Nu ligger utredningen om konsthallens framtid
på bordet. Uppdraget från kultur- och fritidsnämnden var inte att
utvärdera utställningarnas innehåll eller kvalitet. Just det som
kritiken mest handlat om dvs om svårbegripliga och ointressanta
utställningar, bristen på variation i utbudet, bristen på pedagogik och
presentation och tomma väggar. Nu handlar utredningen om ytan och hur
man ska kunna locka fler in i det oftast öde konsthallsrummet. Uppdraget
var att studera hur konsthallen kan bli bättre som mötesplats, hur man
kan samarbeta med andra aktörer, caféverksamheten, extern finansiering
mm.
Många som tidigare besökt konsthallen, tar nu vägarna förbi. Ointresset är påtagligt. Samtidigt redovisas, märkligt nog, högt besöksantal. Dock har besöksantalet nästan halverats från början av 2000-talet till idag. Konsthallen är ändå den konsthall i Sverige som har näst flest besökare per invånare. Frågan är hur besöksantalet beräknas. Vi är många som ofta reflekterat över motsatsen. Dvs att det oftast är väldigt tomt med besökare i lokalerna. (Förutom tomt på väggarna). Kanske kan en föreslagen fördjupad studie av vem som besöker konsthallen och de som inte besöker konsthallen räta ut frågetecknen.
Konsthallens verksamhetsuppdrag från 2012 innehåller en rad klyschor. Det ska vara ”en av landets främsta konsthallar”. ”Samtidskonst ur ett internationellt, nationellt och regionalt perspektiv ska visas”. När visades måleri av samtida konstnärer? Var finns det regionala perspektivet? Det pedagogiska arbetet ska präglas av ”nytänkande och experimentlusta”. Varenda utställning följer samma mall: ingen eller minimal presentation på plats. En mestadels svårbegriplig katalog får man med sig för att begripa det man sett. Nytänkandet väntar vi på. Utredningen pekar på att konsthallens gällande uppdrag inte följts upp, att kriterier och nyckeltal saknas, och att verksamhetsuppdraget från kommunen är otydligt. Det är allvarlig kritik.
Utredningen föreslår att man bör öppna kontakten med restaurangen vägg i vägg, utveckla samarbetet med andra intressenter i Lund, ex universitetet, förbättra kommunikation med omvärlden, öppna café och bokförsäljning i lokalen och för andra verksamheter. Det kan nog de flesta hålla med om. Utredningen föreslår också att bättre synliggöra konsthallen t ex med en ny skylt med öppettider. Det behövs. Däremot är jag skeptisk till tillbyggnad mot Mårtenstorget. Det kan förstöra arkitekt Anshelms vackra fasad. Det finns andra förslag i utredningen som jag är tveksam till, nattklubbsverksamhet till exempel. Men fortfarande handlar det om innehållet. Till vad ska konsthallen användas? Vad är huvuduppdraget och hur har det genomförts och hur bör det se ut i framtiden?
För Thomas Millroth (SDS 6/9) handlar konsthallsproblematiken om att politiker och kulturledning vill styra mer i detalj och försvaga konsthallschefens ställning. Det är nys. Istället handlar det om en växande kritik mot det som under en längre tid visats i konsthallen och att alltför många människor valt bort sina besök i Lunds vackra konsthallsbyggnad på Mårtenstorget. Det handlar om innehållet!
Bengt Hall, medlem i Lunds Konsthalls Vänner
Många som tidigare besökt konsthallen, tar nu vägarna förbi. Ointresset är påtagligt. Samtidigt redovisas, märkligt nog, högt besöksantal. Dock har besöksantalet nästan halverats från början av 2000-talet till idag. Konsthallen är ändå den konsthall i Sverige som har näst flest besökare per invånare. Frågan är hur besöksantalet beräknas. Vi är många som ofta reflekterat över motsatsen. Dvs att det oftast är väldigt tomt med besökare i lokalerna. (Förutom tomt på väggarna). Kanske kan en föreslagen fördjupad studie av vem som besöker konsthallen och de som inte besöker konsthallen räta ut frågetecknen.
Konsthallens verksamhetsuppdrag från 2012 innehåller en rad klyschor. Det ska vara ”en av landets främsta konsthallar”. ”Samtidskonst ur ett internationellt, nationellt och regionalt perspektiv ska visas”. När visades måleri av samtida konstnärer? Var finns det regionala perspektivet? Det pedagogiska arbetet ska präglas av ”nytänkande och experimentlusta”. Varenda utställning följer samma mall: ingen eller minimal presentation på plats. En mestadels svårbegriplig katalog får man med sig för att begripa det man sett. Nytänkandet väntar vi på. Utredningen pekar på att konsthallens gällande uppdrag inte följts upp, att kriterier och nyckeltal saknas, och att verksamhetsuppdraget från kommunen är otydligt. Det är allvarlig kritik.
Utredningen föreslår att man bör öppna kontakten med restaurangen vägg i vägg, utveckla samarbetet med andra intressenter i Lund, ex universitetet, förbättra kommunikation med omvärlden, öppna café och bokförsäljning i lokalen och för andra verksamheter. Det kan nog de flesta hålla med om. Utredningen föreslår också att bättre synliggöra konsthallen t ex med en ny skylt med öppettider. Det behövs. Däremot är jag skeptisk till tillbyggnad mot Mårtenstorget. Det kan förstöra arkitekt Anshelms vackra fasad. Det finns andra förslag i utredningen som jag är tveksam till, nattklubbsverksamhet till exempel. Men fortfarande handlar det om innehållet. Till vad ska konsthallen användas? Vad är huvuduppdraget och hur har det genomförts och hur bör det se ut i framtiden?
För Thomas Millroth (SDS 6/9) handlar konsthallsproblematiken om att politiker och kulturledning vill styra mer i detalj och försvaga konsthallschefens ställning. Det är nys. Istället handlar det om en växande kritik mot det som under en längre tid visats i konsthallen och att alltför många människor valt bort sina besök i Lunds vackra konsthallsbyggnad på Mårtenstorget. Det handlar om innehållet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar