Percy Nilsson och ljudterrorn av Ulf N

Percy Nilsson, f d snickare, delägare i ett ishockeylag i Malmö står trots sin mångåriga karriär som byggkapitalist nu på äldre dar inte främmande för att ta utföra ett hederligt hantverk. Nåjå, hederligt och hederligt. Hantverk i varje fall. Sent omsider har herr Nilsson nu erkänt att han genom att borra hål i ett av glassbilens däck orsakade att sagda bil fick punktering.
   Med detta resoluta ingrepp har herr Nilsson för första gången råkat ut för att bli föremål för min motvilliga uppskattning. (Fast det vet han förstås inte om.) Herr Nilsson ingriper där de rättsvårdande organen i samhället tydligen står maktlösa eller i varje fall ovilliga att ingripa mot den form av ljudterror som glassmånglarbilen står för. Tre kvällar i veckan tvingas t ex vi som bor här ute på sydvästra delen av Mårtens Fälad i timtal stå ut med denna plåga. Det är ofattbart att detta tillåts pågå år efter år! Jag kan förstå att en del människor drivs till oöverlagda handlingar under påverkar från denna terror.
   Men min beundran blandas förstås med avståndstagande från sådana gärningar. Skadegörelse som metod att stoppa terrorverksamhet är kontraproduktiv. Och en sak förstår jag inte när det gäller herr Nilssons attack: varför riktade han den mot bildäcket och inte mot själva den manick som frambringar detta hälsovådliga ljud? Jag menar punkteringen ledde ju till att bilen blev stående utanför det nilssonska tjället och kunde att larm. En riktad attack mot bilens terrorapparatur hade tystat oväsendet. Vi får se vad straffet blir för herr Nilsson. Böter har han ju råd att betala. Förresten, kan någon låna mej en kraftfull borrmaskin?