När Malin Björk, V, och Fredrick
Federley, C, debatterade EU:s jordbruksstöd i tv häromdagen förvånades
jag över Federleys besinningslösa försvar för EU:s nuvarande stödsystem
med dess inriktning på industriellt jordbruk och kapitalistiska och
rent feodala markägare.
Dagens Centerparti är något helt annat än det Bondeförbund som jag lärde känna på 1950-talet. Då var partiet en betydande del av det folkrörelsesverige som utvecklats under 30- och 40-tal. Dess majoritet bestod av småbrukare som spelat en viktig försörjningsroll under andra världskriget.
I Älghult fanns en mejeriförening som ett antal småbruk försåg med mjölk. Bönderna turades om att köra mjölken till mejeriet. Med häst körde de från gård till gård och lastade mjölkkrukor på vagnen. Till mejeriet var det cirka en mil. Det var ett dagsverke att köra mjölken till mejeriet, ett tungt dagsverke eftersom krukorna vägde minst 40 kilo vardera. Samtidigt innebar mjölkskjutsarna dagliga sociala kontakter som främjade samverkan.
Som barn betraktade min fru Karin det som ett stort nöje att åka med mjölkskjutsen när det var hennes fars tur att köra. Det fanns utom mejeriföreningen en rad andra ekonomiska samarbeten som till exempel vid tröskningen med den gemensamt ägda tröskan under höstmånaderna.
Allt det där försvann snart efter världskriget. Nu representerar Centerpartiet grevar och baroner som Gyllenkrook och Wachtmeister och godsägare som Göran Persson. De får miljoner i EU-stöd, vilket bland annat Kvällsposten uppmärksammat inför EU-valet.
Jorden de ärvde är titeln på Björn af Kleens utomordentligt intressanta bok om hur feodalismen överlevde på den svenska landsbygden tack vare den socialdemokratiska regeringen. Storgodsen hade bevarats genom århundraden genom fideikommissen, den institution som bestämde att adelsgodsen i sin helhet skulle ärvas av äldste sonen – en sorts ärftliga minikungadömen alltså.
Det var ett kvinnodiskriminerande och orättvist system. Det avskaffades för länge sedan i flertalet länder. Men i Sverige levde det kvar, nästan till vår tid. Socialdemo-kraterna insåg fördelarna med stora jordinnehav, i synnerhet i jordbruksområden som Skåne och Östergötland. Jag tror någon åldrande fideikommissarie alltjämt befinner sig i livet.
Björn af Kleens bok är särskilt intressant för skåningar och lundabor. Släkten Gyllenkrook med dess stora innehav i Svenstorp och Björnstorp hör till exemplen. I boken beskrivs hur det mekaniserade jordbruket på de stora åkrarna bedrivs. En tekniker kan sitta och styra obemannade jordbruksmaskiner som arbetar på flera fält samtidigt och utför arbete som tidigare krävde hundratals personer.
I klimatkrisens tid kritiseras det mekaniserade storjordbruket för det hot monokulturen och insektsgifterna innebär mot den biologiska mångfalden. Också bearbetningen av själva jorden med plog och harv ifrågasätts. Då handlar det inte bara om Sverige utan också om Europa, USA och världen. Jordbrukspolitiken är bokstavligen livsviktig.
Det var sådant Malin Björk, V, och Fredrick Federley, C, satt och diskuterade i tv under några korta ögonblick. Malin kritiserade med rätta EU:s nuvarande inriktning. Jordbruksstödet ska inte gå till det industriella storjordbruket utan till jordbrukare som arbetar för hållbarhet och biologisk mångfald. Fredrick försvarade EU:s nuvarande system. Dagens Centerparti är ett nyliberalt parti, ett parti för de rika och för adeln i skånska gods- och herresäten.
Av ren självbevarelsedrift är det självklart att rösta på V i EU-valet.
Dagens Centerparti är något helt annat än det Bondeförbund som jag lärde känna på 1950-talet. Då var partiet en betydande del av det folkrörelsesverige som utvecklats under 30- och 40-tal. Dess majoritet bestod av småbrukare som spelat en viktig försörjningsroll under andra världskriget.
I Älghult fanns en mejeriförening som ett antal småbruk försåg med mjölk. Bönderna turades om att köra mjölken till mejeriet. Med häst körde de från gård till gård och lastade mjölkkrukor på vagnen. Till mejeriet var det cirka en mil. Det var ett dagsverke att köra mjölken till mejeriet, ett tungt dagsverke eftersom krukorna vägde minst 40 kilo vardera. Samtidigt innebar mjölkskjutsarna dagliga sociala kontakter som främjade samverkan.
Som barn betraktade min fru Karin det som ett stort nöje att åka med mjölkskjutsen när det var hennes fars tur att köra. Det fanns utom mejeriföreningen en rad andra ekonomiska samarbeten som till exempel vid tröskningen med den gemensamt ägda tröskan under höstmånaderna.
Allt det där försvann snart efter världskriget. Nu representerar Centerpartiet grevar och baroner som Gyllenkrook och Wachtmeister och godsägare som Göran Persson. De får miljoner i EU-stöd, vilket bland annat Kvällsposten uppmärksammat inför EU-valet.
Jorden de ärvde är titeln på Björn af Kleens utomordentligt intressanta bok om hur feodalismen överlevde på den svenska landsbygden tack vare den socialdemokratiska regeringen. Storgodsen hade bevarats genom århundraden genom fideikommissen, den institution som bestämde att adelsgodsen i sin helhet skulle ärvas av äldste sonen – en sorts ärftliga minikungadömen alltså.
Det var ett kvinnodiskriminerande och orättvist system. Det avskaffades för länge sedan i flertalet länder. Men i Sverige levde det kvar, nästan till vår tid. Socialdemo-kraterna insåg fördelarna med stora jordinnehav, i synnerhet i jordbruksområden som Skåne och Östergötland. Jag tror någon åldrande fideikommissarie alltjämt befinner sig i livet.
Björn af Kleens bok är särskilt intressant för skåningar och lundabor. Släkten Gyllenkrook med dess stora innehav i Svenstorp och Björnstorp hör till exemplen. I boken beskrivs hur det mekaniserade jordbruket på de stora åkrarna bedrivs. En tekniker kan sitta och styra obemannade jordbruksmaskiner som arbetar på flera fält samtidigt och utför arbete som tidigare krävde hundratals personer.
I klimatkrisens tid kritiseras det mekaniserade storjordbruket för det hot monokulturen och insektsgifterna innebär mot den biologiska mångfalden. Också bearbetningen av själva jorden med plog och harv ifrågasätts. Då handlar det inte bara om Sverige utan också om Europa, USA och världen. Jordbrukspolitiken är bokstavligen livsviktig.
Det var sådant Malin Björk, V, och Fredrick Federley, C, satt och diskuterade i tv under några korta ögonblick. Malin kritiserade med rätta EU:s nuvarande inriktning. Jordbruksstödet ska inte gå till det industriella storjordbruket utan till jordbrukare som arbetar för hållbarhet och biologisk mångfald. Fredrick försvarade EU:s nuvarande system. Dagens Centerparti är ett nyliberalt parti, ett parti för de rika och för adeln i skånska gods- och herresäten.
Av ren självbevarelsedrift är det självklart att rösta på V i EU-valet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar