Samtal om kommunalskatten 2: Skattehöjningar gynnar låginkomsttagarna och medelklassen av Gunnar Stensson

I förra numret av VB påstod Sven-Hugo Mattsson att kommunalskatten är progressiv, om man räknar in grundavdragets effekter.
   Vid det seminarium som DV tagit initiativ till diskuterades denna tes. Lunds ekonomidirektör Magdalena Titze deltog som expert. Björn Abelsson, S, Ulf Nymark, MP, Hanna Gunnarsson och Vilmer Andersen (som också företrädde det regionala perspektivet), V, förde ett konstruktivt och engagerat samtal, präglat av strävan att nå fram till gemensamma ståndpunkter. Sven- Hugo Mattson, DV, hade tagit fram ett omfattande siffermaterial.
   Efter noggrann analys av siffermaterialet konstaterade seminariet, enhälligt, att tesen under givna förutsättningar stämde.
   Varför denna tekniska diskussion? Jo, för att skaffa fram ett underlag för att bemöta Allianspartiernas vulgärargument mot kommunalskattehöjningar, nämligen att kommunalskatten är en ”platt skatt” och därför särskilt drabbande för låginkomsttagarna.
   Ekonomidirektör Margareta Titze, som bidragit med detaljerat kunnande, avtackades och lämnade sammankomsten.
   Den politiska delen av mötet vidtog. Det förhåller sig alltså så, att när kommunen höjer skatten t ex för få råd att betala reparationen av de fuktskadade skolorna, så betalar den fjärdedel av Lunds skattebetalare som har högst inkomst hälften, medan den fjärdedel som har lägst inkomst betalar ”en väldigt liten del”, för att citera Sven-Hugo. Skattehöjningen blir alltså en tillämpning av satsen ”av var och en efter förmåga”.
   Visserligen tvingas Allianspartierna den här gången höja skatten för att reparera konsekvenserna av många års vanskötsel, men borgerlig politik går annars ut på att skattesänkningar genom minskade anslag till sjukvård, äldrevård, skolor och infrastruktur som vägar och järnvägar och höjda avgifter i vårdcentraler, badhus, kulturskola, regionbussar och annan kollektivtrafik.
   De höjda avgifterna drabbar låginkomsttagarna, men är försumbart låga för höginkomsttagarna, som också ofta väljer andra alternativ som privatkliniker och lyxbilar.
   Men också medelklassen måste inse att den har all anledning att slå vakt om de skatter som finansierar vägar, järnvägar, sjukhus, utbildning och vetenskap för att inte löpa risken att hamna i samma eländiga situation som den pauperiserade medelklassen i USA.
   En dold avsikt med de höjda avgifterna för bad i Högevall är kanske att stänga ute barnfamiljer och andra samhällsgrupper för att de som tillhör den enda procenten ska kunna njuta av badet utan intrång från enklare folk. På samma sätt segregeras allmänheten från överklassen på lyxkrogar och lyxhotell.
   Klasskampen existerar. Profitörerna är de hängivnaste klasskämparna. Särskilt inom områdena vård, skola och omsorg.