Julsagorna, konsumtionen, Marx och den totala miljökollapsen av Gunnar Stensson

Ungefär 100 000 svenskar (lika många, eller få, som antalet lundabor alltså) förfogar över cirka hälften av den svenska förmögenheten. Kapitalismens sagoberättare uppmanade före jul svenskarna att konsumera mera. Ändå blev julkonsumtionen något av en besvikelse. Men de borde inte ha blivit förvånade.
När så få äger så mycket och så många så lite blir förstås konsumtionen lidande. Och dessutom felinriktad. Miljardären efterfrågar inte samma varor som trebarnsmamman. Inte kan de tappra hundratusen fullgöra en konsumtionsplikt i proportion till den hälft av tillgångarna de disponerar. Hur de än bär sig åt blir det pengar över. Inte heller kan de nio miljoner som delar på den andra hälften göra det. Deras pengar räcker inte.
Tillväxten (ständigt ökande produktion och konsumtion) befinner sig i akut konflikt med förutsättningarna för fortsatt liv. Just det problemet var inte aktuellt för Karl Marx. Men han insåg en del sakförhållanden som kan vara till nytta i sammanhanget. Till exempel att produktion är konsumtion, konsumtion av naturresurser och konsumtion av människor. Han kallar det konsumtiv produktion. Och den konsumtiva produktionen är orsaken till flertalet miljökollapser. Den konsumerar inte bara fattiga människor, olja, malm och trä utan också mänsklighetens framtid och livsbetingelser på jorden. Liberalismens ”osynliga hand” (priset som funktion av tillgång och efterfrågan) garanterar att exploateringen fortsätter. Ett exempel är torskfisket som kommer att vara lönsamt tills den sista torsken landats (läs mer i Karl Marx, Till kritiken av den politiska ekonomin, Arbetarkulturs förlag 1970, alltihop, eller åtminstone från sidan 238 och framåt. Utomordentligt stimulerande text! Kunde man läsa den på 70-talet så kan man nu också.)

Andreas Malm, författare till boken Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu så kommer det att vara för sent, föreläste i söndags på Smålands nation. Han tillgrep också Marx i sin väl underbyggda plädering för tesen i bokens titel. Borgerlig vetenskap utgår från föreställningen att förändringar sker gradvis, sa han. Den menar att det också gäller processer som smältningen av de arktiska isarna. I själva verket har avsmältningen nu gått in i en många gånger snabbare fas än tidigare. Marx insåg att förändringar sker i form av språng, revolutioner, katastrofer, kollapser. Det uppstod en liten diskussion om denna motsättning mellan borgerlig och marxistisk vetenskap. Trycket i en ångpanna ökar ju gradvis (borgerligt) tills den exploderar (marxistiskt).
Andreas framförde övertygande belägg för att växthuseffekten sedan några år nått en explosiv nivå med rader av plötsligt kollapsande system (smältande inlandsisar i Arktis och Antarktis, stigande havsnivåer, varmare hav, våldsammare orkaner) och självgenererande allt snabbare irreversibla processer (tinande permafrost i Sibirien och Kanada med snabbt ökande utsläpp av växthusgaser som konsekvens, instrålning av solvärme i arktiska områden nu när strålningen inte längre reflekteras bort av isen).
Han menade en global massrörelse är nödvändig för att förhindra en nära förestående total katastrof. Miljökampen måste överordnas allt annat, klasskamp såväl som antiimperialism, eftersom den hotar hela vår existens. Däremot var han tydlig med att katastrofen drabbar de fattiga värst, vare sig man talar om individer eller länder. Han krävde ett totalt systemskifte med till exempel införande av globala tvingande ransoneringar (något som också Göran Rosenberg föreslagit i en DN-artikel)och förkastade insatser som sopsortering och liknande som ett individualistiskt opium för folket.
Dock var den katastrof han vältaligt och pedagogiskt målade mer poetisk än lösningarna. Själv tänkte han delta i en aktion för att stoppa trafiken på en malmögata en stund på måndagen. Regeringens politik att satsa på bilism och vägar i stället för järnvägar måste naturligtvis bekämpas. Detsamma gäller Lunds satsning på ett nytt köpcentrum i väster. Och mp:s förslag att förbjuda inrikesflyg i södra Sverige är värt att stöda.
Den nödvändiga massrörelsen förefaller emellertid avlägsen. Så det tycks tyvärr vara för sent för oss på jorden. Men föreläsningen var bra och uppskattades av en publik stor nog att fylla lokalen.