Mats Olsson hävdar med den retoriska tydlighet han är mäktig att det är Lund som står i centrum för hans politiska arbete.
Sten Henriksson pläderar för att riksdagsval och kommunalval ska äga rum på skilda valdagar. I år blev Lundavänsterns (S, V, MP och DV) kreativa och ansvarsfulla politik överkörd av den klumpiga blockpolitikens rikstrend.
Det får aldrig mer ske! Om den lokala demokratin inte kommer till uttryck i medborgarnas val finns den inte. Det lokala arbetet är politikens ryggrad och tyngdpunkt. Det som verkligen angår medborgarna är partiernas lokala politiska arbete. Vi i DV har inget val: vi är bara lokala – och globala.
Under några år på 1970- och 80-talen – vi kan kalla dem Thomas Schlyters år för att hedra hans minne – gick VPK Lund mot rikstrenden. Röstandelen i Lund var högre än i riket. Det handlade om den ryktbara kampen mot genomfartsleden men också om flera andra miljö- och bevarandefrågor.
Det handlade säkerligen också om att VPK Lund öppet protesterade mot VPKs beroende av Sovjetunionen och uppslutning bakom marionettregimerna i Östeuropa. I Lund innebar internationell vänsterpolitik att ställa upp bakom Charta 77
Väljarna i Lund på den tiden hade den politiska intelligensen och energin att splittra sitt röstande, så att de förkastade de borgerliga partiernas passiva kommunalpolitik och lokalt stödde VPK Lunds entusiastiska unga politiker.
Vi i Demokratisk vänster har förmånen att vara oberoende av något riksparti. Det innebär att vi alltid måste splittra våra röster på klassiskt lundamanér. Jag agiterade också i årets valkampanj för att Lundaborna skulle utnyttja möjligheten att rösta olika i de tre valen. Det fanns väljare som insåg fördelarna. Jag borde ha drivit linjen starkare.
I Lund stödde DV visserligen helhjärtat det rödgröna alternativet. I region- och kommunalvalen fanns andra alternativ värda överväganden. DV:s väljare var tvingade att göra dessa överväganden.
Vi vann några hundra fler röster än för fyra år sedan – men var mycket besvikna under valvakan. Vi hade förväntat ett betydligt starkare genombrott.
Sten Henriksson pläderar för att riksdagsval och kommunalval ska äga rum på skilda valdagar. I år blev Lundavänsterns (S, V, MP och DV) kreativa och ansvarsfulla politik överkörd av den klumpiga blockpolitikens rikstrend.
Det får aldrig mer ske! Om den lokala demokratin inte kommer till uttryck i medborgarnas val finns den inte. Det lokala arbetet är politikens ryggrad och tyngdpunkt. Det som verkligen angår medborgarna är partiernas lokala politiska arbete. Vi i DV har inget val: vi är bara lokala – och globala.
Under några år på 1970- och 80-talen – vi kan kalla dem Thomas Schlyters år för att hedra hans minne – gick VPK Lund mot rikstrenden. Röstandelen i Lund var högre än i riket. Det handlade om den ryktbara kampen mot genomfartsleden men också om flera andra miljö- och bevarandefrågor.
Det handlade säkerligen också om att VPK Lund öppet protesterade mot VPKs beroende av Sovjetunionen och uppslutning bakom marionettregimerna i Östeuropa. I Lund innebar internationell vänsterpolitik att ställa upp bakom Charta 77
Väljarna i Lund på den tiden hade den politiska intelligensen och energin att splittra sitt röstande, så att de förkastade de borgerliga partiernas passiva kommunalpolitik och lokalt stödde VPK Lunds entusiastiska unga politiker.
Vi i Demokratisk vänster har förmånen att vara oberoende av något riksparti. Det innebär att vi alltid måste splittra våra röster på klassiskt lundamanér. Jag agiterade också i årets valkampanj för att Lundaborna skulle utnyttja möjligheten att rösta olika i de tre valen. Det fanns väljare som insåg fördelarna. Jag borde ha drivit linjen starkare.
