Vårfloden underminerade den nya bron av Gunnar Stensson

Förra fredagen slog vädret om. Regn och blåst och flera plusgrader. Höje å svämmade över sina breddar. Ådalen förvandlades till en skummande vattenyta. Den nybyggda brons fästen hamnade mitt i strömmen. Stenar och grus spolades bort. Decimetertjocka isflak tumlade runt och sprack och rev i gruset.
Längs den breda håvplattformen nedanför bup-området bildades en bröte av plankor, trädgrenar, vass och skräp tvärs över ån. Den växte snabbt. Labradoren sprang ut på bröten och gick ner sig bland vassruggarna. När han blivit uppdragen var bara nosen torr.
Sedan slog vädret åter om. Under klara kalla fullmånenätter frös allting. Vattnet blev is. Snön fick skare. Markens porer slöts. Tjälen växte underifrån. Å-vattnet sjönk tillbaka i fåran. Isflaken gick på grund. Trädstammar och grenar blev liggande på marken.
Nu betar gässen på de delvis snöfria fälten med höstsäd. En flock svartvita viggar med tofsar i nacken simmar på pölarna med öppet vatten. Några bläsänder har flyttat till ån. Solen strålar över frostglittrande tistlar.
På torsdagsmorgonen cementerar ett par byggnadsarbetare brofästena som åter befinner sig på torra land. I framtiden ska ingen vårflod kunna spola bort dem.