Konsthallssamtal mellan Lotte och Bengt

Lotte: Hej Bengt, kul att du nappade på mitt förslag i VB att vi skulle träffas i Konsthallen för att jämföra våra intryck av Truls Melins utställning. Ett givande samtal, tack för det! Utgångspunkten för det var att du, som jag uppfattade ditt inlägg, bara såg den som bara en i raden av Lunds konsthalls obegripliga och oangelägna utställningar. Samt att om det inte framgår av ett verk (eller åtminstone av katalogen) vad konstnären vill ha sagt med det är det förfelat.
   Jag för min del hade blivit starkt berörd av Melins utställning och förstått att andra känt likadant. Det vore synd, tyckte jag, om ditt negativa omdöme skulle få VB:s läsare att avstå från att besöka den.
   Konst måste inte ha ett tydligt budskap som kan översättas i lika tydliga ord. Somligt kan bara uttryckas i bild, skulptur, poesi eller musik.
   Efter att vi träffats förstår jag att du ser mer nyanserat på dessa saker än jag beskyllde dig för. Men stämmer det att du rent principiellt menar att den konst som så kallat vanligt folk (usch) inte kan ta till sig är oviktig? Alternativt att den inte platsar i en kommunalt finansierad konsthall?

Bengt: Nej, det menar jag inte. Och konst kan vara av olika slag och förmedla olika känslor. Olika för dig och mig. Det som du tycker är vackert eller ger dig känslor och upplevelser kanske jag tycker är banalt och ointressant. Men förvisso är det ett problem att alltför många människor som jag träffar säger samma sak: Vi går inte in i konsthallen längre. Det är likadant varje gång. Det är bara en massa installationer som jag inte begriper. Prylar som är ditsatta utan förståelig mening. Tråkigt. Säger mig ingenting.
   Kanske var jag dock lite för svepande i min utklassning av Melins ”skulpturer”. Påverkad av att ha sett alltför många enahanda och för mig just ointressanta utställningar i Lunds konsthall. Hans svarta tygstoder är suggestiva. Hans cykelhjul och fantasifulla ”projektorer” är just fantasifulla och roliga. Men som helhet ger det mig inte speciellt mycket.
   Jag har nog också gett upp hoppet om att den nuvarande konsthallsledningen ska ändra sig, variera sig, anstränga sig att göra konsthallen intressant igen.

Lotte: Det gläder mig att du fick en viss behållning av att återse Melins utställning, det är den värd, och jag håller helhjärtat med dig om att det är sorgligt att det är så glest med besökare i Lunds konsthall. En konsthall ska ju vara en mötesplats, inte bara mellan konst och åskådare utan också mellan människor.  Men kanske beror det publika ointresset inte enbartpå att utställningarna upplevs som obegripliga och tråkiga? Alla är det trots allt inte.

   – Det ska bli ett levande hus som det är trevligt att komma till, sa Åsa Nacking i Sydsvenskan när hon tillträdde som (icke tidsbegränsad) chef 2005.
   Men så har det inte blivit. Tvärtom ökar otrivsamheten och tomheten.  Böcker, kataloger, affischer och vykort finns inte längre att köpa. Tidskriftshyllan är borta. Kaffeserveringen är inte värd namnet. Sittplatser i salarna letar man förgäves efter och de anställda i receptionen kan åtminstone inte beskyllas för överdriven hjärtlighet.
   Tycker du att vi i nästa omgång ska bjuda in Åsa Nacking till ett samtal och höra om hon tycker att det finns problem med verksamheten?

Bengt: Visst kan vi göra det. Fast egentligen borde det vara konsthallsledningens och kulturnämndens uppgift. De är väl medvetna om kritiken. Och visst kan man göra lokalen och utställningarna trivsammare men jag tror nog ändå att det handlar om inriktningen. ”More of the same”, hela tiden.  Det blir inte heller bättre av den totala bristen på pedagogik och även marknadsföring. Sällan eller aldrig någon presentation på plats av konstnären och vad det handlar om. Jag menar inte att man ska skriva folk på näsan för varje objekt. Men jag tror att de vill att varje besökare ska ta till sig de fikonspråksfyllda ofta digra kataloger som finns för varje utställning.
   Har du noterat ödsligheten? Oftast möts vi av tomma ytor och tomma väggar. Utställningarna fyller bara en mindredel av konsthallens yta och volym. Synd på så vacker lokal!

Lotte: Ska man försöka se positivt på saken kan man tack vare de många tomma väggarna och ytorna, där inga konstverk distraherar, verkligen uppleva vilket arkitektoniskt mästerverk Klas Anshelms konsthall är. Behöver vi egentligen några utställningar alls?

Bengt: Att låta hela lokalen stå tom är ju lite slösaktigt. Dessutom ligger huset på den mest centrala platsen i Lund. Självklart ska den användas! Den bör vara en samlings- och mötesplats! I tidernas begynnelse upplevde jag konsthallen som en spännande plats med mycket besökare och med många intressanta och publikdragande utställningar. Jag undrar vad som rör sig i huvet på kulturnämndens ledamöter.

Lotte och Bengt: Vi fortsätter samtalet. Kanske efter nästa utställning…
Lotte Möller & Bengt Hall