Peter Söderholm av Gunnar Sandin

Så tog vi avsked av Peter. Vi var många och det var mycket musik, för Peter hade många vänner av de mest skilda slag och musiken var en viktig del av hans identitet. Han stod som musiker i telefonkatalogen, även om han likt de flesta musikanter normalt inte kunde försörja sej på den verksamheten.
Sist han spelade med Röda Kapellet ledde han den lilla trumsektionen i Stoppa matchen-aktionen, trots att han var märkt av sin sjukdom och förtvivlad av sorg efter sonens död.
Han kom till Skåne redan som foster men också det finska arvet ingick i identiteten. Han deltog i Röda Kapellets finska program på Kulturnatten för ett antal år sen, i Stadshallens sessionssal och tillsammans med tonsättaren Kaj Chydenius och poeten (med mycket mera) Lars Huldén, med egna eller släktens rötter i Österbotten, precis som Peter. Efteråt berättade han förtjust:
– Min svärmor brukar beklaga sin dotter som har råkat ut för en slarver som jag. Men när jag berättade att jag hade uppträtt ihop med Lars Huldén var hon impad.
Några rader av en annan finsk poet, Tua Forsström:
Kroppen går sönder lätt
Jag tror att du är nånstans utan allt
och nästan aldrig gråter
Haren torkar med trasan ivrigt, dess
oförvillade blick
Jag vet att du är nånstans ganska nära
här och i mörkret glänser