Det är inte lätt att vara liberal i Lund, tydligen. Jag ser att liberalerna i Lund, med
Philip Sandberg i spetsen, i en motion till kommunfullmäktige finner
att det är hemskt att komma till Lund ”Idag känns det som att åka in i
gamla DDR när man kommer från grannkommuner som Malmö och Staffanstorp.
Medan de har fräscha skyltar med ett tydligt budskap har vi
sönderrostade skyltar ofta täckta av buskage, och där en ena skylten är
olik en andra.” Lite oväntat faktiskt att just olikheterna mellan
skylttyperna ska vara så besvärande. Och det här med DDR, jag trodde
att man där var noggrann med att ha likadana skyltar överallt,
likriktade kommunister som man var. Eller var det slarviga kommunister
där som lät skyltarna vara så olika, ungefär som de i Lund? Om
Liberalerna i Lund flyttade till det prydliga Staffanstorp skulle kanske
alla vinna – en riktig win-win-situaion som man säger numera
Ovana vid tänkande?
Eller handlar det om att lundaliberalerna inte orkar resonera så
noga utan att det bara är något som inte är så bra som man skulle önska
och att man då alltid kan svepa till med DDR-liknelsen. Kanske är det
den rimliga förklaringen till den valda formuleringen. Liberalerna i
Lund är väl inte så vana vid att tänka efter vad man vill ha sagt utan
faller hellre in i gällande tankeschabloner.
Varning för sågfilare
Det är ungefär som den pågående kampanjen om de ryska spionerna, en
svensk klassiker åtminstone sedan de berömda sågfilarna för drygt
hundra år sen. Det är klart att ryssarna spionerar i Sverige – det
skulle väl vara rent tjänstefel om de inte följde upp vad som tycks
pågå i fråga om det svenska militära samarbetet med USA runt om
Östersjön. Hur är det, övar svenska marinsoldater landstigning med
amerikaner i Polen, är det många amerikanska flygplan baserade på
Kallax? Jag skulle också vilja veta och väl också den svenska
allmänheten.
Farligt på krogen
Nu anför de svenska spionjägarna att en (förmodligen rysk) spion
närmat sig en Nato-pilot på krogen i Luleå. Precis, så går det till,
det vet vi som var med på femtiotalet då vi fick veta ”Spionen lägger
pussel, behåll din bit”. Möjligen trodde man att det ryska spioneriet
som ju ska vara så avancerat hade nått längre sen dess än till
närmanden på krogen. Det har det väl men hur kan de svenska spionjägarna
vara så övertygade om att vi ska svälja deras historia på så enkla
grunder. Eller är det för hemligt för att vi ska få veta mer?
Ja, där får man väl hejda sig, inte minst därför att man väl i
nästa steg kan komma att anföras som exempel på ryskt inflytande. Man
ska inte måla fan på väggen. men gamle Joe McCarthy är aldrig långt
borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar