Stads- och landsbyggnadsideal av Jörgen L.

Under många år nu har huvudorten i Lunds kommun varit hemsökt av utvecklingen där inte verkar finnas nån egentlig opposition längs någon del av politiska skalan. Först vid senaste huvudlöshet dvs spårväg till Clemenstorget, en ren skrytbana för ändlöst expanderande Science Villageprojektet i norra stadsdelarna verkar de tunga värdenas borgerlighet äntligen börjat röra på sig. Nån rödgrön opposition mot tidens krafter finns knappt längre, utom via enskilda personer i politiska periferin och framför allt gröna ideologin har ända sen Birger Schlaugs dagar beskrivit en bana av permanent reträtt där nyckelaspekter i en alternativ och frestas man formulera det antikapitalistisk samhällsvision, som decentralisering och en kulturbaserad utveckling ogenerat sålts ut.

Gröndelen av (v) så att säga med tidigare i vart fall aktningsvärd närvaro i Lund har förvandlats till ett kotteri eller rentav sekt kring vissa enskilda vars personliga kvalifikationer företräda och förvalta ett rikt idéarv i offentliga positioner efterhand kom att sättas stora frågetecken kring. I synnerhet som inga redovisningar skett trots maktnära tidigare uppdrag på riksnivå inom transportpolitiska sektorn. "Det är samma utveckling överallt" är vad svar jag fick till invändningar mot den gränslösa märklighet som damp ner om nu våren eller hösten 2005 alltså propositonen som snarast borde kallas villkorslös kapitulation eller politiskt högförräderi, mot ideologiska grundvärden. Citatet nyss är inte från uppdragsbeklädaren, därifrån blott tystnad och med redovisad attityd kan i princip all progressiv eller samhällsalternativ aktivitet inställas. Den inte klarar permanenta uppförsbackens internationella projekt var god välj ett "pragmatiskt". Nå, åter till vår alltmer sönderhackade "huvudort" hemmavid.

Samtliga väl byggnadstillskott i offentliga miljön under snart senaste decenniet har varit estetiskt fientliga och aggressiva, präglade av otrevnad och en likgiltig fulhet under ledstjärna av ett slags antihumanistisk avantgardism, prishöljd och trendigt uppburen men helt inkapabel att vinna människornas hjärtan samt utgöra delar av en fungerande social gatumiljö eller dito parkomgivningar, som nere vid Arenan. Och att böjt nacke inför politiska kejserligheten i Domkyrkorådet samt drivande tjänstemän i

stiftsadministrationen så att staden eller dess urbana rester snarare fick en plattöken istället för park med syrener och gräsmattor är förutom allmänna pastor Jansson framtoningen nog att desavouera Antje Jackelén, för befordran till Uppsala. Nog om det. Ser gärna att ett nytt styre i Rådhuset 2014 redan nu förklarar vilka förvaltnings- och områdesplanansvariga, speciellt vissa landskapsarkitekter som inte ska påräkna fortsatt förordnande eller anställning "förtroende saknas". Eller på grov förekommen anledning, snarare.

Nå, parken söder om Zettervallska "idealmedeltida" domen ju en lätt sak återställa, markägarfrågan obetaget och vidare borde predikanten i statyform ges respass till norrsidan beledsagat av en rejäl utglesning i Lundagård så att en inbjudande miljö sitta ner, skapas. Värre är det med 70-talets myckna modernistiska krafs och div stadsbildsmässiga osmältbarheter där Malmborgskvarteret jämte efterföljande hus, intar en särställning ifråga om nollgestaltad hiskelighet. För visst vore det charmant om "Vita slottet" kunde återskapas - om så blott i en retroinklädnad vilken även flyttar baks gatulinjen. Så har vi samtida, högst nyliga vulgärfunkiga vanställandet av Saluhallen resp Stadsparkscaféet en tack och lov begränsad "remake", som åtagande.

Hela området bak Stadsparken borde förresten bli föremål för en ny plan med retrospektiva utgångspunkter, pulkabacken åter såklart och vad P-slottet invid spåren beträffar, antingen rivning eller ett stycke "creative gardening" med liangrönska att dölja gräsligheten - sen ifrågavarande putsats. Så glas- och plåtschabraket sist, alltså kyrkans Besökscentrum där trappdelen mot Kyrkogatan rivs, kastanjerna återkommer bak sitt plank åtminstone delvis, plåtvingen ovanpå självklart avlägsnas och även här kan klättergrönska få dölja huvudlösheten. Svetsa en armeringsjärnställning på fasaden och låt rosa-vit clematis täcka prisbelönta eländet! Låt mig återkomma till lyfta anusfingret, alltså delen mot domen. Kan i sammanhanget knappt bärga mig inför reaktionerna från baskiska arkitekten. Kan vi rentav bli stämda? Nästa stadsmiljöpris till Sven Karlsson!