Strandskatan tillbaka på Korpvallen av Gunnar Stensson

Det första jag såg denna soliga morgon var den svartvita strandskatan som ensam strosade omkring på gulröda ben och petade med den lika gulröda näbben i gräset som om den ägde alla de åtta gröna fotbollsplanerna. Den var efterlängtad.
   Jag gjorde en snabb genomgång av maj månad i minnet. En näktergal först. Sedan en gök. Flera näktergalar. Flera gökar. En mulen morgon flög plötsligt en flock ladusvalor tätt över vattenytan på dammarna. Nästa dag var de borta. Sedan kom de snabbare och kompaktare tornseglarna. Så här ser de ut: (-. Gräsänder och sothönor simmar i spetsen för sina kycklingskaror. Kutryggiga hägrar sitter stilla som stoder. Två svanpar har till slut stadgat sig i dammarna. Undras om de ska lyckas få ungar. Det är flera år sen sist. Äggen är mycket sårbara.
   Granna fasaner rusar i de gula rapsfälten som nästan är överblommade. Liksom i tur och ordning: plommon, körsbär, hägg. Men syren, kastanj, hagtorn, rönn, fläder blommar än. En enda humla men gott om andra flygfän.
   Idag knarrade och hoade grodorna brunstigt vid strandkanten, men fiskarna har inte börjat leka. Vattnet är väl för kallt