De små paradisen av Gunnar Stensson

Det utsprungliga paradiset var en oas i en öken. Oasen var liten och öknen stor. På samma sätt finns det paradis i den urbaniserade miljön, små levande oaser, dolda och kanske skyddade, innanför barriärer som motorvägar och järnvägar, inom hörhåll för stadens eviga brus.
En sådan oas finns vid Knästorp. En liten träddunge, blänkande vatten i en avskuren gammal fåra av Höje å, gräsplättar, pilar, alar och salixträd. Vass och gräs. Mångfald
Se där, två ruvande svanar, en liten flock sädgäss, (hoppsan!) skriet från en uppflygande fasan, (tyst) en betande rådjurshona; gladan spänner ut de breda vingarna och lämnar värdigt sin utkiksplats i toppen av en al för att med sin kluvna stjärt som roder segla runt dungen; fem stora tyskharar grips av panik när en cyklist närmar sig på cykelvägen till Staffanstorp, än springer de längs horisonten, stora som hästar, än vänder de, samtidigt som en fågelflock, och springer åt motsatt håll med sina oproportionerliga styltben; några änder i vattnet och drillande lärkor i skyn över engrödefälten.
Runt horisonten, Tetrapak, Karhögs torg, lasarettet, domkyrkan, Gunnar Jönssons höga Margretetorps-hus, Gastelyckan, Linero, Dalby kyrka, Knästorp, Staffanstorp, Uppåkra, Hjärup, Turning Torso, Öresundsbrons spindelkonturer, Flackarp och Sankt Lars.
Din plats på jorden.