftoftaverket, som ingår i Lunds
Energikoncernen, innebär att fossileldade anläggningar i Lund kan tas
ur bruk eller enbart stå som reservanläggningar. Den frågan fick
faktiskt ett svar. Svaret är att utsläppen i Lund minskar med ca 38 000
ton. Men så tillägger Helmfrid i sitt svar att han inte vill följa
fullmäktiges beslut om hur utsläppsnivån skulle beräknas. I stället
ville Helmfrid nu att räkna in den utsläppsminskning som Örtoftaverket eventuellt
bidrar till på andra håll i landet eller internationellt. På så sätt
trixar Helmfrid med siffror så att utsläppsminskningen i Lunds kommun
på grund av Örtoftaverket ska minska med mer än hela Lunds Energis faktiska utsläpp! Men enbart i Helmfrids föreställningsvärd, förstås, inte i verkligheten.
Ska etappmålet nås om 200 år?
Varför försöker sig då Helmfrid på detta illusionsnummer? Helt enkelt av den anledningen att Lund ligger väldigt risigt till i förhållande till etappmålet. Emissionsreduceringarna jämfört med år 1990 är nämligen bara 3 procent – i absoluta tal 13 500 ton! Dvs det återstår reduceringar i storleksordningen 190 000 ton för att klara hem etappmålet. Trots ca 15 år av försök att minska utsläppen återstår alltså det mesta av sparbetinget. Den genomsnittliga reduceringstakten under de gångna 15 åren är mindre än 1000 ton per år. Ökas inte takten kommer etappmålet om minst en halvering av utsläppen att nås – inte år 2020 – utan om mer än 200 år. Så illa behöver det inte gå, det finns en del någorlunda säkra utsläppsminskningar i sikte. Men det är långt ifrån tillräckligt - det mesta återstår att göra och det är ont om tid.
Fromma förhoppningar
De borgerliga partiernas försök att kringgå fullmäktigebeslut och att trolla med siffror bottnar i just detta: för lite har gjorts, för lite planeras och tiden rinner iväg. Och majoriteten har tydligen för avsikt att fortsätta med illusionsmakeriet. Det visar beslutsunderlaget till en motion om att ta ett fastare grepp över klimatpolitiken som MP och DV gemensamt lagt fram. (Mera om detta efter fullmäktiges behandling av motionen i slutet av oktober). De framtida utsläppsminskningar som den politiska majoriteten där räknar hem är till stor del fromma förhoppningar och inte grundade i faktiska beslut om resoluta åtgärder. Tyvärr är det ingen överdrift att påstå att den politiska majoritetens så kallade klimatpolitik har karaktären av illusionstrick.
Ska etappmålet nås om 200 år?
Varför försöker sig då Helmfrid på detta illusionsnummer? Helt enkelt av den anledningen att Lund ligger väldigt risigt till i förhållande till etappmålet. Emissionsreduceringarna jämfört med år 1990 är nämligen bara 3 procent – i absoluta tal 13 500 ton! Dvs det återstår reduceringar i storleksordningen 190 000 ton för att klara hem etappmålet. Trots ca 15 år av försök att minska utsläppen återstår alltså det mesta av sparbetinget. Den genomsnittliga reduceringstakten under de gångna 15 åren är mindre än 1000 ton per år. Ökas inte takten kommer etappmålet om minst en halvering av utsläppen att nås – inte år 2020 – utan om mer än 200 år. Så illa behöver det inte gå, det finns en del någorlunda säkra utsläppsminskningar i sikte. Men det är långt ifrån tillräckligt - det mesta återstår att göra och det är ont om tid.
Fromma förhoppningar
De borgerliga partiernas försök att kringgå fullmäktigebeslut och att trolla med siffror bottnar i just detta: för lite har gjorts, för lite planeras och tiden rinner iväg. Och majoriteten har tydligen för avsikt att fortsätta med illusionsmakeriet. Det visar beslutsunderlaget till en motion om att ta ett fastare grepp över klimatpolitiken som MP och DV gemensamt lagt fram. (Mera om detta efter fullmäktiges behandling av motionen i slutet av oktober). De framtida utsläppsminskningar som den politiska majoriteten där räknar hem är till stor del fromma förhoppningar och inte grundade i faktiska beslut om resoluta åtgärder. Tyvärr är det ingen överdrift att påstå att den politiska majoritetens så kallade klimatpolitik har karaktären av illusionstrick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar