Kvintettens förslag till nya mål för Lund
I torsdagens Sydsvenskan kan vi
inhämta att de styrande fem borgerliga partierna i Lund föreslår nya
mål för kommunen, eller snarare en ny målstruktur och ett nytt sätt att
(inte) mäta måluppfyllelse.
”Vi vill anta otydligare och oskarpare målsättningar som inte ska styra verksamheten”, säjer (inte) kommunstyrelsens ordförande Philip Sandberg i tidningen. I själva verket säjer han att han tycker att det nya sättet att formulera och hantera målen ska bli tydligare och skarpare.
Frånsäger sig styrverktyg
I bästa fall tror Sandberg på vad han säjer, i sämsta fall lägger han ut dimridåer. För vad förslaget innebär är att kommunfullmäktige, högsta beslutande instans i kommunen och den enda av lundaborna direktvalda kommunala församlingen, frånsäger sig alla handfasta verktyg att styra utvecklingen och också alla möjligheter att följa upp målen.
Fullmäktiges roll enligt kommunallagen
Varför blir det sådana konsekvenser? För att besvara den frågan får vi blicka tillbaka i tiden. Då kan vi först börja med kommunallagen. Där slås fast att kommunfullmäktiges ska fatta beslut om ”mål och riktlinjer för verksamheten” samt beslut av ”principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen”. Så lyder kommunallagen nu, och så löd den också i huvudsak vid senaste sekelskiftet.
Från konkret styrning till allt luddigare och färre mål
Fullmäktiges roll har dock under 2000-talet förändrats frå att fatta beslut som direkt och konkret styr verksamheten till att fatta beslut på en väldigt generell, dvs luddig, nivå. Beslut som tidigare togs i fullmäktige har flyttats till kommunstyrelsen och på nämndsnivå. År 2001 beslutade fullmäktige om ca 100 s k inriktningsmål och fullmäktige beslutade också om målen för nämnderna. Idag, 18 år senare finns endast 12 mål uppsatta för hela kommunens verksamhet. Till varje mål finns ett antal ”styrande indikatorer”. Indikatorerna är mätverktyg som används för att följa upp målen.
Vad – men inte hur
Nu ska i sanningens namn sägas att de mål som gäller idag är satta på en mycket hög allmän nivå och den styrande effekten är många gånger minimal. Indikatorerna förefaller därtill mer eller mindre godtyckligt valda. Men likväl: en del indikatorer är ända satta så att de ganska konkret säger vad som ska uppnås. Ett exempel vardera på nu gällande mål med icke-styrande indikator och ett exempel på mål med indikator som är konkret och styrande. Mål: ”Vi vill öka kommuninvånarnas inflytande”. Flumindikator för detta mål. ”Vi vill öka kommuninvånarnas inflytande” (!) Mål: ”Vi vill att Lund ska vara en föregångskommun för hållbarhet.” Styrande indikator: ”Antalet tusen cyklade km/dygn”.
”Vi vill anta otydligare och oskarpare målsättningar som inte ska styra verksamheten”, säjer (inte) kommunstyrelsens ordförande Philip Sandberg i tidningen. I själva verket säjer han att han tycker att det nya sättet att formulera och hantera målen ska bli tydligare och skarpare.
Frånsäger sig styrverktyg
I bästa fall tror Sandberg på vad han säjer, i sämsta fall lägger han ut dimridåer. För vad förslaget innebär är att kommunfullmäktige, högsta beslutande instans i kommunen och den enda av lundaborna direktvalda kommunala församlingen, frånsäger sig alla handfasta verktyg att styra utvecklingen och också alla möjligheter att följa upp målen.
Fullmäktiges roll enligt kommunallagen
Varför blir det sådana konsekvenser? För att besvara den frågan får vi blicka tillbaka i tiden. Då kan vi först börja med kommunallagen. Där slås fast att kommunfullmäktiges ska fatta beslut om ”mål och riktlinjer för verksamheten” samt beslut av ”principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen”. Så lyder kommunallagen nu, och så löd den också i huvudsak vid senaste sekelskiftet.
Från konkret styrning till allt luddigare och färre mål
Fullmäktiges roll har dock under 2000-talet förändrats frå att fatta beslut som direkt och konkret styr verksamheten till att fatta beslut på en väldigt generell, dvs luddig, nivå. Beslut som tidigare togs i fullmäktige har flyttats till kommunstyrelsen och på nämndsnivå. År 2001 beslutade fullmäktige om ca 100 s k inriktningsmål och fullmäktige beslutade också om målen för nämnderna. Idag, 18 år senare finns endast 12 mål uppsatta för hela kommunens verksamhet. Till varje mål finns ett antal ”styrande indikatorer”. Indikatorerna är mätverktyg som används för att följa upp målen.
Vad – men inte hur
Nu ska i sanningens namn sägas att de mål som gäller idag är satta på en mycket hög allmän nivå och den styrande effekten är många gånger minimal. Indikatorerna förefaller därtill mer eller mindre godtyckligt valda. Men likväl: en del indikatorer är ända satta så att de ganska konkret säger vad som ska uppnås. Ett exempel vardera på nu gällande mål med icke-styrande indikator och ett exempel på mål med indikator som är konkret och styrande. Mål: ”Vi vill öka kommuninvånarnas inflytande”. Flumindikator för detta mål. ”Vi vill öka kommuninvånarnas inflytande” (!) Mål: ”Vi vill att Lund ska vara en föregångskommun för hållbarhet.” Styrande indikator: ”Antalet tusen cyklade km/dygn”.
Oavsett styrförmåga i dagens målstruktur så fattar fullmäktige inga som helst beslut om hur målen ska nås. Det ligger helt och hållet på nämnderna.
Diskussionsforum?
Följden av att fullmäktige har frånsagt sej en stor del av sin styrförmåga har bland annat blivit att många lundabor uppfattar fullmäktige som ett diskussionsforum, vilket för övrigt även många fullmäktigeledamöter tycks göra. Detta enligt en undersökning som för flera år sedan gjordes bland fullmäktigeledamöter.
Målen uppfylls alltid?
Den stora förändringen i det förslag som nu läggs av den s k kvintetten är kanske inte i och för sej att antalet mål ytterligare minskar eller att flumfaktorn på målen har ökat betydligt. Vad som får störst konsekvenser är att fullmäktige föreslås lämna ifrån sej beslutsrätten för indikatorerna. Indikatorerna ska sättas av nämnderna enligt förslaget.
Varje nämnd ska alltså sitta och hitta på egna indikatorer för varje mål. Det blir ett spretigt sammelsurium av indikatorer/mätverktyg som torde det göra omöjligt för fullmäktige att sammanställa och på ett tydligt sätt följa upp målen. Men eftersom fullmäktige inte ska ange vad som krävs för att målen ska anses uppfyllda, så – simsalabim! – målen kommer alltid att kunna anses vara uppfyllda! Strålande tider, härliga tider för kommunstyret!
Nedprioritering av miljö och klimat
Jag har här i huvudsak uppehållet mej vid vilka konsekvenser kvintettens förslag får för lundabornas befullmäktigade ombuds möjligheter att styra utvecklingen i kommunen.
Jag tänkte inte här gå närmare in på de olika målformuleringar som kvintetten föreslår, men kan ändå passa på att konstatera att miljö och klimat nu prioriteras ned och att det öppnar för ytterligare privatiseringar av offentlig välfärd.
Minskad beslutsroll
Sammanfattningsvis: hade kommunstyrelsens ordförande och de fem borgerliga partierna verkligen velat få tydligare, skarpare och effektfull styrning skulle de i stället formulerat konkreta och mätbara mål med tydligt uttalade vägar och åtgärder för att nå målen. Med föreliggande förslag förminskas fullmäktiges roll som högsta beslutande organ tämligen dramatiskt. Skulle det olyckliga inträffa att kvintettens förslag går vidare till beslut måste frågan ställas om kommunen då lever upp till kommunallagens krav på att fullmäktige ska fatta beslut om inte bara mål utan också riktlinjer och beslut ”av större vikt för kommunen”.
Diskussionsforum?
Följden av att fullmäktige har frånsagt sej en stor del av sin styrförmåga har bland annat blivit att många lundabor uppfattar fullmäktige som ett diskussionsforum, vilket för övrigt även många fullmäktigeledamöter tycks göra. Detta enligt en undersökning som för flera år sedan gjordes bland fullmäktigeledamöter.
Målen uppfylls alltid?
Den stora förändringen i det förslag som nu läggs av den s k kvintetten är kanske inte i och för sej att antalet mål ytterligare minskar eller att flumfaktorn på målen har ökat betydligt. Vad som får störst konsekvenser är att fullmäktige föreslås lämna ifrån sej beslutsrätten för indikatorerna. Indikatorerna ska sättas av nämnderna enligt förslaget.
Varje nämnd ska alltså sitta och hitta på egna indikatorer för varje mål. Det blir ett spretigt sammelsurium av indikatorer/mätverktyg som torde det göra omöjligt för fullmäktige att sammanställa och på ett tydligt sätt följa upp målen. Men eftersom fullmäktige inte ska ange vad som krävs för att målen ska anses uppfyllda, så – simsalabim! – målen kommer alltid att kunna anses vara uppfyllda! Strålande tider, härliga tider för kommunstyret!
Nedprioritering av miljö och klimat
Jag har här i huvudsak uppehållet mej vid vilka konsekvenser kvintettens förslag får för lundabornas befullmäktigade ombuds möjligheter att styra utvecklingen i kommunen.
Jag tänkte inte här gå närmare in på de olika målformuleringar som kvintetten föreslår, men kan ändå passa på att konstatera att miljö och klimat nu prioriteras ned och att det öppnar för ytterligare privatiseringar av offentlig välfärd.
Minskad beslutsroll
Sammanfattningsvis: hade kommunstyrelsens ordförande och de fem borgerliga partierna verkligen velat få tydligare, skarpare och effektfull styrning skulle de i stället formulerat konkreta och mätbara mål med tydligt uttalade vägar och åtgärder för att nå målen. Med föreliggande förslag förminskas fullmäktiges roll som högsta beslutande organ tämligen dramatiskt. Skulle det olyckliga inträffa att kvintettens förslag går vidare till beslut måste frågan ställas om kommunen då lever upp till kommunallagens krav på att fullmäktige ska fatta beslut om inte bara mål utan också riktlinjer och beslut ”av större vikt för kommunen”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar