I Wallersteins kommentar 15/1, som vi publicerar nedan, analyseras det
allas krig mot alla som utkämpas i Syrien. Den yttersta orsaken till
detta dödliga kaos är de gränser som de imperialistiska makterna
framtvingade efter första världskriget för att maximera sin kontroll
över naturtillgångarna, i synnerhet olja, utan hänsyn till etniska,
religiösa och kulturella förhållanden. USA förvärrade konflikterna
genom sina angreppskrig mot Afghanistan och Irak i början av
2000-taket.
Men på ett område sker en ljusning: i början av december slöts en
överenskommelse mellan Iran och västmakterna, Indien och Kina, enligt
vilken Iran förbinder sig att avstå från att berika landets uran till
den nivå som gör det möjligt att tillverka kärnvapen mot att de
ekonomiska sanktionerna mot landet hävs. Därmed har en konflikt som vid
flera tillfällen utgjort ett krigshot tills vidare undanröjts, mycket
tack vare insatser från Irans premiärminister Rohani och USA:s president
Obama.
Under de sju veckor som gått sedan avtalet undertecknades har
handelsförbindelserna mellan Iran och västländerna mångdubblats. De
stora oljetillgångarna ger Iran en stark förhandlingsposition. Just nu
lär Carl Bildt vara på besök i Teheran.
Men det viktigaste i utvecklingen är den islossning som tycks vara
på gång mellan Iran och USA efter flera decenniers fiendskap. Somliga
jämför med avtalet mellan Richard Nixon och Mao Zedong 1972.
Avtalet innebär ökade möjligheter till framsteg i
fredsförhandlingarna i Syrien (överenskommelsen om en övergångsregering
denna vecka är ett viktigt steg).
Assad-regimen är beroende av Irans stöd, och Iran, som är
angeläget att bevara de fördelar landet uppnått i förhandlingarna med
USA, pressar den syriska regimen till eftergifter.
Även förhållanden utanför Syrien påverkas. Malikis shia-regering i
Irak får större förmåga att bekämpa sunnitiska al Qaida, som nyligen
erövrat staden Falluja (al Qaidas maktposition i Irak är ironiskt nog
en konsekvens av USA:s invasion 2003).
Saudiarabiens och gulfstaternas ekonomiska och politiska inflytande minskar.
Hinder finns. Religiösa fanatiker i Iran är motståndare till alla uppgörelser med ”den store Satan”.
Deras motsvarighet i USA, Tea party-rörelsen, ämnar rösta fram nya
sanktioner mot Iran i senaten för att sänka avtalet, men president
Obama förklarade i sitt State of the Union-tal, att han kommer att
lägga in sitt veto, om ett sådant beslut kommer. De amerikanska
högerextremisterna blir ivrigt påhejade av Israels premiärminister
Netanyahu. som genom avtalet hindras i sina planer att bomba Iran.
Men ingenting är säkert.
Och därmed är det dags att ta del av Wallersteins analys av situationen i Syrien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar