I Lund protesterade studenterna 1968 mot värnplikten under parollen Vägra värnplikt. Vägra döda. Ridande
polis bekämpade demonstranterna eftersom parollen var en uppmaning
till brott mot värnpliktslagen. Polishästarna trängde upp dem på
trottoarerna och flera demonstranter greps.
Nu skyddar polisen den lagliga rätten att bränna koraner.
Studenterna protesterade också mot USA:s krig i Vietnam. Men somliga hade svårt för att sjunga med i FNL:s kamphymn: Till vapen vi i sorg och vrede går. Ett enat folk bakom gevären står.
FNL-demonstrationerna var lagliga till skillnad från demonstrationerna mot värnplikt.
Nu gäller det Ukrainas folk. Och kampen mot Putins tyranni. ”Till vapen vi i sorg och vrede går. Ett enat folk bakom gevären står”.
Per Wirtén tar upp problematiken i sin recension av nyutgåvan av Franz Fanons klassiker Jordens fördömda. (SDS 12/5)
Han upplevde själv konflikten när han som 20-årig pacifist besökte
en palestinsk gerillabas och såg att vapnen var en ”identitetsskapande
markör som bidrog till att skapa en känsla av mänskligt värde hos ett
rättslöst folk i påtvingad exil”.
Han skriver: ”Sedan dess har jag slitits mellan min
övertygelse och det jag såg i Libanon 1978. Jag kommer aldrig att få
ihop det”.
Han nämner pacifisterna Martin Luther King, Nelson
Mandela och Elin Wägner som förebilder. I dagens situation kan de ses
som en kraftlös trio även om de i huvudsak hade rätt, skriver han.
Engagemanget för det kämpande ukrainska folket växer.
Vapensändningarna och biståndet ökar. Hatet mot pacifisterna växer. De
politiska partierna tävlar i kampvilja. Det militärindustriella
komplexet växer så det knakar. Jordens resurser koncentreras på
förstörelsemaskiner
Samtidigt söker sig alltfler till Svenska freds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar