Många kända personer, stjärnor och politiker har lämnat oss denna sommar.
Torbjörn Fälldin har prisats i borgerliga tidningar
för att ha varit en huvudperson i skapandet av den borgliga alliansen
som bröt socialdemokraternas långa regeringsinnehav. Jag minns honom
för hans kärnkraftsmotstånd och för hans svek i den frågan. Han ändrade
kanske inte åsikt, men satte makten före. Han ändrade i alla fall inte
åsikt i sitt Öresundsbromotstånd. Det vet jag för jag frågade honom
förra sommaren på Drottninggatan i Stockholm. Jag var i sällskap med en
vän som jobbat på departementen och kände Fälldin. Vi blev stående och
prata rätt länge. Den där bron skulle inte ha byggts, vidhöll Fälldin
med kraft!
Själv delade jag inte mitt partis bromotstånd, och jag
känner skam när jag tänker på att jag låg lågt i frågan istället för
att strida för broförbindelsen.
CH Hermansson har med rätta hyllats för sin
insats för att förändra partiet bort från moskvaberoende och en rigid
tolkning av kommunismen. Han lotsade Sveriges kommunistiska parti, SKP,
över till Vänsterpartiet kommunisterna VPK. Men jag har svårt att låta
bli att störa lite i hyllningskören. Först när muren och Sovjetimperiet
fallit kom namnfrågan upp om att slopa K-et i namnet. Jag var med på
den kongressen och satt i namnkommitten tillsammans med CH och bland
andra Ylva Johansson. Det var mycket obehaglig stämning. CH stred som
galning för att behålla kommunism i namnet! Med den respekt han hade i
partiet var det till att börja med endast Ylva och jag som
argumenterade emot honom. Hans argument var främst att ”vår kommunism”
inte var den som styrt utvecklingen i Sovjet och som borgarna tillskrev
oss utan en bättre variant (samma naiva syn på makten över ordens
betydelse som Lars Ohly hade, kallade sig kommunist och sänkte
trovärdigheten i partiets förnyelse), men CH ömmade också att många
gamla medlemmar som kämpat för arbetarklassen och som skulle känna sig
utstötta. Nå kongressens resultat blev i alla fall ett namnbyte.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2 kommentarer:
Hej!
Jag blev förvånad över vad Ann Schlyter skrev om C-H:s inställning i namnfrågan. Jag satt i Partistyrelsen efter 1987 och var med i den grupp som vid periodens sista Partistyrelsemöte förberedde Partistyrelsens beslut i frågan. Gruppen bestod av Lars Werner, Kenneth Kvist, C-H och tre mer vanliga ledamöter två kvinnor och jag själv.
C-H var i våra diskussioner tydlig i uppfattningen att vi inte kunde fortsätta att ha "kommunist" med i namnet. Han hade också som jag tyckte två intressanta synpunkter. Den första var litet mer på skoj och den andra mer seriös. Han tyckte att VPK var inarbetat och att kanske Vänsterpartiet kamraterna kunde vara ett alternativ..Mer seriöst ansåg han att den viktigaste och svåraste frågan inte handlade om att ha kvar ordet kommunist i namnet eller ej. Den handlade i stället om vi borde lägga ner partiet eller ej för att öppna upp för en ny vänsterrörelse. Denna fråga drev han dock inte vare sig i Partistyrelsen eller på kongressen.
Hej
Skönt att få min bild av CH modifierad. Jag visste inte att han också brottades med tankar på att satsa på en ny rörelse för att slippa ballasten från det gamla kommunistpartiet. Med det är motsägelsefullt, för i den kommitté kongressen utsåg gjorde han mig mycket besviken genom att argumentera för bevarande av k-et. Och det var flera med honom. Jag minns det väl, för jag förlorade behärskningen och skrek att nån gång får ni väl ändå ge er! Det blev ju majoritet i kommittén för slopande, men jag skämdes för att jag inte lungt och sakligt hade argumenterat som en " riktig" politiker.
Ann
Skicka en kommentar