Efter regnet av Gunnar Stensson

Dånande sprutar Lunds gråfärgade gatubrunnsvatten ur det vidöppna gapet på kulverten vid järnvägsbron ner i den bubblande, skummande ån under järnvägsbron.
   Vatten strömmar över gångstigens smala vall mellan dammarna och Höje å. På de sumpiga stränderna står pilarnas stammar i vatten. Fästet till gångbron över ån är dränkt av meterdjupt vatten. En väldig pil har tappat rotfästet och fallit tvärsöver ån. Över vallarna mellan dammarna strömmar vatten.
   En ensam gråhäger med uppskjutna axlar stirrar över den blanka ytan.  Mörka fiskar plöjer fåror. Småfisken hoppar. Hägern bryr sig inte. Den är mätt.
   Källbydalen fylls av strömmande vatten som för med sig stockar, bryggor, trädgårdsmöbler, fotbollar, sävruggar och en plastgubbe som gör reklam för GB-glass.
   Vattenmassor från de fyrkantiga hårdgjorda kvarteren av bostadsområdet ”Källby Ängar” forsar utför asfalten mellan halvfärdiga villor av cement och tegel och fyller på dalens vidsträckta vattenyta. Flockar av bläsänder med röda huvuden och gula pannor har samlats på de gröna strandängarna och dyiga öarna, som snart kommer att översvämmas helt.
   Stigen mellan Flackarpsvägen och Sankt Lars ligger under vatten. Vågorna skvalpar mot väggarna på vattenverkets tre plasthöljda byggnader närmast ån och plaskar in över trösklarna.
   Mäktig och bred flyter Hölje å genom lyxkvarteren i Lomma. Det bruna vattnet är tjockt av gyttja, kväve, fosfor och ruttnande säv som ökar övergödningen i Öresund. Tre stora lastfartyg stävar långsamt mot bron.