Flackarp(r): Revolutionären från Källby Mölla av Gunnar Stensson

Väster om bron där Flackarpsvägen korsar Höje å låg en gång Källby mölla. Där finns spår av gamla husgrunder. Grönskan i den gamla trädgården är vildvuxen.
   Källby mölla ägdes av Carl Axel Wachtmeister på Trolleberg och drevs 1811 av mjölnaren Sören Håkansson. Han hade en dräng som hette Åred Persson.
   Åred Persson var 30 år och hade sett och hört mycket hända under sitt liv. Det gamla samhället skakade i sina grundvalar. Åred visste att ett annat samhälle var möjligt. Det gällde att gripa tillfället när det uppenbarade sig.

Åred var åtta år 1789, när folket i Frankrike krävde frihet, jämlikhet och broderskap och störtade kungens, adelns och kyrkans makt. Han var 18 när Napoleon inledde erövringen av Europa och 25 när engelska flottan satte Köpenhamn i brand.
   Då började saker hända i Sverige. Bönder och drängar skrevs ut till kriget i Finland 1808-09. De flesta avled inom några månader av svält och sjukdomar utan att nånsin hinna till slagfälten. Finland förlorades och norrlandskusten med Luleå, Piteå och Skellefteå ockuperades av ryssarna.
   Några officerare avsatte den lille galne kung Gustav IV Adolf. Hans gamle farbror Karl XIII övertog kronan. Han hade inga söner så det gällde att hitta en kronprins.
   Den norske prins Kristian August utsågs, men ramlade död av hästen på Kvidinge hed utanför Kristianstad i maj 1810.
   Var det mord? Det trodde i alla fall folk i Stockholm och eftersom de misstänkte adeln för mordet lynchade de dess främste företrädare riksmarskalk von Fersen vid Kristian Augusts högtidliga begravning den 20 juni 1810.
   Åter gällde det att få tag i en tronföljare. En löjtnant Carl Otto Mörner fick tag i förre revolutionären, numera marskalken, Jean Baptiste Bernadotte och denne blev vald till ny tronföljare på hösten 1810
   Som sådan började han genast förbereda ett nytt krig mot Napoleon. Åter inleddes de fruktade utskrivningarna till armén i Skåne.

Kände Åred Persson till allt detta?
Ja, åtminstone i grova drag. Herrarna på godsen och professorerna i Lund talade inte om annat. Deras pigor och drängar snappade upp det mesta.
   Professor Esaias Tegnér, som var ett år yngre än Åred, skrev högtravande dikter både om Napoleon och om Hans Kunglig Höghet Svea Rikes Kronprins Karl August vid dennes besök i Lund några dagar innan han avled i Kvidinge. Dessutom var Tegnér en entusiastisk krigshetsare.
   Åred hade ingen anledning till respekt för kungar. Tvärtom.

Det värsta var förstås förtrycket och rättslösheten i Lund och herresätena runt omkring.  Många av Åreds vänner och bekanta hade drabbats av utskrivningarna till finska kriget. Nu gällde det att akta sig för de nya.
   Åred var fast besluten att aldrig bli soldat. Och han var inte ensam om den övertygelsen. Han ville ha ett annat samhälle. Frihet, jämlikhet, broderskap!
   Han förenade sig med de upproriska i Häckeberga. Den 15 juni, en kall regnig dag, ställde de upp utanför Klågerup, 800 stycken, beväpnade med hötjugor, yxor, påkar och liar för den sista striden.
   I granna uniformer travade husarerna från Malmö fram över slätten. Hästarnas blanka hovar klapprade. Husarerna formerade sig med skarpa sablar till kavallerichock mot hopen av upprorsmakare. Sedan satte det täta ledet av hästar av i galopp.
   Ett trettiotal blev ihjälhuggna, andra lemlästades eller fick djupa sabelsår i axlar, armar och ben.
200 fördes som fångar till Malmöhus där flera dog av sina skador.
   Åred Persson överlevde. Han var en av dem som satt fängslade i Malmöhus. Efter avtjänat straff försvann han och återvände så vitt man vet aldrig till Lund eller Källbymölla.

Mycket är skrivet om massakern vid Klågerup.
Mats Olsson sätter in den i ett bredare socialt och historiskt sammanhang i sin mycket intressanta artikel Gods och gårdar, som återfinnsi Lunds historia – staden och omlandet, 2012.

PS. På hemvägen från Flackarp visar jag den vildvuxna trädgården där Höjebro Mölla en gång låg.