2013-11-14

Livet vid gränsen av Gunnar Stensson

Vi friska pensionärer har det nästan ofattbart bra. Pension, bostad och tid. Familj, vänner, föreningar, bibliotek, musik, teater, film och natur. Vi behöver ingen Träffpunkt.
Men vi lever nära gränsen. Jag har förlorat många jämnåriga vänner redan. Och dö ska vi alla. Man kan hoppas på en bra död efter ett bra liv.
Men somliga blir efter år eller decennier som lyckliga pensionärer plötsligt ensamma efter närståendes död eller också drabbas de av benbrott, stroke, cancer eller infarkt med rörelsehinder och isolering som följd. Somliga till slut blir mycket trötta.
Det är då vi behöver en Träffpunkt nära hemmet, en plats där vi kan umgås med grannar och samtala om allt vi upplevt under våra liv, ägna oss åt spel och hobbyverksamhet och ibland få tillfälle att delta i en utflykt. En Träffpunkt där det märks om någon plötsligt saknas.

Inga kommentarer: