Kreativ förstörelse på Ideon av Lucifer

Allt som är fast förflyktigas, som det heter hos Marx och visst kan man komma att se Astra Zenecas nedläggning i Lund som ännu ett exempel på kapitalismens välsignade kreativa förstörelse. Pharmacia i Uppsala köptes upp av det amerikanska Upjohn, vilket visade sig vara ett katastrofalt misstag – ett toppföretag skulle nu underordnas ett företag med lite enkla patentmediciner. Pharmaciadelen styckades då upp och såldes i omgångar till höger och vänster och i dag har de resulterande mindre företagen fler anställda än någonsin det ursprungliga. Den allmänna förhoppningen i Lund tycks vara att det ska gå så här också.
Tja, det gör det kanske. Också i det här fallet var samgåendet med Zeneca en historia som i först hand var motiverad av ledningens och Wallenbergs allmänna lust att få ut fräscha pengar i en internationellt gångbar aktie. Men om detta är det tyst. Jag häpnar över fackets allmänna medgörlighet och vilja att ställa upp på Londonledningens beslut. Men rent faktiskt har facket ingen möjlighet att sitta med i de centrala besluten. Så är det med globaliseringen, Astra Zeneca är ett brittiskt företag och där får inte facket vara med. Fackets styrelserepresentant hade som kommentar att hon var glad över att i varje fall AZ i Mölndal skulle få leva vidare. I blygsammaste laget kan man tycka.

Rovdrift
Det sägs nu också en del dumheter, t.ex. av Lunds s.k. starke man, Mats Helmfrid (m), kommunstyrelsens ordförande: ”Jag kände till att det gick dåligt men var inte riktigt förberedd på att man skulle avveckla i Lund”. Skulle det gå dåligt för AZ? Så vitt jag vet går det bara bättre och bättre med allt högre vinster. Men de går inte till investeringar utan till aktieägarna. Astra Zenecas aktieägare har på fem år fått 114 miljarder kronor – forskning och utveckling har fått 42 miljarder. För en månad sen beslöt man dela ut 47 miljarder till aktieägarna, 2 miljarder mer än vinsten. Det är från dagens arbete, fackets tidning som jag har siffrorna.
Problemet är att det i en framtid kanske inte går lika bra därför att man inte har nya vinstgivande läkemedel på gång. Då brukar man investera i mer forskning och utveckling och det är just vad 900 personer i Lund har ägnat sig åt. Är de dåliga på det och är de bättre i Mölndal? Nej, problemet är väl de allmänt otillräckliga investeringarna i forskning. Jag tycker någon, t.ex. på AZ eller i Lunds kommunledning borde ta bladet ifrån munnen och säga som det är: Astra Zeneca är misskött av sina ägare och utsatt för rovdrift.

Effekterna
Vad blir då effekterna på Lund. Ja på kort sikt så sjunker väl priserna på radhus och bostadsrättslägenheter, låt oss gissa med 10 procent. Och för 900 personer med familjer blir det mycket att tänka på och överväga, kanske flytt, kanske byte av yrkesområde. Jag gissar att det är en grupp som hittills haft full tilltro till att det fria näringslivet ordnar allt till det bästa och den tilltron blir väl aldrig mer densamma. Lund som stad klarar sig nog bra: få städer har ett så differentierat näringsliv med en fantastisk mix av elektronik, verkstad, sjukvård och utbildning. Men visst: det kan bli en viktig träning inför Ericssons kommande debacle.
Kommunrådet Helmfrid har redan aviserat behov av att bygga ut Lunds näringslivsenhet. Jag skulle vilja avråda från det: dess främsta resultat hittills är ett program där man som ett av Lunds företräden framhåller fisket i Rögle dammar. Vad som behövs i Lund är bostäder: fanns det bostäder skulle här finnas fler företag.

Per T. , kommunistjägaren
Ja, innan det är bortglömt får jag väl ändå kommentera Sydsvenskans ledarsidor på söndagen för nästan två veckor sedan. Där framträdde tidningen ledande publicist, Dalbys egen McCarthy, f. politiske redaktören Per T Ohlsson i ett av sina favoritämnen. I den pågående kampanjen att försöka hejda en röd-grön valseger i höst skjuter man som bekant in sig på Vänsterpartiet. Och då är Per T i sitt esse och kan utveckla hela sin kända eleganta polemik. Han var nu upprörd över att Socialdemokraterna ville samarbeta med dessa ”nackskottsnostalgiker”. Vad de gör är att de ” är i full färd att skingra ett viktigt arv med rötter i Hjalmar Brantings reformism: den demokratiska renhållningen vänsterut”.
Så är det alltså: Per T Ohlsson är den som rycker ut till försvar för arvet från Hjalmar Branting medan Socialdemokraterna vill samarbeta med sådana som gillar att döda folk med ett skott i nacken.
Visst, inför val höjs temperaturen, men är det verkligen det tonläget och ordbruket Sydsvenskan vill ha i den offentliga debatten? Sydsvenskan är i praktiken en monopoltidning i Lund-Malmö och borde hålla sig för god för sådant. Är det OK för oss nu att med hänvisning till senare års händelser kalla Per T och hans meningsfränder på Sydsvenskans ledarredaktion mördare och torterare?