Svensk skola var en gång en av världens bästa... av Gunnar Stensson

Tack vare grundskolereformen blev svensk skola en av världens bästa. Nästan ingenstans var eleverna så kunniga, lärarna så välutbildade och alla skolor så välutrustade som i Sverige. Skolan var jämlik. Alla hade tillgång till läromedel och skolbibliotek. Även den fattigaste kommun hade samma standard som den rikaste. Staten hade ansvaret och bestämde lärarlönerna.

Den viktiga övergången från mellanstadium till högstadium kunde gå till så här: En dag strax före sommarlovet kom elevernas blivande klassföreståndaren i högstadiet på besök i mellanstadiet för att lära känna klassen. Han pratade med eleverna och deras lärare. När höstterminen började var de väl förberedda. De behöll sedan samma klassföreståndare genom hela högstadiet.
   Gymnasiet låg i samma byggnad som högstadiet och klassföreståndaren har en del av sin tjänst förlagd dit.  Nu blir han klassföreståndare i gymnasiet. Alla hans tidigare elever hamnar inte i den klassen, men även de flesta som väljer andra studieinriktningar har honom som ämneslärare. När eleverna tar studenten tre år senare har de haft kontakt med samma lärare i sex år. Det känns lite sorgligt att skiljas.
   Lärarna stannar på samma gymnasium större delen av sin tjänstetid. De samarbetar i stället för att konkurrera. De har samma lön. Den bestäms ju av staten och är lika på alla skolor. De slipper föra lismande löneförhandlingar med skolledningen.
   Betygen är relativa och sätts längs en femgradig skala. Centrala prov konstaterar på vilken nivå klassen ligger. Om nivån är 3,5 ser lärarna till att betygsfördelningen i klassen ligger på den nivån.
Ingen blir underkänd.
   Klassföreståndarna har regelbunden kontakt med föräldrarna som de känner väl tack vare barnens långa tid i den gemensamma skolan. Dessutom har många elever syskon i samma skola. Alla bor i närheten och känner varandra.
   Så kunde det fungera på Heleneholmsskolan under de bästa åren på 1970-talet då den var försöks- och demonstrationsskola till Lärarhögskolan i Malmö. Modellen spreds genom lärarkandidaterna inom svensk skola. 
   Under ett par årtionden låg svensk skola i världstopp. Lunds skolor låg i svensktoppen.

...förvandlas till en av världens sämsta. Försämringen skedde på ett par decennier. Högstadium och gymnasium separerades. Erfarna lärare hamnade på endera stadiet. Närhetsprincipen avskaffades liksom jämlikheten. Göran Persson kunde kommunalisera skolan eftersom Vänsterpartiet svek sin jämlikhetsideologi. Kommunerna tog över lönesättning och skolstandard. De fasta lönerna försvann. Rika kommuner fick övertaget. Ägare, rektorer och föräldrar fick inflytande över lönen. Skolan segregerades.
   Carl Bildt införde ”friskolan”. Fria skolor förekom tidigare som t ex framgångsrika Montessoriskolor. ”Friskolorna” blev beroende av exploatörerna.
   Nu sneglade det svenska skolsystemets förstörare på skolsystemet i diktatorn Pinochets Chile och införde marknadsskolan. Skolor skulle konkurrera, inte samarbeta. Skolpeng infördes. Konsekvensen blev att skolor som behövde resurser förlorade elever och pengar. Eleverna skrämdes med underkända betyg. Lund fick en IG-skola som skulle sopa upp dem som ansågs sämst. Kursbetyg infördes. En elevs öde kunde avgöras av ett betyg som sattes den första terminen i gymnasiet. Skolkoncerner byggdes upp. De valde lönsamma elever och samlade skolpengar på hög. Större summor satsades på lögnaktig reklam än på läromedel. Kommunens skolsatsningar hamnade hos koncernerna som flyttade skattebetalarnas pengar till skatteparadis. 

          

Förstörelsen var framgångsrik. De svenska elevernas kunskaper sjönk till botten, samtidigt som betygen steg. Lärarna som tidigare varit självständiga pressades nu av koncernernas ägare, kommunerna, rektorerna, föräldrarna och eleverna. Läraryrket blev ett lågstatusyrke. De nya lärarna hoppade från skola till skola på jakt efter pengar. Om de var inställsamma mot ägare, skolledning och föräldrar kunde de få lite högre lön.
   Eleverna mötte den ena läraren efter den andra. De hade ingen att lita på. Lärarna visste inte vad eleverna hette och eleverna sket i de ofta okvalificerade personer som tillfälligt vistades i klassrummen och bara var intresserade av pengar. Kommunerna konkurrerade med lärarlönerna. Odugliga nya lärare fick högre lön än gamla erfarna som arbetade seriöst. Många kommuner fick sina tidigare välfungerande skolorganisationer förstörda. Föräldrarna insåg att de måste leta efter bra skolor. Segregeringen nådde stormstyrka.

Demokratin har inte fungerat. Svenska folket har i åratal krävt ett slut på marknadsskolan. Lärarna (de riktiga) har krävt det i tre decennier. Många elever satsar hellre på kriminella gäng än på skolor som bara stöter ut dem och underkänner dem.
   Kanske kan man se en liten politisk ljusning. Till och med L börjar ifrågasätta marknadsskolans vinstjakt. Men de har inte förstått hur djupt rötan i den svenska skolan har gått.
   Vi får se hur det går med regeringens aktuella förslag att ta bort kötid som urvalsgrund till fristående skolor. Det är en liten reform, men den kommer sannolikt inte tolereras utan röstas ner av de ideologiskt skoldestruk-tiva partierna. Tror väljarna att de kan påverka?