Någonstans i Asien av Lucifer

Sverige har numera inget nämnvärt militärt försvar och det till en kostnad av ca 40 miljarder per år. Närmast kan man jämföra med Finland som har ett fungerande modernt försvar som kostar 20 miljarder per år och som kan ställa 350,000 man på benen. Det är dessa fakta som utgör grunden för den motsägelsefulla situation som nu föreligger.

En total utförsäljning
Ta vänsterpartiet, det mest hatade och från höger utskällda anti-militaristiska partiet. Jo, vänsterpartiet vill fördubbla antalet som får göra lumpen från fem till tiotusen. Ta miljöpartiet, ofta kallat flummigt från samma håll, det vill ha en yrkesarmé på 8,000 stenhårda krigare som ska ut i världen och visa att det svenska stålet biter.Så har vi de traditionellt försvarsvänliga partierna. Deras försvarsvänlighet har visat sig i en ständig vilja att betala för stora mängder flygplan och stridsvagnar som direkt stoppas in i lagerlokalerna för att där åldras i frid. Att kalla in värnpliktiga har man inte haft råd med: de viktigaste satsningarna har varit att tömma mobiliseringsförråden på knäckebröd, kalsonger och terrängbilar. Brännugnarna har bågnat av de miljontals yllestrumpor och gasmaskväskor som eldats upp. Civilförsvarslagren har tömts på sängar och sjukvårdsmaterial – sånt behöver ju inte i våra moderna tider, i varje fall inte i det här landet. Pumpar och elverk har realiserats till rampris på den internationella marknaden – de var avförda just när stormarna satte in i Småland. Vapnen har smälts ner eller skickats till Lettland för att stärka demokratin där eller vad det är de har. Bunkrar och befästningsverk har raserats eller sprängts, bergrummen har dränkts i vatten. Utgångspunkten för försvarspolitiken har varit att Sverige bäst försvaras i Asien, gärna tillsammans med USA, den store förkämpen för demokratin och ekonomin.
Vad som då händer är att finansminister Borg liksom varje något så när tänkande finansminister finner det orimligt med de 40 miljarderna i försvarskostnader och menar att man kan dra ner lite grann, säg tio procent, dvs 3-4 miljarder. Man kan t.ex. att skjuta på alla dessa materielinköp. Det är en ytterst normal önskan. I finansdepartementet vet man sedan länge att folk i uniform inte kan hantera pengar och är oförmögna att hålla en budget.

Ryssen kommer – kommer ryssen?
Samtidigt grips några av de militärer som antingen hejat på den sk omställningen av försvaret eller som suttit tysta och möjligen muttrat för sig själv i ett hörn på mässen av insikten: Kejsaren har inga kläder, Sverige har inget försvar. Bo Pellnäs rycker ut i Svenskan och säger det, Wilhelm Agrell säger det. Frågan är då om vi behöver något försvar. De enklare själarna sätter då igång den klassiska retoriska apparaten med hotet från Ryssland. Ryssland blir farligare för var dag, nu vill de sälja gas och olja också och det bara för att kunna manipulera oss. Och se bara så negativa ryssarna är till USA:s tilltänkta fredsbevarande radarstationer i Tjeckien och missiler i Polen. Rör inte försvarsbudgeten säger de, vi behöver varenda krona, ryssen hotar.
I det läget ställer sig den moderate försvarsministern som alla försvarsministrar (utom Roine Carlsson, heder åt honom!) lojal med sina generaler (de lär vara ett fyrtiotal nuförtiden och stå i spetsen för en hel bataljon av överstelöjtnanter, så härjar inflationen). Han har i veckan annonserat sin avgång i protest och han hyllas nu för sin rakryggade hållning av nätskribenter av den sort som hatar sosserier och feministtanter och som i huvudsak uppträder i SvD:s och Expressens nätdiskussioner. Reinfeldt och Borg hånas, och den senare borde klippa sig och om han inte gör det få hästsvansen avklippt av någon Ärlig Svensk och Patriot.
Nästan alla media målar upp konflikten som om den handlade om vi ska ha ett bättre försvar eller ej. I själva verket gäller det om man ska fortsätta låta försvaret ösa ut miljarder eller sätta militärledningen under finansiella förmyndare. Då blir det också en fråga om en strid mellan gamla och nya moderater. Det var de nya moderaterna som vann valet och det fanns en person som var hjärnan bakom Reinfeldt: Anders Borg. Det är självklart att Reinfeldt måste välja Borgs sida i konflikten.
Det är lite komiskt att det ska behövas en vänsterblaska som Veckobladet i Lund för en så elementär analys. Men man ska så klart inte räkna ut de gamla moderaterna – de kan komma tillbaka under Bildts men knappast under Odenbergs ledning. Det är inom moderaterna man finner de mest fascinerande motsättningarna i svensk politik. Minns ni när Bo Lundgren försvann som genom en fallucka i golvet?

Sverige ut ur Afghanistan!
Vad ska man då tänka? Ja min partitrogenhet är måttlig men vänsterpartiets hållning är faktiskt väl avvägd. Sverige behöver ett försvar därför att vargarna ännu inte har förvandlats till lamm och därför att ett land inte mår väl av att vara ett militärt vacuum. Ett vacuum inbjuder till att bli fyllt, tex. av NATO. Det är klart vi ska ha ett territoriellt försvar och det enda rimliga är att det baseras på ett värnpliktsförsvar, av män och kvinnor. Vi är ju inte så många i landet på vår stora yta. I gengäld kan vi ta hem vårt folk från Afghanistan och hoppa av den tilltänkta stridsgruppen inom EU-armén. Vi kan visa vår internationella solidaritet som vi gjort tidigare, med fredsbevarande styrkor, till skillnad från de stridande förband vi nu ska skicka ut. Blir det så mycket billigare? Nej, men vi kan kanske komma ner till 30 miljarder per år, särskilt om vi slutar hålla Saab och Hägglunds under armarna. Men i gengäld får vi ett folkligt förankrat försvar och den medborgarfostran en obligatorisk värnplikt alltid har inneburit.

En kustjägare lämnar in.
Jo, jag kommer att sakna honom, den tidigare försvarsministern, majoren i kustartilleriets reserv, kustjägaren Mikael Odenberg. Det finns över hans person en doft av gamla tider och det är bara alltför lätt att tänka sig vilken lycka han måste ha gjort i officersmässar och gunrum och kring lägerelden. I VB:s spalter fick han rentav ett stående epitet och kallades ”vår rödbrusige försvarsminister”, en uppmärksamhet så god som någon.
I politiken har han inte gjort samma lycka: han har gjort uttalanden som inte har varit så lyckade och när han ville sätta FRA att granska elektronisk trafik som korsar våra gränser så togs det illa upp t.o.m. i moderata kretsar. Det skulle såvitt jag har förstått ha inneburit att all .hotmail- och .gmailtrafik hade granskats, för att inte tala om massor av finsk trafik. Illa tänkt helt enkelt.
Som gammal kustartillerist känns det naturligt att berätta om min erfarenhet av medelålders kustjägare. När man mötte kustjägare under utbildning var de ju fruktansvärt häftiga soldater med bättre vapen och utrustning än man själv hade, seniga grabbar som rörde sig som sälar i skärgårdarna och varken behövde mat eller dryck på flera dagar.
Men på en repövning med vårt bataljonsstora KA-förband hade vi också tilldelats en pluton kustjägare, nu repsoldater i 30-årsåldern. Jag tror att man kan säga att de var inte så mycket för att röra på sig, särskilt inte i oländig skärgårdsterräng. De åkte helst bil. De var påfallande välnärda för att inte säga lönnfeta och vad jag hörde var deras främsta merit deras förmåga att upprätta samband (via kurir) med Systemet i närmsta stad. Mitt intryck var att de gick mest på öl men att de inte föraktade en liten whisky vid lämpliga tillfällen. Ja så var det på den tiden, men numera försvaras ju Sverige i Afghanistan och vår rödbrusige försvarsminister har ersatts av en man som gjort vapenfri tjänst.