Möte i Pingstkyrkan av Owe Svensson

I måndags arrangerade föreningen Spårvägsfritt Lund ett informationsmöte i en fullsatt Pingstkyrka. Det har noterats att medelåldern bland deltagarna var hög. Så var det onekligen men visst är det fantastiskt att vi pensionärer, som numera befolkar allt från sjukvård till kulturinstitutioner, också engagerar oss så energiskt i framtidsfrågor. Jag var också där och jag tycker mig ha lärt mig följande:
 • Den kapacitet som enligt Lunds kommun krävs för persontransporter mellan Lund C och Brunnshög kan klaras av både spårvagn och buss.
 • Både spårvagn och buss kan vara eldrivna och ny teknik håller på att utvecklas som innebär att ingen av dem är beroende av fula luftledningar.
 • En spårvagn behöver naturligtvis en dedicerad bana där spåren går, men även bussystem med hög kapacitet kräver egen bana som klarar högt slitage med specialanpassade hållplatser för snabb av och påstigning och installationer för eldrivning.
 • En kognitiv spårfaktor finns, dvs en slags förutfattad mening, som inte är baserad på hur vi verkligen beter oss, om att det är bekvämare att åka spårvagn än att åka med buss. En verklig spårfaktor som innebär att fler resenärer skulle välja kollektivt resalternativ med spårvagn kan inte mätas upp i vetenskapliga studier. En spårfaktor för tåg finns, men då skall man beakta att det inte finns några bussar som kör 180 km/tim.
 • Både buss och spårvagn kan öppna flera dörrar samtidigt för snabb av och påstigning. Detta har inte med fordonslaget att göra utan med hur man säljer och kontrollerar biljetter. Om chauffören skall sälja och kontrollera biljetter blir det kö utanför, vare sig det är buss eller spårvagn.

Så här långt kan man säga att det är 1-1 mellan spårvagnen och bussen. Det går säkert att hitta lite plus och minus hos de olika alternativen under punkterna ovan, men i stora drag är det 1-1. Några frågor är emellertid fortfarande oklara för mig:
 • Etapp 1 går ju huvudsakligen på lundalänken och där kör man bara mindre sträckor i blandad trafik. Etapp 3 kommer emellertid att gå i blandad trafik genom Lunds centrum. Såvitt jag förstår är det inte riktigt utrett vilka konsekvenser det får att välja spårväg för denna etapp och motsvarande konsekvenser för ett busalternativ. Och när man kommer ut på slätten på väg mot Dalby, vilket alternativ ger då kortat restid? Rimligen måste man, innan man väljer teknik för första etappen, förvissa sig om att den också går att tillämpa i de övriga etapperna.
 • Så återstår frågan om kostnaderna. De siffror jag hör i debatten berör enbart investeringskostnaderna. Men dessa är ju bara en del av de totala kostnaderna. Jag vill höra siffror som innefattar alla kostnader för såväl kapitalkostnad som alla drifts- och underhållskostnader, både för fordon och för infrastruktur, för realistiskt jämförbara alternativ. Jag tycker att det talas väldigt lite om det och man är ju lite rädd för att dessa kostnader kommer att tala för bussalternativet. Jag skall inte föregripa analysen, men jag tror att det är viktigt att såväl Vänstern som Miljöpartiet ser upp med sin spårbundenhet och är öppna för olika alternativ. Att man inser att låga biljettpriser troligen är en viktigare kollektivtrafikfaktor än spår.