Från tolerans till avvisning – asylpolitiken undergräver demokratin av Bertil Egerö

”Migrationsfrågan är det politiska sakområde som har påverkat det politiska landskapet under mandatperioden mer än någon annan. /…/ Migrationsfrågan har haft en fundamental påverkan på väljaropinionen under mandatperioden. Sverigedemokraternas, och till viss del Socialdemokraternas, väljarstöd har samvarierat med hur migrationsfrågan rört sig på dagordningen. /…/ Den latenta interna konflikten om migrationspolitiken som partiet bar med sig in i valrörelsens inledning bidrog inte till att minska osäkerheten hos väljarna…”

Socialdemokraterna har nu publicerat sin valanalys (citat ovan) med grundfrågan: varför gick det så dåligt i valet? Migrationspolitiken pekas ut som ett viktigt sakområde: så snart S vågar sig på en svängning i solidarisk/mänsklig riktning vinner SD; stramas politiken upp förlorar SD. Sverigedemokraternas påverkan går långt förbi den traditionella blockgränsen, rätt in i regeringsarbetet.
   Vi behöver vänja oss, eller - ? Akut betyder den förda politiken ett kaos i asylsystemet, tusentals asylsökande som landat i ett "skuggsverige", självmord. De som kan försöker dra vidare till andra länder i Europa. De som inte orkar fastnar i droger och kriminalitet. Polisen blir mer brutal, Migrationsverkets så kallade förvar – sista stationen före deportering – blir alltmer fängelseliknande.
 
Ivan Krastev visar i sin bok Efter Europa hur europeiska samhällen inte längre vägleds av tolerans och mänskliga rättigheter. I hans analys har flyktingkrisen (2015 -) i grunden förändrat Europa: ”Den visade sig vara Europas 11 september”. Tydligast framgår det i hur politiken utvecklats i östra Europa, där demokratin som målsättning nu börjar ersättas av en starkare statsmakt som helt avvisar samarbete kring flyktingintegration. Framväxten av främlingsfientliga partier hotar nu demokratin även i västra Europa.
    För den som vill se är Sverige på väg i samma riktning. Det fina samarbetet mellan myndigheter och civilsamhälle i mottagandet av tusentals asylsökande 2015 ersattes snart av en politik med en enda målsättning: tvinga så många som möjligt att lämna Sverige. Migrationsverkets uppdrag visade sig tydligt i att det med alla medel (röntgen av knän och tänder det tydligaste) skulle göra asylsökande barn till "vuxna" och därmed lättare att utvisa. Utredningarna blev helt schablonmässiga; samma formuleringar, samma nedvärderingar av lämnade uppgifter, ofta i samma språkgestalt. 

   Trots växande kritik av rättsosäkerheten i dess arbete, där inte minst jurister och läkare deltagit, har verksamheten fortsatt obehindrad. Jag har förstått att lekmän som sitter med i migrationsdomstolar har fått erfara att materialet blir tillgängligt först när domstolen tar upp ett ärende; snabb behandling snarare än noggrannhet måste ha utmärkt arbetet.

Regelverket förblir oförändrat, motarbetar integration
Som god man har jag kämpat för att barn och unga ska kunna jobba på skolloven. Det gör svenska ungdomar, utan att be om tillstånd. Men för de asylsökande krävs uppehållstillstånd. Efter över tre års väntan på uppehållstillstånd förvägras unga asylsökande fortfarande den elementära rätten att arbeta, försörja sig, skicka medel till sin fattiga familj.
   En av mina två ”god man-ungdomar” – båda kom till Sverige försent för att kunna använda den s.k. gymnasielagen – har sedan 2016 ständigt upprepat att han vill arbeta. Duktig skräddare med dokumenterad skicklighet orkar han nu inte längre, har landat i drogberoende för att döva sin ångest när Migrationsverket och domstolarna avvisat alla hans asylskäl. Han är inte ensam: tusentals drar sig idag fram i det svenska "skuggsamhället", hemlösa som lätt utnyttjas av kriminella gäng.
   Vår regering har, med riksdagens goda minne, drivit en politik som inte andas solidaritet, som saknar respekt för mänskliga rättigheter och humanism. Till idag saknas tecken på att vår nya regering vill återupprätta rättssamhället och ta hand om konsekvenserna av den politik som förts. Inflytandet från Sverigedemokraterna är starkt. Kommer S-kongressen att tvinga fram en förändring? Kommer Reformisterna att nå inflytande även i dessa frågor? Jag vågar inte tro det.
   På sikt är vår demokrati i fara, såsom den nu undergrävs i många länder i Europa.
 

Hela valanalysen kan läsas här