Nu inleds en säsong av högtidsstunder för oss konnässörer av kommunalpolitik. Dagens nyhet är inte den sämsta: Lars Bergwall, lundacenterns caudillo
från Tygelsjö, utmanas nu som ledande kommunalpolitiker inom centern.
Det är Katarina Erlingson som kvalificerat sig i landstinget i
Kristianstad där hon är förste vice ordförande i region-styrelsen.
Ja, här ligger alltså fältet öppet för spekulationer och
kannstöperier. Vad ligger bakom? Har t.ex. Erlingson insett att det är
kört i landstinget nu efter alla sjukvårdsdebaklerna och att hon inte
har en chans på en välarvoderad vice ordförandepost där? Och att det i
själva verket kan vara sänkande att alls ha varit inblandad i
alliansens sjukvårdspolitik under senaste perioden? Men hur kan hon tro
att det finns någon framtid för centern i Lunds kommunalpolitik? Kan
det möjligen vara så att Bergwall visserligen har en viss manlig charm
men att den inte ligger riktigt i linje med en modern syn på
förhållandet mellan könen. Är det ett kvinnouppror vi bevittnar?
Eller är det kanske så att det i själva verket handlar om att
Stureplanscentern, i det här fallet kanske bättre benämnd
Stortorgscentern. har tröttnat på den gamla omoderna landsbygdscentern,
Dalby/Sandbycentern? Nu är väl Bergwall knappast en centerpartist med
jord under naglarna, låt vara att man ibland anar en rå pust från
potatisåkrarna ute vid Sandby kring honom. Vi i vänstern har mött honom
både som allierad (antikärnkraftsrörelsen, Öresundsbron) och som
motståndare (häftig antikommunist i McCarthys och Reagans fotspår). Vi
tror att han blir en svår motståndare för Erlingson och en gissning är
att badet i Dalby kommer att spela en viktig roll i hans valkampanj.
Alltså: otippat är bäst. Kulan är i luften. Och bollen är rund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar