66 år i skolan: Småskolan 1940 till 1942 av Den gamle

När jag pulsade genom snön på väg till Östregårdsskolan i Växjö hade jag en potatis och ett julgransljus i min grå ryggsäck för det hade fröken sagt att vi skulle ta med oss. Hon hette Olga Klingmark. Somliga hade varken ljus eller potatis, men fröken hade några extra potatisar. Ljusen var ransonerade, tio per barn. Sedan gjorde vi ljusstakar av potatisarna och svepte in dem i rött kräppapper. De blev mycket fina.
   Nästa morgon var det lördag och då satte vi ljus i alla potatisstakarna. Klockan var kvart över åtta och det var mörkt ute. Vi tände ljusen och sjöng en julsång och fröken spelade på orgeln. Jag var sju år och gick i första klass.
   Vi lärde oss läsa och skriva. Att skriva med bläck var svårt. Stålpennan sprätte. En gång välte jag bläckhornet över skrivboken och läseboken. När lektionen var slut torkade vi av våra pennor med penntorkare av tyg innan vi la dem i skolbänkens pennfack och stängde locket.
   En augustidag när vi just hade börjat i andra klass tog fröken ut hela klassen i trädgården intill det röda skolhuset. Solen sken, det var sommar än. Vi fick var sin ärtblomma. Vi plockade försiktigt isär blomman och fröken lärde oss blommans delar. De stora bladen är vingarna, sa hon. Och här har vi kölen. Om vi öppnar den hittar vi ståndarna och pistillen. När blomman har vissnat förvandlas den till en ärtskida.
   Där fanns bin och fjärilar.
   Det var krig i världen. Tyskarna höll på att ta Ryssland. Finnarna var med tyskarna. Vi hade en tyst finsk flicka i klassen. Hon hette Kerttu.