I väntan på B52-orna och US Marines av Sten H.

Tystnaden fortsätter och är nu närmast öronbedövande. På lördag i nästa vecka ska B52-orna sniffa fram över Östersjön och simulera (inte verkställa) minfällning – själva fällningen ska tydligen ske vid Bornholm. Hur som helst lär väl motordånet höras ner till Sandhammaren.
   Den stora grejen blir nog landstigningen. En invasionsflotta som leds och backas upp av USS San Antonio, ett amerikanskt amfibiefartyg som kan ta drygt 1000 soldater och är utrustad med helikoptrar, artilleri och robotar. Där samlas också de bortåt 300 svenska marininfanteristerna, en benämning de själva inte vill kännas vid– de vill kallas amfibiesoldater. Hur som helst handlar det om de ömkliga resterna av det som en gång hette kustartilleriet. Här kan jag anknyta till Gunnar Stenssons berättelse i förra VB där han beskrev hur han cykeltolkade ner från Växjö för att försvara den här kustremsan. Jag har också försvarat den, just som kustartillerist, med fyra stycken 15 cm kanoner och jag kan ännu se med viss ömhet på den backe där jag hade planerat att gräva ner min radarstation. Ja, det var på den tiden landet skulle vara alliansfritt.
   Man kan ha lite olika synpunkter på hur svensk utrikespolitik ska utformas. Hur som helst blir det inte bra om det görs under inflytande av den aggressiva ryssrädsla som nu dominerar landets ledarsidor. Och vem står i täten om inte vår gamle bekant Per T Ohlsson, den skarpsynte analytikern från Segevång. Ryssland är ”en revanschistisk och korrupt gangsterstat där oppositionella mördas” och därmed är allt sagt. Vi som anser att det finns nyanser i världspolitiken är, surprise, surprise, ”Putins nyttiga idioter” . Vi är ”de gamla kommunisterna i Vänsterpartiet och Miljöpartiets Hep Stars-fraktion: ”I natt jag drömde” . (Man kan inte helt förneka Ohlssons förmåga att få till en elakhet!) Nåväl, hans andliga kollega, f. försvarsministern Sten Tolgfors delar Ohlssons syn och förutspår våra löjliga invändningar not B52-orna och marinsoldaterna: ”Sannolikt kommer vi att se några mindre, yrvakna protester mot Sveriges nära samarbete med Nato, precis som mot flygövningen Arctic Challenge (ACE). Dessa bygger dock på en helt föråldrad bild av svensk försvars- och säkerhetspolitik. ”Ja, vi är inte många, vi är kanske lite yrvakna – alla kan ju inte vara så alerta och med sin tid som Tolgfors.
   Hur det blir lördagen den 13 juni är väl ännu oklart. Jag hade hoppats säga något om det, men det är ännu alltför oklart. Men du som skulle skämmas över att sitta hemma och inte ge din mening till känna, håll förmiddagen lördagen den 13 juni ledig. Någon sorts manifestation lär det nog bli. Se nästa VB!