I Lund stödde DV visserligen helhjärtat det rödgröna alternativet. I region- och kommunalvalen fanns andra alternativ värda överväganden. DV:s väljare var tvingade att göra dessa överväganden.
Vi vann några hundra fler röster än för fyra år sedan – men var mycket besvikna under valvakan. Vi hade förväntat ett betydligt starkare genombrott.
Jag är helt övertygad om att Mats och Sten har rätt när de betonar vikten av att väljarna skiljer kommunvalet från riksdagsvalet. Det gäller att återskapa ett tankemönster som det blockpolitiska tänkandet försvagat. Kanske skulle skilda valdagar, som Sten föreslår, bidra. Kanske bör vi i vårt politiska arbete och agitationen understryka skillnaden mellan den kommunala politiken och rikspolitiken starkare.
DV kan inte göra annat. Det finns nackdelar med att bara vara ett lokalt parti, det har vi erfarenheter av. Men det finns också fördelar. Dem ska vi utnyttja bättre. Vi måste utbilda lundaborna att i sina val ta ansvar för den lokala politiken.
Kommunalvalen påverkar direkt människors livsbetingelser här och nu. De handlar om vård, skola, omsorg, kommunikationer, planering, miljö. Under många år ägnade sig Barack Obama åt lokalpolitik i Chicago.
Såtillvida kan man kalla det lokala valet det mest demokratiska. Att då bara tanklöst slösa bort sin röst i kommunalvalet på t ex Folkpartiet som många uppenbart gjort av ren slentrian är en flykt från demokratin.
Både Sten och Mats är kritiska mot V:s ledning. Särskilt katastrofal är uppenbarligen Jenny Lindahl-Persson som står bakom många av V:s ogenomtänkta utspel, grundade på den kommersiella reklamens föreställningar.
Mest skadade hon dock partiet med det demagogiska kongresstalet 2000 som strök gammelkommunisternas och de okunniga unga kongressledamöternas fördomar medhårs. Också det var uppbyggt enligt reklamens principer. Den entusiasm hon skapade kring de illusioner hon spred tog det åratal för partiet att hämta sig från. Effekterna är fortfarande märkbara.
Mats är klar över att Lars Ohly – vars förtjänster han dock är angelägen att påpeka - är ett sänke för såväl det egna partiet som det rödgröna samarbetet. Både Mats och Sten fäster – med rätta – sitt hopp till Jonas Sjöstedt och förordar en extra partikongress.
DV kan inte göra annat. Det finns nackdelar med att bara vara ett lokalt parti, det har vi erfarenheter av. Men det finns också fördelar. Dem ska vi utnyttja bättre. Vi måste utbilda lundaborna att i sina val ta ansvar för den lokala politiken.
Kommunalvalen påverkar direkt människors livsbetingelser här och nu. De handlar om vård, skola, omsorg, kommunikationer, planering, miljö. Under många år ägnade sig Barack Obama åt lokalpolitik i Chicago.
Såtillvida kan man kalla det lokala valet det mest demokratiska. Att då bara tanklöst slösa bort sin röst i kommunalvalet på t ex Folkpartiet som många uppenbart gjort av ren slentrian är en flykt från demokratin.
Både Sten och Mats är kritiska mot V:s ledning. Särskilt katastrofal är uppenbarligen Jenny Lindahl-Persson som står bakom många av V:s ogenomtänkta utspel, grundade på den kommersiella reklamens föreställningar.
Mest skadade hon dock partiet med det demagogiska kongresstalet 2000 som strök gammelkommunisternas och de okunniga unga kongressledamöternas fördomar medhårs. Också det var uppbyggt enligt reklamens principer. Den entusiasm hon skapade kring de illusioner hon spred tog det åratal för partiet att hämta sig från. Effekterna är fortfarande märkbara.
Mats är klar över att Lars Ohly – vars förtjänster han dock är angelägen att påpeka - är ett sänke för såväl det egna partiet som det rödgröna samarbetet. Både Mats och Sten fäster – med rätta – sitt hopp till Jonas Sjöstedt och förordar en extra partikongress.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar