Svalor och detaljplaner av Gunnar Stensson

Hela högsommaren har svalorna svärmat över vattenspeglarna på dammarna vid Höje å. Tornsvalorna är borta nu, men ladusvalorna med sina kortare vingar och vita bukar finns kvar. Nästan omöjliga att följa med blicken pilar de över vattnet, svänger i tvära kast, tycks nära att kollidera, susar tätt intill iakttagarens ansikte som om det vore en vassvippa eller ett brunt kaveldun, stiger mot himlens vita molnstoder, försvinner och återvänder från ett annat håll, hela tiden frenetiskt kvittrande.

Bokstavstrohet
När man ger sig i kast med en svårighet, som till exempel att i en samrådsprocess argumentera för en mindre förbättring av en byggplan, händer det att man i det svårgenomträngliga snåret av planer, ritningar och byråkratiska samband upptäcker dolda förhållanden som förklarar beslut och attityder som tidigare förefallit obegripliga.
Byggnadsnämndens förra ordförande, Gunnar Jönsson, s, och nuvarande, Göran Brink, m, visade sig båda oförmögna att acceptera ens minsta ändring i den detaljplan för BUP-området som presenterades 2006 inför det samråd, vars lagstadgade syfte är att fånga upp och ta hänsyn till ändringsförslag från boende och andra berörda. Deras trohet mot varje bokstav och siffra i den heliga planen påminde om fundamentalisters mot bibeln eller koranen. Och de lyckades få sina partier med sig.

Förklaringen
Förklaringen var att kommunstyrelsen och Realia Öresund KB, ”nedan benämnt Kungsleden”, redan långt i förväg (2006) slutit ett exploateringsavtal som totalt omöjliggjorde även de minsta ändringar i planen. Så säker var Realia på att planen skulle gå igenom i oförändrat skick att man slöt ett följdavtal med Riksbyggen gällande BUP-området som baserades på godkänt exploateringsavtal (formellt godkändes inte exploateringsavtalet förrän i juni 2007).
Detta uppenbarades i slutet av april 2006, när det yttrande som stadsarkitekt Bengt Aronsson avgivit på uppdrag från kommunstyrelsen i samband med minoritetsåterremissen blev offentligt. Fullmäktigemajoriteten, m och s, behandlade ju för övrigt också den på ett felaktigt sätt i syfte att förhindra planändringar, vilket föranledde Mats Ohlsson, v, att överklaga till länsrätten, som ännu inte tagit ställning till överklagandet.

Beslutat i förväg
I stadsarkitektens yttrande kan man läsa ”En förutsättning för det överenskomna exploateringsavtalet är att den föreliggande planen vinner laga kraft. Görs ändringar i föreslagen detaljplan faller exploateringsavtalet.”
Innebörden är att både Gunnar Jönsson och Göran Brink ansåg ärendet avgjort och beslutet fattat långt före samrådsprocessen. Med hjälp av sina partier, som tillsammans utgör en majoritet, lyckades de tvinga planen genom hela den politiska processen, trots att de bara fick stöd av Sverigedemokraterna.

Lagligheten kan ifrågasättas
Naturligtvis kan lagligheten i detta förfarande ifrågasättas, vilket skett genom överklaganden till länsrätten, liksom också det rimliga och lämpliga i delar av detaljplanen, vilka från många håll överklagats till länsstyrelsen. Länsrätt respektive länsstyrelse har ännu inte tagit ställning till överklagandena.

Förtroendevalda skyddade fastighetsbolagets intressen före medborgarnas.
Kanske kan man dra generella slutsatser. De stora fastighetsbolagen har med sina miljardtillgångar och juridiska en stark ställning jämfört med kommunerna. Att som Gunnar Jönsson benämna dem ”byggherrar” ger en missvisande bild av vad det är frågan om. I samband med förslaget att bygga ett hotellkomplex på Riddarfjärden i Stockholm har det framhållits att de stora fastighetsbolagen genom sina kontakter med höga kommunala tjänstemän anser sig ha rätt att bygga vad som helst var som helst.
Beträffande Sankt Lars-området har Realia missbrukat sin maktställning genom att förhala planeringen i tio år och med hot tilltvingat sig de eftergifter som misspryder detaljplanen för området.
Formellt har allt gått rätt till: detaljplanen togs i byggnadsnämnd och i fullmäktige, paragraf 88 i fullmäktigeprotokollet. Och därefter togs exploateringsavtalet, paragraf 89. Det verkliga beslutet togs när kommunstyrelsen slöt avtal med Realia någon gång 2006 eller tidigare. Samrådsförfarandet mm var bara ett spel för gallerierna. Den kommunala demokratin var bara ett sken. De förtroendevalda skyddade fastighetsbolagens intressen mot medborgarnas.

Vad sker på andra håll i Lund?
Man kan ifrågasätta om inte liknande processer ägde rum inför uppförandet av Akelius fyra sexvåningshus i Klostergården som beslutades av en enig kommunstyrelse mitt under en sommarsemester härom året. Och det finns skäl att granska turerna i förhandlingarna mellan Paulsson och kommunen inför den nu aktuella stora utbyggnaden mellan Klostergårdens idrottsplats och Stattenavägen.

Hägrar, storskarvar och karpar
Så kan man fundera medan man tittar på svalorna över Höje å och noterar att både hägrar och storskarvar förökat sig under sommaren, liksom de feta mörka karparna som rör sig i det gröna vattnets halvdunkel.