Flyktinginvandringen innebär att det
saknas utrymme för reformer, påstår han sedan. De närmaste fyra fem
åren ökar kostnaden med cirka 48 miljarder.
Anders Borg kallade sedan till presskonferens tillsammans med den för dagen zombieaktige Carl Bildt med det huvudsakliga syftet att förklara att han - och bara han – klarar Sveriges ekonomi trots den ökade kostnaden. Man kan undra om de båda kumpanerna spelar med eller mot Reinfeldt när det gäller invandringen.
Nu är det ju så att man kan skapa reformutrymme på andra sätt: till exempel genom skattehöjningar – och kanske framför allt genom omprioriteringar. Reinfeldt är enögd när han talar om reformutrymme.
Men jag tror trots allt att det är viktigt att han tydligt uttalar att invandringen kostar och kommer att kräva åtgärder inom en rad viktiga områden: bostäder, skola, vård osv.
Invandringens kostnader på kort och medellång sikt måste vi erkänna - och prioritera. Anslagen till invandring är en stor och nödvändig investering. Att göra den saken klar innebär inte vatten på SDs kvarn utan skärpt kamp för mångfald mot främlingsfientlighet.
Fredrik Reinfeldt gör utspelet vid en kritisk tidpunkt. Dagens flyktingkatastrof är den värsta sedan andra världskriget. 80 000 hjälpbehövande väntas till Sverige i år – och kanske lika många varje år de närmaste fyra-fem åren. Det kan innebära nära 500 000 nya svenskar – på sikt säkert en tillgång i vårt glesbefolkade land.
Att öppna Sverige för den stora invandringen kan i själva verket leda till 2000-talets största reformvåg, jämförbar med den på 1950-talet. Kanske inser Fredrik Reinfeldt det.
Men Allianspartierna i Lund förhärdar sina hjärtan som Lunds akademiker och borgare gjorde den 6 mars 1939 när de antog resolutionen mot judisk invandring i AF.
”När det gäller flyktingfrågan är det svårigheten att få fram bostäder som är flaskhalsen”, deklarerar Mats Helmfrid (M).
”Att yrka på något vid sittande bord är inte korrekta förutsättningar”, tillfogar Philip Sandberg (FP).
Oppositionspartierna hade föreslagit en utökning av flyktingmottagandet i Lund från 125 till 150. Även med den ökningen skulle Lund förbli en av de minst generösa kommunerna i Sverige.
”Man ska inte bara kasta ur sig ett yttrande”, understryker Philip Sandberg som visserligen tror att Lund har goda förutsättningar att ta emot fler flyktingar men är noga med de byråkratiska formerna.
Det är kanske sant. Men borde man inte ha gripit tillfället att signalera för en ny flyktingpolitik i Lund? Hanna Nilsson får ta upp frågan nästa gång hon har dejt med Philip Sandberg.
Anders Borg kallade sedan till presskonferens tillsammans med den för dagen zombieaktige Carl Bildt med det huvudsakliga syftet att förklara att han - och bara han – klarar Sveriges ekonomi trots den ökade kostnaden. Man kan undra om de båda kumpanerna spelar med eller mot Reinfeldt när det gäller invandringen.
Nu är det ju så att man kan skapa reformutrymme på andra sätt: till exempel genom skattehöjningar – och kanske framför allt genom omprioriteringar. Reinfeldt är enögd när han talar om reformutrymme.
Men jag tror trots allt att det är viktigt att han tydligt uttalar att invandringen kostar och kommer att kräva åtgärder inom en rad viktiga områden: bostäder, skola, vård osv.
Invandringens kostnader på kort och medellång sikt måste vi erkänna - och prioritera. Anslagen till invandring är en stor och nödvändig investering. Att göra den saken klar innebär inte vatten på SDs kvarn utan skärpt kamp för mångfald mot främlingsfientlighet.
Fredrik Reinfeldt gör utspelet vid en kritisk tidpunkt. Dagens flyktingkatastrof är den värsta sedan andra världskriget. 80 000 hjälpbehövande väntas till Sverige i år – och kanske lika många varje år de närmaste fyra-fem åren. Det kan innebära nära 500 000 nya svenskar – på sikt säkert en tillgång i vårt glesbefolkade land.
Att öppna Sverige för den stora invandringen kan i själva verket leda till 2000-talets största reformvåg, jämförbar med den på 1950-talet. Kanske inser Fredrik Reinfeldt det.
Men Allianspartierna i Lund förhärdar sina hjärtan som Lunds akademiker och borgare gjorde den 6 mars 1939 när de antog resolutionen mot judisk invandring i AF.
”När det gäller flyktingfrågan är det svårigheten att få fram bostäder som är flaskhalsen”, deklarerar Mats Helmfrid (M).
”Att yrka på något vid sittande bord är inte korrekta förutsättningar”, tillfogar Philip Sandberg (FP).
Oppositionspartierna hade föreslagit en utökning av flyktingmottagandet i Lund från 125 till 150. Även med den ökningen skulle Lund förbli en av de minst generösa kommunerna i Sverige.
”Man ska inte bara kasta ur sig ett yttrande”, understryker Philip Sandberg som visserligen tror att Lund har goda förutsättningar att ta emot fler flyktingar men är noga med de byråkratiska formerna.
Det är kanske sant. Men borde man inte ha gripit tillfället att signalera för en ny flyktingpolitik i Lund? Hanna Nilsson får ta upp frågan nästa gång hon har dejt med Philip Sandberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar