Dödens tystnad på v-konferens av Gunnar Sandin

I lördags besökte jag vänsterpartiets skånska årskonferens, den 36:e i ordningen för min del. Det var en intressant mätare på stämningen i partiet. Aldrig förr har jag upplevt en så tuktad tillställning. Alla val gick valberedningens väg (de få motkandidater som fanns nominerade drog sej tillbaka), verksamhetsberättelse, ekonomisk berättelse, regionrapport, verksamhetsplan, budget, antirasistisk strategi – allt klubbades utan diskussion eller ens några frågor. Den enda, spretiga debattungen kom på slutet, i anslutning till uttalandet (se härintill).
Jag frågade ett ombud varför det var så dödens tyst. Hon gissade: ingen orkar med några fler motsättningar, vi har haft så mycket av den varan.

Var tusende skåning
Närmare sexti delegater samlades inledningsvis i Helsingborgs Folkets hus, fast på slutet var bara drygt hälften kvar. Ungdomsvågen har mattats: uppskattningsvis fem av de sexti var under 30 år. Men de över 65 var nog inte stort fler. Det är 40- och 50-talisterna som dominerar. Man kunde notera för övrigt notera att partiets båda ledande skånska kommunalpolitiker, Anneli Philipson i Malmö och Mats Olsson i Lund, tycktes ha viktigare saker för sej denna dag.
Remarkabelt var att medlemsantalet hade ökat för första gången på flera år, med 15 personer. Fast det beror på hur man räknar: 128 av de 918 medlemmarna hade inte betalt avgiften, vilket var en ökning. Omsättningen är fortsatt stor med drygt en sjättedel under 2006.
Det finns cirka 900 000 skåningar över arton år. Det betyder att vänsterpartiet organiserar cirka var tusende. I styrelsens valanalys sades att aktivisterna hade haft för liten direktkontakt med väljarna, men det är svårt att hinna föra exempelvis köksbordssamtal med 999 personer.

Valkatastrof med ljuspunkt
”Vi gjorde ett dåligt val. Det går inte att prata bort”, står det i verksamhetsberättelsen. Detta kunde ha blivit utgångspunkten för en angelägen diskussion men denna uteblev alltså. Inte heller partistyrelsens representant på konferensen, Ulla Andersson, tog upp valet närmare. I stället gjorde hon en genomgång av den nya regeringens hittillsvarande politik och underströk dess ideologiska aspekter. Korrekt men inte särskilt spännande eftersom alla i salen rimligen höll med. Intressantare hade varit om hon utvecklat två av sina inledande meningar: vänsterpartiets påfallande tystnad efter valet och den aktuella ansvarsutredningen, där åsikterna rimligen går isär inom vänstern liksom i andra partier.Omvalda distriktsordföranden Britta Berg försökte se ljuspunkterna i läget: ”Nu slipper vi läsa trista fullmäktigehandlingar, nu kan vi syssla med rolig politik.” Men det svåra valnederlaget har sitt ekonomiska pris. Den ekonomiska omslutningen minskar med hela 45 procent. Bemanningen på distriktsexpeditionen har redan skurits ner.

Intresse tystar mun
Av distriktets prognosticerade intäkter är 98 procent partistöd och ”partiskatt”, det vill säga procentandel av förtroendevaldas arvoden. Drygt 60 procent eller 1 031 680 kr är ”andel av kommunalt stöd”.
I den antirasistiska strategi som antogs fäste jag mej vid målsättningen att hindra sverigedemokraterna från att erövra en skånsk riksdagsplats 2010. Sd har ju beslutat att kommunalt partistöd ska slussas upp till den nationella organisationen vilket avgjort stärker deras möjligheter till en framgångsrik valkampanj. I insikt om den risken har ledande flera rikspolitiker, senast konstitutionsutskottets ordförande Berit Andnor (s), talat om att tillämpa kommunallagens förbud mot att flytta sådana medel utanför kommunen. Men ingen ledande vänsterpartist har uttalat sej i samma riktning, och siffrorna ovan berättar varför. Därmed ställer partiet tyvärr inte upp på det sannolikt viktigaste instrumentet för att stoppa sd:s fortsatta framfart.
Hade inte detta varit värt en debatt?

Frånvarande kritiker
Det kunde ha blivit ett meningsutbyte. Bengt Håkansson i Lomma och Lutz Pagel i Malmö hade nämligen skrivit motioner som kritiserade olika aspekter av verksamheten och planerna. Men ingen av dem var närvarande och inga delegater tog upp deras synpunkter. En av Håkanssons motioner ville återuppliva sommarlägren men där ge plats även för miljöpartister och socialdemokrater. Men distriktsstyrelsen och årskonferensen var avvisande. Det fick räcka med partifolk och partilösa.
Gemensamt för Pagels motioner var att de anmärkte på partiets/distriktets självbelåtenhet och självtillräcklighet. Vi har ingen rätt att klaga på borgarnas bristande miljövisioner när vi själva inga har, skrev han till exempel. Motionen avslogs trots viss självkritik från styrelsen.
Det är för övrigt inte bara miljödokumenten som brister utan också praktiken. Det gick tre tåg i timmen till Helsingborg men de flesta i Lundadelegationen kom med bil. Fast inte nya ordföranden, Marta Santander, heder åt henne!
Det finns åtminstone en kvalificerad miljöpolitiker kvar i v-Skåne, Sven-Erik Sjöstrand som varit aktiv i frågan både i och utanför riksdagen. Han var intresserad men fick inte plats i den krympta nya distriktsstyrelsen, trots hans ytterligare merit att komma från Perstorp, enda kommunen där partiet ökade sina mandat.

Nytraditionalisterna regerar vidare
Veckobladet lär vara den enda tidningen som publicerar konferensens uttalande. Ett kortare alternativ hade haft lättare att bli återgivet men det röstades ner.
Det antagna uttalandet är emellertid intressant. Detta om att ”aldrig mer” ta ansvar för en politik som medför en massa uppräknade dåligheter är svårt att tolka som annat än en varning mot de krafter i partier, inklusive Lars Ohly, som vill ha ett starkare samarbete (kanske rentav i en regering) mellan de rödgröna partierna. För den som ”tar ansvar” riskerar att smutsa händerna då och så. Liksom erkänna att verkligheten hinner förändras på fyra år, och att det därför kan vara svårt att ”återställa allt”. Den nytraditionella linjens kvinnor och män behåller makten i det av valnederlaget sargade Skånedistriktet.
Slutligen ska nämnas att Nita Lorimer och Angelica Svensson från Lund blev invalda i den nya distriktsstyrelsen, den senare som ersättare, och att Lunds motion ”Begränsa skånska flyget!” i huvudsak antogs.