500 000 kvinnliga pensionärer av Sven-Hugo Mattsson

Hon är 66 år, har precis slutat jobba och lever nu på pensionsinkomst, den blev i allt 11 000 kr i månaden. Hon har fött och tagit hand om fyra barn och var hemma med dessa till minstingen började skolan. Först vid 40 års ålder kom hon ut i arbetslivet igen men hade ändå tillförsikt inför pensionen. Då var det ATP som gällde och hon kände väl till att det var de 15 bästa åren som bestämde hur stor den allmänna pensionen skulle bli. Hade dessa regler fortfarande gällt hade hon fått runt 3 000 mer i pension. När de nya reglerna kom var hon 50 år och hade ingen större chans att parera, men hon har åtminstone sparat en tusenlapp per månad sen dess. Då levde hennes man och ekonomin var hyfsad även om de inte hade allt för höga löner.

Lustigkurrarna
Från hennes 11 000 i pension dras 2 000 i skatt, några lustigkurar i regeringen tycker att hon skall betala ca 250 kr mer i skatt än på en på en motsvarande löneinkomst, trots att hon inte kommer att kunna försörja sig själv. Efter skatt har hon alltså ut 9 000, på detta skall hon betala sin hyra på 5 000. 4 000 kvar alltså, från dessa skall hon också ta för tandläkare mediciner och läkarbesök. I snitt har hon inte ens ut 3000 kr i månaden att leva på när allt nödvändigt är betalt. Hennes barn hjälper henne så gott de kan men hon tar absolut inte emot pengar, hon är för stolt för det.

Pensionssystemet bygger främst på pengar
Hon har alltså jobbat hårt hela sitt vuxna liv, mer än sin man. Genom att hon har tagit totalansvaret för barnen och huvudansvaret för hemmet har det blivit så. När hon fick barn, i början på 70-talet, fanns ingen utbyggd barnomsorg och att bli hemma med barnen var helt naturligt så som samhället såg ut då. Pensionssystemet bygger i hög grad på inkomst, men detta behöver inte vara skrivet i sten. Vi ”äger” pensionssystemet genom vår representativa demokrati. Vi kan lika väl värdera det med en stor portion utifrån barnen, de som en dag skall stå för pengarna. Det finns en missuppfattning om att de pengar vi betalt in skall återgå till oss själva, detta är fel. De pengar pensionärerna får ut tas från dagens inbetalningar, från våra barn och barnbarns inbetalningar. Så har vi ett pensionssystem som ger de som haft huvudansvaret för barnen, minst i pension.
   Det finns i runda tal 500 000 kvinnor som har riktigt låga pensioner. Någon av dessa lever i tvåsamhet, några har förmögenheter men trots allt har de låga pensioner. Även om följande är matematik så noterar jag att om man höjer dessas pensioner med 2 000 kr i snitt per månad så kostar det oss 12 miljarder. En sådan förstärkning hade inneburit att vi hade fått ner de förnedrande bidragen och rundgången. 12 miljarder är den summa som regeringen nu lägger på ett kritiserat femte jobbskatteavdrag.

Liberalerna är värst
Sydsvenskan har, på ledarplats, kommenterat det faktum att ungefär hälften, 500 000, av dagens kvinnliga pensionärer har alltför låga pensioner med de problem detta innebär. Sydsvenskans analys av detta är att det är kvinnornas eget fel. ”… Kvinnor som vill förverkliga sig själva genom att leva upp till ett närmast hollywoodskt hemmafruideal om den perfekta, gärna cupcakebakande modern och makan”. Så uttrycker sig en liberal i dagens tappning, en som tycker att var och en skall klara sig själv och som därigenom inte har någon lösning på det som faktiskt är ett problem. Om detta vill jag gärna återkomma.