2016-09-15

Edward Snowden, makten och yttrandefriheten
av Gunnar Stensson

President Barack Obama bör benåda Edward Snowden som avslöjat amerikanska och brittiska makthavares olagliga spioneri mot miljontals människor, inte minst med tanke på den mörka framtid som hotar yttrandefrihet och rättvisa i USA och världen efter Obamas avgång.

Edward Snowden avslöjade hur USA:s och Storbritanniens regeringars brott mot lagen. Avslöjandet av förbrytelserna var olagligt. Edward Snowden tvingades i exil till Ryssland. Situationen är grotesk.
   Edward Snowden bör betraktas som en hjälte, inte en förrädare, kräver Amnesty International och andra organisationer i en världsomspännande kampanj för att president Obama ska benåda honom.  

Pentagonrapporten blev en sensation när den publicerades 1971. Världen fick veta hur den amerikanska regeringen vilselett opinionen hemma och ute. Den fick världshistorisk betydelse och bidrog till att USA lämnade Vietnam.

Nixon skydde inga medel i sina försök att tysta och straffa Daniel Ellsberg som satte sitt liv på spel genom att avslöja dokumenten.
   Nixons illegala avlyssningsmetoder och psykopatiska ljugande avslöjades kort därefter och han avskedades som president.

IB-affären exploderade i maj 1973. Journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade i Fib-Kulturfront den hemliga spionorganisationen IB som i samarbete med CIA systematiskt registrerade medlemmar i vänsterorganisationer och motståndare till USA:s krig i Vietnam. Jan Guillou dömdes till ett års fängelse för spioneri. Han skildrar hela händelseförloppet i boken ”Om ordets makt och vanmakt”.

Det handlar om yttrandefrihet. Vi ser yttrandefriheten hyllas, som härom året i Paris. Samtidigt ser vi de makthavare, som mest högljutt hyllade den offentligt, i hemlighet undertrycka den, så snart den hotar deras intressen.
   Vi ser det hända just nu i det så kallade Liberala partiet, där etablissemanget kring Jan Björklund försöker tysta Birgitta Olsson.
   Vi ser det hända i de vinstjagande skolkoncerner som sätter munkavlar på sina anställda.
   Vi såg det hända när Veckobladet för något årtionde sedan tvingades lämna Vänsterpartiets lokalorganisation i Lund efter att i 30 år fungerat som dess debattorgan.

Inga kommentarer: