Av och till läser man engagerade
opinionsbildande artiklar i Sydsvenskan, Expressen, Svenska Dagbladet
m.fl. om hur angeläget det är att Sverige går med i Nato.
Icke desto mindre är en stor majoritet av befolkningen i landet
mot detta och min avsikt med dessa rader är att påvisa att detta är ett
klokt ställningstagande. Det är ingen som talar utrikespolitik i
valkampanjen, men det hindrar ju inte att man kan tänka efter. Jag
hämtar argument från ”Nato – för och emot”, en bok utgiven i år av
Kungl. Krigsvetenskapsakademin och särskilt från en uppsats där av Sven
Hirdman, tidigare svensk ambassadör i Moskva.
Vad är Nato?
En avgörande utgångspunkt, senast fastslagen av Ulla Gudmundsson, tidigare Sveriges Natoambassadör i Bryssel., är följande: Nato är ingen militär organisation.
Nato är en politisk organisation som till sitt förfogande har militära resurser.
Det betyder bl.a. att Nato inte för några krig. När USA för krig i Irak, Afghanistan, Kosovo, Libyen m.fl. områden är det i samarbete med länder som är Nato-medlemmar, men de är där för att stödja sin samarbetspartner och huvudsponsor USA. Ibland kallas det en ”coalition of the willing”, och i sådana ingår länder som vill visa hur angelägna och goda vänner de är, t.ex. Danmark i Irak och Sverige i Afghanistan.
En särskild roll spelar artikel 5 i Natofördraget där alla medlemsländer förbinder sig att utifrån sina resurser hjälpa de medlemsländer som blivit utsatta för ett anfall. Det kan vara militära eller politiska resurser. Artikeln har bara använts en gång, nämligen när USA utsattes för attentaten den 11 september och då var det ingen stat som angrep utan snarast en kriminell sammanslutning. USA tog emot politiskt och miltärt stöd men det blev ingen Nato-operation av det hela utan USA bestämde enväldigt över kriget i Afghanistan och har sedan dess fortsatt det s.k. kriget mot terrorismen
Men detta är en viktig punkt: skulle Sverige gå med i Nato skulle det vara ett uttryck för ett kraftigt stöd för USA:s politik världen över. Och det är ju självklart så att USA:s synpunkter väger tyngst i Natorådets överläggningar. USA:s militär är mycket större än alla de övrigas tillsammans.
I krig
Om vi tror på att Sverige kommer att angripas isolerat, alltså att en stormakt som Ryssland helt plötsligt skulle kasta sig över oss och inga andra, så är det tydligt att det skulle vara bra att vara medlem. Då skulle vi säkert få stöd av andra. Nu tror ingen människa att Sverige skulle utsättas för detta. Det är helt enkelt fria hugskott som aldrig är underlag för beslut. Men visst, det finns samvetslösa propagandister som försöker inbilla oss att det kan ske när som helst.
Om det blir en stormaktskonflikt i Europa finns det goda skäl för Sverige att försöka hålla sig utanför stridshandlingar. Det finns det också hyggliga chanser att vi kan klara. Det är en regerings centrala uppgift att dels värna landets oberoende, dels hålla landet utanför krig. Våra historiska traditioner, vår i stort sett alliansfria politik och vårt geopolitiska läge talar till vår fördel. Om vi däremot går med i Nato så är vi med i kriget från första stund.
Vad är Nato?
En avgörande utgångspunkt, senast fastslagen av Ulla Gudmundsson, tidigare Sveriges Natoambassadör i Bryssel., är följande: Nato är ingen militär organisation.
Nato är en politisk organisation som till sitt förfogande har militära resurser.Det betyder bl.a. att Nato inte för några krig. När USA för krig i Irak, Afghanistan, Kosovo, Libyen m.fl. områden är det i samarbete med länder som är Nato-medlemmar, men de är där för att stödja sin samarbetspartner och huvudsponsor USA. Ibland kallas det en ”coalition of the willing”, och i sådana ingår länder som vill visa hur angelägna och goda vänner de är, t.ex. Danmark i Irak och Sverige i Afghanistan.
En särskild roll spelar artikel 5 i Natofördraget där alla medlemsländer förbinder sig att utifrån sina resurser hjälpa de medlemsländer som blivit utsatta för ett anfall. Det kan vara militära eller politiska resurser. Artikeln har bara använts en gång, nämligen när USA utsattes för attentaten den 11 september och då var det ingen stat som angrep utan snarast en kriminell sammanslutning. USA tog emot politiskt och miltärt stöd men det blev ingen Nato-operation av det hela utan USA bestämde enväldigt över kriget i Afghanistan och har sedan dess fortsatt det s.k. kriget mot terrorismen
Men detta är en viktig punkt: skulle Sverige gå med i Nato skulle det vara ett uttryck för ett kraftigt stöd för USA:s politik världen över. Och det är ju självklart så att USA:s synpunkter väger tyngst i Natorådets överläggningar. USA:s militär är mycket större än alla de övrigas tillsammans.
I krig
Om vi tror på att Sverige kommer att angripas isolerat, alltså att en stormakt som Ryssland helt plötsligt skulle kasta sig över oss och inga andra, så är det tydligt att det skulle vara bra att vara medlem. Då skulle vi säkert få stöd av andra. Nu tror ingen människa att Sverige skulle utsättas för detta. Det är helt enkelt fria hugskott som aldrig är underlag för beslut. Men visst, det finns samvetslösa propagandister som försöker inbilla oss att det kan ske när som helst.
Om det blir en stormaktskonflikt i Europa finns det goda skäl för Sverige att försöka hålla sig utanför stridshandlingar. Det finns det också hyggliga chanser att vi kan klara. Det är en regerings centrala uppgift att dels värna landets oberoende, dels hålla landet utanför krig. Våra historiska traditioner, vår i stort sett alliansfria politik och vårt geopolitiska läge talar till vår fördel. Om vi däremot går med i Nato så är vi med i kriget från första stund.
Men visst, vår alliansfria politik kan ju misslyckas
så att vi blir angripna ändå. Ja, det kan vi inte göra mycket åt. Men
det kan ju vara bra att faktiskt ha ett eget försvar som vi bestämmer
över och som är en viss tröskel för varje angripare eller påtryckare.
Om det skulle bli en rysk-baltisk konflikt så har vi inga förpliktelser – det är Nato som har flygstyrkor i Balticum. Den sk solidaritetsförklaringen har ingen militär trovärdighet. Däremot omfattas vi av EU:s allmänna solidaritetsklausul: vi kan ge humanitär och politisk assistans när och om vi vill. Men om vi i ett sådant sammanhang. upplåter svenskt territorium för Nato-styrkor, t ex stridsflygplan så kan vi förvänta ryska motåtgärder som om vi vore Nato-medlemmar. Om vi har ett hyggligt svenskt försvar så kan vi säga nej till Nato-framstötar av typ att de skulle få använda Gotland eller Nordkalotten.
Varför vi inte ska vara med i Nato
Ja, som synes finns det nästan inget som säger att det skulle var bra för Sverige att vara med i Nato. De argument som brukar användas ligger i regel heller inte på ett konkret rationellt plan. I stället framförs argument av typ att vi bör ställa upp sida vid sida med den fria världens försvarare och liknande fraser. För den som sett på vad USA faktiskt har sysslat med vad gäller krigföring och politik är uppställning vid USA:s sida inget alternativ. Och det är det handlar om när man går med i Nato.
Det finns en del som talar om en sorts moralisk skuld för Sverige eftersom vi inte var med i andra världskriget. Argument av den typen har spelat en roll för att Danmark skulle gå med i Irakkriget. Man ansåg sig återupprätta Danmarks ära efter att ha samarbetat för mycket med Hitlertyskland. Sverige ägnade åren 1940-42 åt att samarbeta med och fjäska för tyskarna. Vi var aldrig hotade – det var Sveriges militär som tyckte det var vår plikt att ställa upp mot ryssarna och kommunismen och som helst hade sett att vi skickade en fördelning om 80,000 man att slåss sida vid sida med finnar och tyskar. De som försökte åstadkomma det var samma grupper som tio år senare ville att vi skulle gå med i Nato och som nu ytterligare femtio år senare arbetar för samma sak.
Det är inte mycket till debatt om Nato-anslutning i Sverige och på ett sätt är det ett hälsotecken. Alarmistiska tonfall kan i huvudsak hållas borta liksom den värsta russofobin. Men svensk försvars- och utrikespolitik har på senare år uppfyllts mer och mer av samarbete med Nato under partnerskapets paraply och inte minst under utrikesminister Bildts korstågsmentalitet och uppenbara tankegemenskap med USA. Det är vårdslöst och obehagligt och definitivt inte i landets intresse. Man kan hoppas på en förändring efter valet, men man kan dessvärre inte vara helt säker. USA:s har förvisso en mycket stark mjuk makt över Sverige och den sträcker sig långt in i alla partier. Putins nationalism och reaktionära inrikespolitik har också använts för att påverka svensk opinion i Natovänlig riktning. Desto angelägnare att vi försöker tänka så nyktert och klart vi kan.
Om det skulle bli en rysk-baltisk konflikt så har vi inga förpliktelser – det är Nato som har flygstyrkor i Balticum. Den sk solidaritetsförklaringen har ingen militär trovärdighet. Däremot omfattas vi av EU:s allmänna solidaritetsklausul: vi kan ge humanitär och politisk assistans när och om vi vill. Men om vi i ett sådant sammanhang. upplåter svenskt territorium för Nato-styrkor, t ex stridsflygplan så kan vi förvänta ryska motåtgärder som om vi vore Nato-medlemmar. Om vi har ett hyggligt svenskt försvar så kan vi säga nej till Nato-framstötar av typ att de skulle få använda Gotland eller Nordkalotten.
Varför vi inte ska vara med i Nato
Ja, som synes finns det nästan inget som säger att det skulle var bra för Sverige att vara med i Nato. De argument som brukar användas ligger i regel heller inte på ett konkret rationellt plan. I stället framförs argument av typ att vi bör ställa upp sida vid sida med den fria världens försvarare och liknande fraser. För den som sett på vad USA faktiskt har sysslat med vad gäller krigföring och politik är uppställning vid USA:s sida inget alternativ. Och det är det handlar om när man går med i Nato.
Det finns en del som talar om en sorts moralisk skuld för Sverige eftersom vi inte var med i andra världskriget. Argument av den typen har spelat en roll för att Danmark skulle gå med i Irakkriget. Man ansåg sig återupprätta Danmarks ära efter att ha samarbetat för mycket med Hitlertyskland. Sverige ägnade åren 1940-42 åt att samarbeta med och fjäska för tyskarna. Vi var aldrig hotade – det var Sveriges militär som tyckte det var vår plikt att ställa upp mot ryssarna och kommunismen och som helst hade sett att vi skickade en fördelning om 80,000 man att slåss sida vid sida med finnar och tyskar. De som försökte åstadkomma det var samma grupper som tio år senare ville att vi skulle gå med i Nato och som nu ytterligare femtio år senare arbetar för samma sak.
Det är inte mycket till debatt om Nato-anslutning i Sverige och på ett sätt är det ett hälsotecken. Alarmistiska tonfall kan i huvudsak hållas borta liksom den värsta russofobin. Men svensk försvars- och utrikespolitik har på senare år uppfyllts mer och mer av samarbete med Nato under partnerskapets paraply och inte minst under utrikesminister Bildts korstågsmentalitet och uppenbara tankegemenskap med USA. Det är vårdslöst och obehagligt och definitivt inte i landets intresse. Man kan hoppas på en förändring efter valet, men man kan dessvärre inte vara helt säker. USA:s har förvisso en mycket stark mjuk makt över Sverige och den sträcker sig långt in i alla partier. Putins nationalism och reaktionära inrikespolitik har också använts för att påverka svensk opinion i Natovänlig riktning. Desto angelägnare att vi försöker tänka så nyktert och klart vi kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar