Kan ursprungsbefolkningarnas kulturer visa vägen till ett hållbart sätt att leva? av Gunnar Stensson

I Lund finns en forskare som arbetat länge med frågan om ett framtida hållbart samhälle: Alf Hornborg, professor i humanekologi vid Lunds universitet. Han har nyligen publicerat sina tankar i bokform: Myten om maskinen. Essäer om makt, modernitet och miljö, Daedalus förlag.
Internationellt har boken, som först publicerades på engelska redan 2001, beskrivits som en revolutionerande händelse. Zygmunt Bauman skriver: ”Hornborgs arbete skulle kunna revolutionera modellen för teorin om det moderna samhället”.
I Hornborgs analys är nationalekonomin inget annat än en ideologi för utsugning, förblindande i sin abstraktion. Maskindyrkan, tron på frälsning genom teknik, är en liknande ideologi avsedd att dölja verkligheten.
Enligt Hornborgs syn på den industriella revolutionen är maskinteknologin ett kontinuerligt uttryck för världshandelns ojämlika resursöverföringar. Maskinteknologin har för en privilegierad elit möjliggjort en exploatering av tid och rum på bekostnad av inte bara folken i tredje världen utan också kommande generationer.
1700-hundratalets triangelhandel är ett av Hornborgs exempel. Britternas innehav av ångmaskinen gjorde det möjligt att utnyttja Indiens arealer för bomullsodling. De engelska maskinerna förvandlade bomullen till tyg som sedan såldes tillbaka till Indien och konkurrerade ut den indiska bomullsnäringen med massvält som följd. Exploateringen ökade när man importerade miljontals slavar från Afrika till Amerika vilket gjorde bomullen ännu billigare. Slavarna kunde inhandlas till priset av glaspärlor och annat skräp.
Väldiga arealer jordbruksmark exploaterades och ödelades på sikt av ångmaskinen. Afrikas befolkning skadades för sekler av slavhandeln. Ångmaskinen gjorde järnvägarna och ångbåtarna möjliga. Ångmaskinen var grunden för textilindustrin och skapade Englands makt och rikedom.
Genom ångmaskinen skedde en gigantisk omfördelning av tid och rum likaväl som pengar. Den omfördelningen har sedan i olika former fortsatt.
Hornborgs synliga symbol för omfördelningen är satellitbilderna av jorden på natten. Det norra halvklotet strålar av ljus medan det övriga ligger i mörker.
Exploateringen av fossil energi har pågått i 200 är. Nu håller oljan på att ta slut samtidigt som de fossila utsläppen förstör livsbetingelserna på jorden. Aktuella exempel: översvämningarna i Pakistan, Indien och Kina, torkan i Ryssland., översvämningarna i Polen. En kultur byggd på utvinning av fossil energi närmar sig sitt slut på samma sätt som tidigare kulturer.
Men med förblindad kortsiktighet köper de rika länderna fortfarande billiga varor som tillverkats av underbetalda kineser genom förbrukning av undervärderade råvaror och undervärderad energi. De billiga varorna (tv-apparater, datorer, mobiler, leksaker) förvandlas genast till avfall som i sin tur skapar miljöproblem som väst löser genom att skicka dem tillbaka till tredje världen, vars miljö förstörs efter det att dess tillgångar förbrukats. Så förvandlas värdefulla råvaror till miljöskadligt avfall genom processen genom maskinen.
Det finns ingen hållbar utveckling i bemärkelsen tillväxt. Själva begreppet är en logisk självmotsägelse.
Men slutet närmar sig. Vi har passerat peak oil. Resurserna är ändliga. Miljöförstörelsen kortsluter nedbrytningen så att den skenar.
Hornborg söker grundvalarna till ett nytt system med självförsörjande lokala delar för produktion av livsmedel och basprodukter och inslag av globala system för begränsade tjänster. Det handlar inte om tillväxt. Det handlar om buen vivir, ett ekologiskt livHan finner exempel på ett nya sätt att leva i ursprungsbefolkningarnas kamp för sina rättigheter i Sydamerika och på andra håll.
Vi måste finna det nya systemet, menar han. Alternativet är katastrof. Vi närmar oss Slutet på världen som vi känner den, för att låna titeln på Leggewies och Welzers nyutkomna bok om resursläget.
Gunnar Stensson