Litteraturtävlingen

Det rätta svaret om författaren till dikten ”Nu sjunger vi ogräsens lov” kom i ett anonymt mejl från signaturen ”Amanda och Cecilia, halvsystrar”. Vi tackar och återger delar av mejlet.
   Dikten till ogräsen är förstås skriven av Margaret Atwood. Den står i Syndaflodens år. Genmodifiering och girighet utrotar till slut mänskligheten som ständigt utrotar andra djurarter.

DÖDEN ETT BRA SÄTT ATT GÅ NER I VIKT
Grisar blir organdonatorer som donerar hjärtan, njurar och hjärnsubstans. Ständigt plockar lystna fingrar i DNA-kedjorna och åstadkommer kombinationer med groteska konsekvenser. New York sköljs ut i havet. Orkaner. Outhärdlig hetta. New York blir en rövarkula i Plebsland med slaveri, droger, sexhandel, mord, tortyr och makthavarnas drönare. Rika lever i closed societies, okunniga om livet i plebsland., skyddade av paranoida säkerhetsorganisationer.
   Guds trädgårdsmästare är en galen sekt. Eller en hemlig motståndsrörelse. Adam 1, 2, 3 och Eva 1, 2, 3. Takodlare. Svampspecialister. Toby, Lucerne, Zeb, Snömannen Billy, Amanda, Glenn, Crakersbarnen, Svartskägg. De har sin Ark på sitt Ararat. Toby botar kallbrand med flugmaskar som äter upp det ruttna köttet på Snömannen Jimmys fot.
   Den andra syndafloden är en pandemi som utplånar mänskligheten genom girighet och genmanipulation. Den är en egentillverkad Ebola. Man smälter till ketchup.
   Allt är fantastiskt och plötsligt ohyggligt vardagligt som den hemska miljön på en storflygplats. Den som kommer in i berättelsen Syndaflodens år kan aldrig mer komma ut. Kan aldrig mer se ett reklaminslag på tv utan att drabbas av ångest, aldrig mer höra ordet Security utan känna hat, aldrig mer läsa ordet tillväxt utan att känna sig hotad.
   Hen, vi, finner vår tröst bland ogräs, mullvadar, ugglor och sparvar. Våra vänner, de enda vi litar på, är Trädgårdsmästarna och Maddaddams, Oryx och Crake och Snömannen Jimmy. Att dö är inte att dö utan att komposteras och återgå till jorden i livets kretslopp och fast vi är ateister använder vi Gud som ett ord för att sammanfatta den eviga evolution som ständigt förbättrar varje detalj på varje skapad art, och naturen och livet som vi är en del av. Ni får står ut med en vers till.
Förkrympt, förminskat är idag
Guds skapnadsverk så stort
Med mord, begär och girighet
vi mänskor allt förgjort.
Ur Guds trädgårdsmästares muntliga psalmbok,
memorerad av ”Amanda och Cecilia”, två galna sekterister.
Kul va!