2014-01-23

Vem kan man lita på? av jiell

De senaste åren har vi sett hur USA, med hjälp av europeiska allierade sökt rensa världen på västfientliga regimer. Medan "vänligt sinnade nationer" typ Saudi och Israel tillåts anstifta och stödja inbördeskrig samt behålla sina massförstörelsevapen intakta. En av de länder som borde medverkat till att Nato upplöstes samtidigt med Östblocket, är Norge. På en affisch med ett imponerande antal undertecknande föreningar och organisationer, gjordes i slutet av november reklam för ett offentligt möte på Palaestra med Sverre Diesen, förre ÖB i nyssa land. Föredraget med länk till UPFs hemsida ägde rum 27e november under rubriken "Nordic Cooperation on Defence and Security Policy" och lär nog avhållits på amerikansk accent då Diesen samman med väl alla högre nordiska officerare, utbildats på West Point. Vilket ypperligt tillfälle rekrytera fosterlandsförrädare i rödrevärad uniformsbyxa! I en insändare, oklart om intagen skrev jag ung. följande.

Nu är ju ett tag sen vi hade kravaller här i Lund, senast på 80-talet när våra tillresta danska kamrater satt inspärrade i egna bussar samt vägrade gå på toa - ett välkänt polisknep med rötterna i säktjänstpraktiker. Polismästaren då hette Holger Radner, om bekant. Tidigare kravaller förutom vid husockupationerna på 70-talet var vid vpl-inskrivningen på Folkets Hus kring 1965 och det borde vara dags att protestera mot militarismen ånyo. På UPF-affischen ses Diesen trona som en vikingakrigare alternativt en fysiskt föredömlig echt-arier ur 30-talets rasistiska broderfolksmytologi. Vad sen gäller att gå förhandenvarande världserövrare tillhanda kan upplysas om att inför operation Barbarossa 1941, svarade ÖB Thörnell jakande på en nazitysk förfrågan om att delta med svensk trupp, i anfallet. Tack och lov uppvisade samlingsregeringen bättre omdöme, och avböjde. Det kunde annars blivit ett intressant krigsslut för landets vidkommande och vi hade säkert hamnat i procentharvandet vid allierade konferenserna dessförinnan - samt månne haft en rekordlång Berlinmur på längs eller, om tur, en kortare på höjd med tja, Göta Kanal!

Sveriges suveränitet är idag tämligen obefintlig och vårt försvar samt centrala myndigheter som FRA och Säpo sen länge under defacto amerikansk kontroll. Minns marinledningen som under ubåtskrisens dagar offentligt satte på fråga sitt förtroende för statsministern, alltså Olof Palme. Man kan verkligen undra var finns
generella ideologiska lojaliteten för så kaxigt agerande myndighetschefer och vad statsapparat eller självutnämnda västledarskap dessa egentligen ser sig knutna till, och skyldiga lydnad speciellt i en tillspetsad, storpolitisk valsituation. Våldsmonopolära resursorgan utom egentlig hemmavid demokratisk kontroll samt en politisk opposition, med Carl Bildt i spetsen vilken villigt lekte marionetter åt nyssnämnda transatlantiska omättliga och totalt samvetslösa globala kontrollsträvare, listan över inhemska maktutövare vilka möjliggjorde statsministermordet är väl härmed väsentligen klarlagd. Och beklagligt nog tycks även dagens Putin-Ryssland i långa stycken blivit en klientstat, åt amImp. Oklart om de ens genomskådar kladdiga partnerskapsretoriken, från självutnämnde storebror - den tillkommer rätten att längst möjligt förfoga över världen, med dess samlade resuser. Den ryska postsovjetiska statselitens tövan samt dåliga vana sen Jeltsins dagar att söka legitimitet för egna maktinnehavet omvägen via Wahington, fick i vart fall angelägna försöket att återskapa en pluralistisk värld i samband med Libyenkonflikten, samman med då främst Tyskland, Brasilien och Sydafrika, att gå om intet. Med vad långsiktiga konsekvenser för egna territoriets enhet, undras då väst ser varje inaktivitet som svaghet samt en inbjudan avancera. Och idag med Bildt som nån slags frilansande knapadlig generalguvernör över Karl Xll:s låt vara darrigt, återtagna östliga erövringar används allt från välmenta civilsamhällesinitiativ över handelsavtal till SVTkorrar och ambassadörer, som penetrerande redskap.

Till sist: varje Natoofficerare på svensk mark är egentligen att se som del av en ockupationsstyrka - de borde bemötas därefter samt med mer än Ofogmetoder dock självklart inom ramen för vad tjänar goda saken! Nån nordisk solidaritet är utesluten så länge grannarna agerar utifrån lojalitet med efterkrigs besättaren samt är behärskade av dennes egenintressedrivna världsbild. För Norden är blott ett av många nyttigidiotsmässiga verktyg efterhålla medtävlare eller blott hinder, för maximala världskontrollen. Samt den första restlöst offringsbara frontmarken i syfte "keep homeland safe" fall skulle komma till skarpt läge. Vem är då att "patriotiskt" lita till i nutida svenska försvarsledning? Anders Silwer, exvis? Ja, oumbärligt veta i ett utrikespolitiskt krisläge och nåt måste klarläggas innan - gäller även nivån tillträdande befattningshavare.

Inga kommentarer: