Män som hatar kvinnor av Gunnar Olofsson

När de palestinska organisationerna Fatah och Hamas inleder diskussioner om fred och försoning blir reaktionerna omedelbara. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu sparkar bakut, och säger att då blir det inga mer förhandlingar med Israel i alla fall, och USA-presidenten Obama meddelar att det kanske är dags att ta en paus helt och hållet från alla fredssamtal. FN-chefen Ban Ki-moon varnar för ”ensidiga åtgärder”, utrikesminister Carl Bildt bloggar att i Mellanöstern händer verkligen inte mycket positivt, och i Svenska Dagbladet skriver ledarskribenten Per Gudmundson att ”försoning mellan Fatah och Hamas är heller inte önskvärt”.
   Det här är män som hatar kvinnor. Ett tydligt stöd till, och erkännande från omvärlden av försoning mellan de palestinska grupperna, skulle otvetydigt öppna dörren för en rättvis och varaktig fred mellan Israel och palestinierna. Ett slut på raketangrepp och självmordsbombare och en lösning av konflikten i enlighet med FN:s resolutioner. Något som i slutändan gagnar inte minst kvinnor, och barn, som är de främsta offren på alla sidor i denna liksom i alla andra konflikter.
   Men männen som hatar kvinnor vill inte ha det så. De prioriterar upprustning och krig framför kvinnohälsa, bygger ut sina baser och militärallianser i stället för att satsa på skolor och sjukvård. De vill möta våld med mer våld, och föredrar militära ”lösningar” framför förhandlingar. De provocerar nu fram ett inbördeskrig i Ukraina och gnisslar tänder när mer ansvarsfulla ledare i FN hindrar dem från att bomba Syrien till grus och aska. Männen som hatar kvinnor vill fortsätta att hålla 1,7 miljoner människor i Gaza under avspärrning och utsvältning, och när Gazas Ark – ett opretentiöst försök att med en liten båt få ut åtminstone någon export från området – saboteras av israeliska agenter har man ingen kommentar, ingen kritik.
   Männen som hatar kvinnor finns överallt i beslutsapparaterna, och styr över våra liv och våra barns känsliga framtid. De låter sig gång på gång omväljas, och vi låter det ske. Men i år är det åter valår, och kanske dags att ändra på detta?