Vänstern och Paulsson av Mats Olsson

Vänsterpartiet har från början motsatt sig att den lokale fastighetsmagnaten Arne Paulsson tillåts diktera kommunens investeringar och markutnyttjande. I kommunstyrelsen röstade vänsterpartiet till exempel som enda parti emot kommunens avsiktsförklaring med Paulsson angående Klostergården. I den skissas inte bara den samägda evenemangsarenan. Kommunen ger också en utfästelse till Paulsson att få köpa mark för bostadsbebyggelse på Klostergårdens idrottsområde.
Inför fullmäktiges beslut i februari att bygga evenemangshall koncentrerade sig vänsterpartiet först i kommunstyrelsen på att säkra mot hotet om en framtida privatisering av evenemangshallen. I sista stund hade nämligen den mellan Paulsson och kommunen samägda stiftelsen, som ska äga arenan, gjorts om till ett aktiebolag. Taktiken lyckades ganska bra. Kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid gjorde en högtidlig deklaration att någon framtida försäljning inte var aktuell, ett uttalande som vänsterpartiet passade på att föreviga i en protokollsanteckning, och som sedan Helmfrid upprepade i kommunfullmäktige. Efter detta torde moderaterna förr privatisera alla andra idrottsanläggningar, och därtill hela äldreomsorgen i Lund, innan de vågar privatisera just detta objekt.
När denna delseger var vunnen återstod att i kommunfullmäktige ta ställning till själva projektet. Onekligen gav Paulssons uttalande i Sydsvenskan 17 februari, att han under inga omständigheter hade tid att vara socialarbetare, ny ammunition åt den kritiska inställning som vänsterpartiet hela tiden haft. Kan man med gott samvete upplåta värdefull kommunal mark till en man som vi vet inte frivilligt kommer att upplåta en enda bostad till sociala förturer?
Men framförallt är det beklämmande att Lunds kommun förmås att satsa 75 miljoner kronor på en evenemangshall utan någon som helst utredning av behovet att bygga den, ingen plan för dess användning eller någon prognos för dess ekonomi. Det fanns inte ens en basal tjänsteskrivelse från Kultur- och fritidsförvaltningen som förklarade ärendet. Allt kommer från Paulsson, som lovat lägga 45 miljoner, men alltså i utbyte får attraktiv mark att bygga bostäder för handplockade och garanterat välartade medborgare.
Den "förklaring" av Demokratiskt vänsters stöd till projektet som signaturen un gav i förra VB skvallrar faktiskt bara om dåligt samvete. Att deklarera att man i framtiden tänker ställa krav på Paulsson om socialt ansvarstagande är inte speciellt realistiskt, och framförallt har det inte så mycket med kärnfrågan att göra: Vem planerar staden. Det samma gäller Anders Ebbessons i efterhand, på insändarsidorna, deklarerade "bekymmer" över evenemangshallen, sedan miljöpartiet lagt ner sina röster i kommunfullmäktige. När kapitalet rör på sig kan det förvisso vara svårt att stå emot, speciellt om man försöker vara kompis med alla. Men nu fanns det faktiskt ett alternativ i fullmäktige, och då borde det väl inte vara så svårt att ta rygg på dem som faktiskt vågar utmana.