Så tänka vissa socialdemokrater av Gunnar Stensson

Ann-Marie Nilsson (s) är den första av ledamöterna i byggnadsnämndens majoritet (m + s) som bryter två års cementerad tystnad i debatten om Bup-området. För det ska hon hedras.
Hennes inlägg i Sydsvenskan (7/3) ger en inblick i den föreställningsvärld som styr den socialdemokratiska gruppen i nämnden.
För dem är detaljplanen inte ett underlag för samråd mellan nämnden och lundaborna utan ett överordnat avtal mellan Lunds kommun och fastighetsbolaget Kungsleden. Där får inte en stavelse rubbas.
Hur gör man då med de förslag från lundaborna som kommer i samrådsförfarandet? Man skiter i dom! Det måste man göra för annars faller ju hela detaljplanen! Och vad händer då med fördelningen mellan strandskyddad parkmark och privatmark i Sankt Lars, byggnaderna i paviljongområdet och mycket mer?

Hårda män i rökiga rum
Tänk om Ann-Marie Nilsson har uppfattat situationen rätt. Tänk om Kungsledens (och tidigare Realias) förhandlare faktiskt har utnyttjat sitt ägarövertag. Tänk om kommunens representanter i sin heta åtrå att bygga så många hus som möjligt verkligen har bundit sig för långtgående eftergifter.

Ungefär så här:
I ett rökigt rum står Brink och Jönsson framför ett skrivbord. Där sitter en man som representerar fastighetsbolaget. Dörrarna vaktas av två blonda muskulösa karlar med uttryckslösa ansikten.
- Om vi får bygga som vi vill, på Bup-området och västra borggården och östra borggården, så ska ni få det strandskyddade området vid ån! Annars kan ni pissa nån annanstans, säger fastighetsbolagsdirektören.
- Jo, ni ska få bygga! lovar Brink
- Precis som ni vill! försäkrar Jönsson och torkar svetten ur pannan.
- Det måste bli exakt som vi har kommit överens om, fyravåningshus och borthyvlade vallar ända fram till cykelvägen, annars jävlar…
- Det ska bli som ni vill! Vi lovar! Vi lovar! flåsar Jönsson och Brink.
- Då är vi överens! Håll mobben kort! Stick nu!
Brink och Jönsson snubblar ut.

När debatten om Bup-området sedan kommer igång uppstår panik. Jönsson och Brink tvingar nämndsledamöterna i båda lägren att hålla käften. Och de lyder, hela 2005 och 2006. Detaljerna ska bli precis som i detaljplanen. Varje detalj!
- Vi har lovat, det är en förtroendesak, säger Jönsson.
Samrådsförfarandet är ett spel för gallerierna. Allt är avgjort. Inget ändras.
Precis som det var när Akelius tvingade igenom exakt den exploatering som fastighetsbolaget ville ha i Klostergården för två år sedan. Brink och Jönsson är män som man kan resonera med.

Var ingen liten lort!
Låt oss hoppas att verkligheten inte ser ut på det viset. Låt oss hoppas att fastighetsbolagen inte missbrukar sin makt. Låt oss hoppas att politikerna är mer rädda att förlora väljarnas förtroende än fastighetsbolagens. Låt oss hoppas att var och en av de förtroendevalda inser, att de måste våga ta eget ansvar även om det strider mot en inbillad partilinje. Låt oss hoppas att lundaborna fortsätter att engagera sig och debattera.
Annars är man ingenting annat än en liten lort, som Astrid Lindgren säger.