”Sverigeetnokraterna” har inte bara fel – de ljuger också av Ulf Nymark

Lunds kommunfullmäktige hade vid sitt sammanträde den 17 december i fjol att ta ställning till två motioner från Sverigedemokraterna. Den ena handlade om att man ville att Lunds kommun skulle sluta att ge bidrag till kulturföreningar för invandrare. Invandrarföreningar skulle alltså särbehandlas i förhållande till andra kulturföreningar. Jag tänkte dock här inte uppehålla mej vid denna motion mera än att konstatera att SD:s förslag givetvis är diskriminerande och att grunden för det integrationsarbete som dessa föreningar bedriver skulle undermineras. Det var bland annat med argument av denna typ som fullmäktige avslog motionen.

SD: inga flyktingar till Lund!
Den andra motionen gick ut på att Lunds kommun skulle säga upp avtalet med Migrationsverket om flyktingmottagande och att fullmäktige skulle ta ett principbeslut om att framöver inte sluta avtal med verket. Det vill säja i klartext: SD vill att Lunds kommun inte längre ska ta emot flyktingar. Motionen avslogs. (Den som vill ta del av debatten i fullmäktige om denna motion kan gå in på Lunds kommuns hemsida, och spola sig fram till ca 2 timmar och 35 minuter in på fullmäktigemötet).
Jag tror att det finns skäl att inte bara granska SD:s värderingsgrunder, som ju är, eller i varje fall borde vara, tämligen uppenbara för alla. SD:s sätt att argumentera och sanningshalten i de påståenden om verkligheten de för fram bör också nagelfaras. Här följer ett urval av fula propagandaknep från SD:s sida såsom de vid en granskning framträder i motionen om stopp för mottagning av flyktingar i Lund.

1.”Massinvandring”
Ett flitigt använt uttryck i SD:s propaganda är ”massinvandring”. Uttrycket dyker upp även i motionen om stopp för flyktingmottagande. I motionen ges ingen förklaring till vad man menar med uttrycket ”massinvandring”. Noterbart i detta sammanhang är att SD inte gör någon tydlig skillnad mellan den totala invandringen och mottagande av flyktingar. Flyktingar är givetvis enbart en delmängd av den sammanlagda invandringen. Men genom att blanda samman begreppen kan SD ge sken av att flyktingmottagandet har en omfattning som vida överstiger de verkliga siffrorna. (Om den obefintliga distinktionen mellan invandring och flyktingmottagande: se också punkt 5 nedan). Men vad är då verkligheten bakom SD:s tal om ”massinvandring”? Lund tar emot 125 flyktingar per år, vilket motsvarar ca 0.25% av Lunds befolkning. Det är uppenbarligen ”massinvandring” för SD.
”Massinvandring” på riksnivå ser ut som följer enligt SCB (Beskrivning av Sveriges befolkning 2008, SCB rapport 2009-10-30): 101 000 personer invandrade (varav 18 000 med svenskt medborgarskap; från hela EU-området invandrade ca 53 000 personer). Samma år utvandrade 45 000 personer. Nettoinvandringen var sålunda 56 000 personer eller 0,6 % av Sveriges totala befolkning. Har för övrigt någon hört SD göra skillnad mellan brutto- och nettoinvandring?

2. Citatfabrikation
SD drar sig inte för att fabricera citat och lägga i seriöst arbetande forskares mun. Så här skriver SD i motionen:
”Den 12 februari år 2000 skrev Toni Demitz-Helin, kriminolog och analytiker på länskriminalpolisens underrättelsetjänst i Stockholm, att ’Det verkar vara så att de flesta gruppvåldtäkter begås av folk med utländsk bakgrund och att deras offer överlag är svenska kvinnor’ ”.
Efter förfrågan till Toni Demitz-Helin om citatets korrekthet svarar hon mej i ebrev den 3 december 2009:
”Jag har gått igenom mina dokument och kan konstatera att jag inte har skrivit något om gruppvåldtäkter kring den 12 februari 2000.” ”Det enda dokument jag kan hitta där jag skrivit något om etnicitet kopplat till offer och gärningsmän daterar sig till 1998. …gruppvåldtäkt nämns inte.” Vidare påpekar Demitz-Helin att dokumentet ”… är ett arbetsmaterial som aldrig expedierats”.

3. Lögn om brottslighet
”Att brottsligheten skenar i mångkulturella områden har knappast undgått någon ... Detta har bland annat Brottsförebyggande rådet visat (1996:2, 200:6, 2005:17)”, skriver SD i motionen. Här påstår alltså SD att brottsligheten i invandrartäta bostadsområden ökar snabbt och kraftigt. Vid en kontroll av vad Brottsförebyggande rådet, Brå, verkligen säjer i rapporten 2005:17, betitlad Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet, visar det sig att vad Brå verkligen säjer är att ”/O/m man jämför resultaten med vad som framkom i Brå:s förra studie /2000:6/ är bilden relativt oförändrad”. (Brå 2005:17 sid 9) Dvs andelen misstänkta för brott bland invandrare har inte ökat påtagligt. (Invandrare definieras som utlandsfödda personer eller personer födda i Sverige och som har en eller två föräldrar som är födda utomlands)
Tvärtemot vad SD påstår så relaterar BRÅs rapport heller inte brottsligheten till några speciella ”områden”, varken ”mångkulturella” eller andra.

4. Obefintlig forskarauktoritet
”… den amerikanske forskaren Roger Putnam /har/ visat att den allmänna tilliten, … och samhällsengagemanget minskar i ett mångkulturellt samhälle”, påstår SD i motionstexten. Problemet, ur SD:s synpunkt, är att det inte finns någon forskare med det namnet, åtminstone inte någon som är sökbar på internätet. Däremot finns det en ganska välkänd forskare vid namn Robert Putnam. Om det nu är denne forskare som SD avser är omöjligt att veta, och framför allt är det omöjligt att kontrollera om SD:s tolkning av hans forskning är korrekt eftersom inget källdokument anges.

5. ”Verkliga” flyktingar?
SD är förstås inte helt omedvetet om att många människor, ja en majoritet av invånarna såväl Lund som i Sverige, ser positivt på att vi tar emot flyktingar. Därför tar man till olika propagandistiska figurer för att beslöja brutaliteten i sin människosyn. Sålunda talar SD ofta om att de flyktingar Sverige och/eller Lunds kommun tar emot inte är ”riktiga” flyktingar. Så skriver man t ex i motionen: ”… inte ens 5 procent av de immigranter vi tagit emot sedan 1980 är reella flyktingar enligt FN:s egen definition”. Denna mening innehåller nästan alla ingredienser i SD:s lögnaktiga främlingsfientliga propaganda. För det första anger SD inte vilka ”vi” är i sammanhanget: är det Lund eller är det Sverige man pratar om? För det andra går den angivna siffran inte att kontrollera, ingen källa anges. För det tredje rör man åter ihop begreppen ”immigranter” med begreppet ”flyktingar” (se punkt 1 ovan!). För det fjärde får vi inte reda på om man avser nettoimmigration eller bruttoimmigration. För det femte: vad menar man med ”FN:s egen definition”?

Missbruk av FN:s namn
Ja, vad kan SD mena med FN:s definition av flyktingar? Detta är sannerligen inte lätt att veta. Men en inte alltför vild gissning är att SD avser Genevekonventionen från 1951. Om denna konvention skriver UNCHR, FN:s flyktingkommissariat, följande på sin hemsida: ”1951 års flyktingkonvention, det främsta internationella fördraget i flyktingrätt, tar inte speciellt upp frågan om civila som flyr en konflikt trots att de största flyktingkatastroferna under senare år har varit ett resultat av inbördeskrig, etniskt eller religiöst våld. UNHCR betraktar emellertid personer som flyr sådana omständigheter och vars regering är oförmögen eller ovillig att ge dem skydd, som flyktingar.” (min emfas)
Av detta citat kan man lugnt dra slutsatsen att FN och UNHCR inte rör sig med begrepp som ”riktiga” eller ”reella” flyktingar. Det är ett av SD egenhändigt skapat uttryck i syfte att ge sken av att flyktingar är något annat än just flyktingar.

6. Är äldreomsorgen lönsam?
SD:s favoritargument är att flyktingmottagande och invandring kostar pengar, enligt SD till och med mycket pengar. SD svänger sig med en mängd olika uppgifter om kostnaderna för invandring. I den här aktuella motionen tycks man nöja sig med att påstå att ”invandringen” kostar de svenska ”samhället” ca mellan 130 och 30 miljarder per år. (Som kuriosa kan nämnas att SD vid ett möte i Sundsvall år 2006 angav kostnader till 600 miljarder.)
Huvudinvändningen mot detta krassa kostnadsresonemang är givetvis att vi (i Sverige och i Lund) naturligtvis inte välkomnar flyktingar för att det är lönsamt. Vi tar emot flyktingar av solidaritet med de förtryckta och förföljda. Det är den grundläggande ideologiska skillnaden mellan SD och en majoritet av befolkningen. Lika lite som vi frågar oss om äldreomsorgen är lönsam efterfrågar vi lönsamhet för flyktingmottagandet. Lika lite som vi ställer upp lönsamhetskrav på en småländsk barnfamilj som flyttar till Lund granskar vi flyktingbarn med frågan: ”Är du lönsam lille vän?”

Solidaritet och medmänsklighet
Även om solidariteten med de skyddsbehövande är själva grunden för flyktingmottagandet kan det dock i vissa sammanhang vara klargörande att granska deras sifferuppgifter. Inte primärt för att ta en debatt med SD om kostnaderna, det är knappast lönt. Utan för att om möjligt i samtal med SD:s väljare påvisa oklarheten och felaktigheter.
Sällan eller aldrig redovisar SD för vad de siffror man anför står för. När SD hävdar att Invandring/flyktingmottagandet kostar ”samhället” si eller så mycket – vad menas då med ”samhället”? Staten, kommunen eller hela folkhushållet? Är de uppgivna kostnaderna bruttokostnader eller nettokostnader? Avser de angivna siffrorna invandring totalt eller flyktingmottagandet? Hur är det överhuvudtaget möjligt att räkna på kostnaderna för invandring/flyktingmottagande respektive de inkomster och mervärde som invandringen bidrar med till folkhushållet? Men återigen: det är inte frågan om utgifter och inkomster, det är frågan om medmänsklighet.

”Sverigeetnokraterna”
Som vi sett består SD:s argumentation av en blandning av citatförfalskning, diffusa begrepp, förvrängningar och direkta lögner. Detta är förstås föga överraskande. Men tjänar det något till att argumentera i sak mot SD? Är det inte att ge SD onödig uppmärksamhet? Självklart kan man ha olika uppfattningar om detta. Men för min del är jag övertygad om att det är nödvändigt att på de platser och arenor där SD redan finns bemöta dem både vad gäller deras ”fakta”uppgifter och deras ideologiska grunder. Det de säjer och skriver i fullmäktige är ju samma saker som de skriver i sina flygblad och propagerar vid möten på gator och torg. I detta bör man så långt som möjligt försöka rikta sig till och nå SD:s nuvarande och potentiella väljare. Alternativet är att låta detta reaktionära och främlingsfientliga parti – som rätteligen borde kalla sig Sverige-etnokraterna - få sprida sin lögn- och hatpropaganda oemotsagda. Och vem som tjänar mest på det är det inte så svårt att räkna ut.