Om cykel på Transportkonferens av Ann Schlyter

Transportforum heter en konferens som går av stapeln i Linköping varje år. Tekniska nämnden brukar skicka några politiker och tjänstemän och jag hade glädjen att få vara med i år. Jag missade infrastrukturministerns inledning eftersom jag hade åkt via Stockholm och tåget därifrån var inställt. Men vad jag förstod hade hon inte kommit med några större nyheter.
   Det var många parallella sessioner och jag bestämde mig att satsa på cykeltrafik. Riksdagen har bestämt att det ska tas fram en nationell cykelstrategi. Ett utkast ska vara färdigt i maj. Eftersom man har en process med deltagande av flera organisationer blir det ingen extern remiss.

Strategi eller pengar
I debatten efter Näringsdepartementets presentation ifrågasattes att det är en strategi vi behöver. Här behövs handling och pengar! Som exempel anfördes, Cycling England. Arton städer hade efter en tävling fått dela på 160 miljoner pund, plus mer pengar. Åtgärderna som genomfördes fyrfaldigade cyklingsandelen av resorna. Men finansieringen skulle inte beröras i sen svenska strategin. Istället hänvisades till, om jag nu förstod det rätt, en pågående cykelsatsning i Trafikverkets anslag, ca 25 miljoner per år i två år. Peanuts, i jämförelse och i relation till behoven!
   Varför är det bråttom med en strategi? Det viktiga är väl att det blir bra, sade Karin Svensson Smith, miljöpartist från Lund som är ordförande i Riksdagens trafikutskott. Hon vill få fram mer kunskap genom att skapa ett cykelexellenscentrer. Bilindustrin lägger in mycket pengar på forskning, cyklingen har inte det och behöver offentliga forskningssatsningar. En procent av vad bilismen får skulle hjälpa långt.
   Karin får frågan om inte cykelbanor borde få tio procent av infrastrukturpengarna, eftersom cyklingen står för tio procent av resorna. Vad kan Karin göra för att öka påcyklingens procentandel? Det vet hon inte. Karin argumenterar för målformuleringar och forskning. Men såväl cykelorganisationer som kommunrepresentanter argumenterar för handling, och för det behövs pengar.
 

Statistik från Köpenhamn 2014, en ökning
av cyklandet med 25 % sedan 2012.
 

Brutal negång, svag uppgång
På tjugo år har cyklingen i Sverige minskat med en tredjedel, dock kan man se en svag uppgång de senaste åren. Framförallt minskar cyklingen på landsbygden och bland barn och yngre (under 20 år). Endast åldersgruppen över 65 år cyklar mer än på nittiotalet. Arbetsresor håller ställningen efter nedgången på nittiotalet. Skolresor med cykel harnästan halverats likaså inköpsresor, vilket är ganska självklara och förutsebara konsekvenser av fritt skolval och extrena köpcentra.
   I det korta perspektivet 2013-2014 (tror jag) ökade cyklingen i världen med 8 procent, mer i Tyskland men mycket också i Schweiz, Polen och Storbritannien. I Sverige var det en en ökning med 6 procent. Så man får väl vara optimistisk.

Underlätta kombinationsresor
Hur ska man då lösa resekedjan med cykel och kollektivtrafik? Lånecyklar, parkering eller cykel på buss/tåg? Vem ska ta ansvar för att kombinationsresor görs möjliga? Det är gratis att ta med cykel på danska S- tåg. DSB tar 750000 cyklar per år. Det var nära att cykel på tåg blev inskrivet i ett EU direktiv. Synd att det inte blev så.

Elcykel
Det finns 5-7 miljoner cyklar i Sverige; det säljs en dryg halvmiljon om året. Snart är nästan var tionde sålda cykel i Sverige en elcykel. I Schweiz och Holland utgör elcyklarna 16 till 20 procent av försäljningen. Med elcyklar blir det fler äldre som cyklar, man cyklar längre sträckor och även i dåligt väder. Det blir fler och snabbare cyklar på banan, vilket medför mer risker men också en folkhälso- och en klimatvinst. Lastcyklar med elsupport kommer att bli vanliga. Detta kommer att ställa nya krav på planeringen: fasade kanter samt större bredd vid passage och parkering. Oavsett elcyklar behöver cykelbanor få större bredd, så man kan cykla ibredd med ett barn och hålla olika hastigheter. Det är ett utrymme som måste tas från bilismen.