Folkfienderna i Sankt Lars av Gunnar Stensson

Ännu en gång rövade de kapitalistiska utsugarnas legoknektar bort det valborgsmässobål som förberetts för folket som kom för att fira vårens ankomst.
Men de 730 som kom, barn, småbarnsföräldrar, unga par, gamla vårdare, pensionärer, tonåringar drog alla sitt strå till stacken, en med en julgran, en annan med en stol, en tredje med en kökslucka, en fjärde med en söndrig stege, en femte med en gammal kvast och plötsligt fanns där åter ett bål.
Röda Kapellet spelade under de gamla almarna, sångarna i Lunds allmänna sångförening tog i till gränsen för sin förmåga, Karin såg till att Carl Fredrik Hill och Eric Hermelin var närvarande och till slut flammade bålet stolt mot en ljus aftonhimmel där solen sänkte sig över Källby.
Några dagar senare anhöll ledningen för RSMH, riksförbundet för social och mental hälsa, ödmjukt om att enligt sin tradition få fira midsommar i Sankt Lars-parken.
- Det får ni inte, sa företagets talesman.
Varför inte? frågade de.
För att detta är ett vinstdrivande företag, blev svaret.
Nyss gjorde Realia en vinst på några hundra miljoner på att sälja BUP-området till Riksbyggen. Nu är kranar och bulldozers i full gång med att riva Barn- och Ungdomspsykologiska kliniken för att bereda plats för den utvidgning av Klostergården som ska förvandla parken till standardiserad förortsbebyggelse ända ner mot Höje å.
Men RSMH ger sig inte. Folket, som är de verkliga ägarna till Sankt Lars, kommer att fira midsommar i Sankt Lars vare sig de är välkomna eller ej.
Och det blir Valborg också 2010, var så säker. ”Ingenting kan hejda folkets motståndskamp, för vart än vattnet leds, följer fisken med” som vi sjöng på 70-talet.