Freak or weak Heads of failed States & Unions? av jiell

Västliga utrikespolitiken i större MÖ-området verkar ju stödja sig på tre teokratier - eller pg, nämligen Saudi, Israel och Turkiet. Alternativt den semitiska, wahhabitiska resp den ny-osmanska maktbildningen samtliga med samhällsideal och statsförlagor som är direkt konträra till västliga kärnvärden, ja från 1700-talet ivf. Dessutom finns ju ett antal andra länder, rörelser och statsledningar i området så fyll gärna i, utifrån en (vänster)kritisk analys. Därtill måste konstateras att i den senare skaran, de statsförande elitskikten i två sekularistiska och - rimligt - egalitärt syftande nationer sökts störtade i ett samarbete eller samförstånd mellan väst och inledningsvis nämnda religiöst-totalitära, eller på väg bli triumvirat. Att sen Libyen och Syrien på andra maktutövnings-områden knappast höll/håller sig till västliga idealen står ju helt klart. Men det gör ju västpolitikerna själva - mestadels - endast för tvingade därtill, av då sina befolkningar eller civilsamhälleliga aktörers styrka (kan man hoppas) kulturell tröghet eller för att man annars hamnar i underläge gentemot dem vi söker dominera och utnyttja och, ja, för varumärkets skull alltså! En mildhänt Quadaffi skulle sen raskt blivit satt på porten av någon ur långa raden ursurpatorer, nationellt eller externt baserade men hans resp. dynastins öde avgjordes egentligen i samma stund han lät sig blindföras av USAs och övriga västländers löften, framför allt ism WoMD-frågan. Skulle han hållit sig till postUSSR? Svår fråga och dito läge.

EU så. Var det en klok politik söka störta Q. och Assad? Förutom komplikationen att blott vissa EU-länder (samt USA) förde an, i anloppen mot två länge irritationsmoment och tidvis öppna västfiender (Q och irländska diasporan med Clinton som gisslan snuvade GB på sista eur-imperieresten efter IRA lekt bauta glaskrossare på Docklands med väl ryska explosiver, via libyska u-båtar) måste slås fast att migrationskrisen hemsöker unionen och ev. blir dess fall. Nå, Greklands (euro-hjälpta) dåliga affärer klaras ju a.a.a.d. och priset för söka konflikt med Ryssland pga Krim och (östra) Ukraina förutom därtill delta i NATO-inringningen och aktuella sanktionskriget, återstår att konstatera. Vilka var/är alternativen? Och gick konsekvenserna med Libyen- resp Syrienputschen verkligen inte att förutse? Måtte vi få veta hur tänktes, analyserades, planerades i olika UDs! Och både USA, Ryssland samt Turkiet och egentligen än fler länder, då i MÖ tjänar ju på (eller blott roas av) att EU rännes ner av migranter, både med och utan asylskäl. Var detta en faktor - om rimligt tänkbart? Tack, vi vill gärna kolla även i utomeuropeiska UD-papper! Sen finns ju alltid lägen: när syriska s.k. inbördeskriget drog ut på tiden och lägrena i grannländerna skamligt underfinansierades samt villkoren i Turkiet blev alltmer belastande - hölls inte koll, tänktes inte, var själviråkade situationen svår att ta sig ur? Nå, Rysslands ingripande måste anses för änglahjälp och hindren som lades ut, i upptakten nog planerade och rätt hett önskade ej fungera.

Ja, Ryssland som nu av USA tydligen utsedd vara stf hegemon i MÖ-området sen klarat Syrien-biffen med flying colours, så långt åtminstone borde efterhand överväga stycka Turkiet i tre delar där Istanbul-regionen med turist-kusterna norr och syd, delas med EU. Så har vi anatoliska höglandet, lämnas till Gyllene Hordens efterkommande och sist en fri kurddel där arkaiska klaner, assyrier och armenier får samsas, med övervintrande modernistoperatörer. För att knäcka Mecka-fundisarna så slå förslagsvis ut en fet del av kolväteproduktionen a la Saddam - men egentligen helst utan massiva utsläpp. Vem ska sen fixa juifska p.g. teokratmakten? Tja, fritt för annan att önsketänka! Så klaras väst ur några av sina div. själviråkade fällor - och förhoppningsvis blir världen en smula bättre. Återstår ordna groteska globala överbefolkningen samt materialismen. Zika kirrar bägge?